Igår fick jag in en länk från Claes Krantz som talade om mediakupp och falskt rykte angående förslag om att bloggar skall registreras mm.
Jag reagerade mest på Marianne Mikkos argumentation och kan inte finna att det varit någon hysteri kring den här frågan. Det var ju många tillrättaläggande som skedde relativt snabbt, t.ex. på minamoderatakarameller och även henrikalexandersson.se. Det hann inte bli någon hysteri.
Men reaktionerna uteblev inte. Efter FRA så håller alla korpgluggarna öppna lite mer än vanligt. Vi kanske ser molnen torna upp tidigare än vanligt. Och även om det endast är ett initiativbetänkande, samt rekommendationer, så är det lätt att sådana till slut lagstiftas. Därför är det bra att reagera på ett tidigt stadium och att uttrycka sin oro över hur det kan bli.
Vet inte riktigt vad Claes Krantz menar då han säger.
Det är så man kan undra om ett antal bloggande liberaler lyckades genomföra en mediakupp? När några av de bloggare som hårdast drivit på frågan EU-registrering i den s.k bloggosfären lyckas hamna på webbförstasidorna hos både DN och SV på samma dag kan bara beundra medias källgranskning av bloggarna som spred informationen om något som inte var sant. Hur många bloggare kan bara drömma om att få sin blogg länkad till i särskilda artiklar i både DN och SvD. Tacksamheten är riktigt rörande. Men det kanske är den vanliga standarden för faktakoll på SvDs ledarblogg?
Så vitt jag har förstått är även Henrik Alexandersson kritisk till FRA.
Menar Krantz att man vill få ytterligare belägg för vad som är på gång inom övervakningsområdet? Och så verkar det ändå bli.
Enligt Henrik Alexandersson, i en bloggpost idag, så blir det ändå en reglering även om Marianne Mikkos initiativbetänkande inte togs.
Utskottet har sagt ja till att det skall finnas replikrätt på bloggar. (Utöver kommentarsfunktionen.) Vilket är en reglering av innehållet på våra bloggar. Och om man tänker tvinga oss att anpassa vårt innehåll – då måste myndigheterna naturligtvis även veta vilka vi är.
Men tydligen är vissa saker oklara.
Men om så är fallet så vill jag pusha för mina synpunkter om dess konsekvenser i Man tystar de tystas röst.
Oväsentligheter ... 
Vad jag undrar är om det för Alexandersson och Fjellner handlade mer om mediauppmärksamhet i en fråga de visst mycket väl aldrig skulle kunna bli lag.
Det är bara kommissionen som kan driva lagförslag, vilket 2 personer baserade i Bryssel borde veta, speciellt om man är EU-parlamentariker. Det såg lite för väl tajmat ut när den ena dök upp i Svd och den andra i DN med förstås direkt länkar till alexandersson webbplats.
Men förstås det kanske bara är konspirationsteoretiskt tjafs att ställa sådana frågor.
Kontentan är att bloggare och ännu värre media spred en historia som inte stämde och ingen brydde sig om att kolla fakta. Ett media eller bloggardrev om du så vill. Alla i Sverige tycks ha tagit för givit att vad en enskild ledamot drivit med automatik skulle bli lag för hela EU.
Parlamentet kan inte driva igenom egna lagförslag. Vad utskottet tycker har ingen laglig vikt. Något som fjellner och alexandersson missade att tala om i otaliga blogginlägg och intervjuer i media. Visste de inte det?
Jaha ja, då förstår jag.
Var lite osäker på vad du menade.
Tack för klargörandet.