Några tankar och synpunkter

har jag kring ett för mig nytt begrepp relationsanarki.
Människor får leva som de vill om de inte skadar andra. Om de tar reda på att motparten verkligen är av samma uppfattning behöver man överhuvudtaget inte bry sig om vad andra gör och hur de lever. Problemet är att vi är sammanlänkade med varandra samtidigt som vi aldrig kan vara riktigt säkra på vad den andra egentligen känner. Det är väl det som skapar attraktionen mellan oss. När det gäller känslomässiga relationer bör vi ändå vara speciellt medvetna om sammanlänkningen. Vare sig vi vill eller inte, utgör vi alltid en påverkan på varandra. Vare sig vi vill eller inte får vårt handlande, vår existens konsekvenser för en annan person. Därför kan man aldrig leva som man vill – t.o.m. om man väljer att leva i urskogen i ensamhet, finns det människor som påverkas av att man gör det…. Vi har alla ett ansvar för andra genom vårt eget sätt att leva.

En del av det Andie Nordgren säger håller jag med om – t.ex.

Begreppet relationsanarki har hon och hennes vänner myntat som en protest mot människors strävan efter att hitta en andra hälft. Hon tycker att kompisar ofta består medan kärleksrelationer avlöser varandra. Att bli tillsammans innebär förpliktelser som Andie Nordgren inte klarar av. Hon förväntas kompromissa för relationens skull och hänge sig åt en partner – trots att de kanske bara känt varandra i ett par månader. Det är ett problem som hon tror att många kvinnor möter.

–Det är alltid tjejen som gör tusen små anpassningar i vardagen. Hon tolkar sin kille och ser till att relationen funkar.

Men samma uttalande är grunden till min reservation. Inte för att jag anser att man skall kompromissa, utan för att man skall arbeta på att få gemenskap (vilket är något helt annat)

För om tjejer och kvinnor börjar leva på samma sätt i den här riktningen, behöver inte heller männen arbeta på en relation. Den sexuella frigörelsen på 60-talet var något som gagnade männen mer än kvinnorna. De fick nu möjligheten att ha sex med en kvinna utan att ha något ansvar. Man kunde lätt avfärda en kvinna som hade sex med någon hon trodde kände kärlek som hon. Jag tror inte lösningen på den ojämlika relationen mellan man och kvinna att kvinnan blir likadan som mannen, lika lite som jag tror på att män skall bli som kvinnor, utan på att män och kvinnor tillsammans försöker komma närmare varandra i en relation som bör bygga på en medvetenhet om ett gemensamt ansvarstagande. Jag är ingen relationsexpert, men jag levat i många år och det jag skriver bygger på min egen erfarenhet under årens lopp, samt på vissa filosofiska teorier.

Jag vill inte påstå att människor med många relationer aldrig kan ha djupa känslomässiga relationer, men om man inte arbetar på att få en relation att fungera utan går vidare, tror jag den smärta som uppstår aldrig blir riktigt bearbetad. För hur kan man gå vidare med någon annan, annat än på ett ytligt känslomässigt plan om man fortfarande har öppna sår efter en relation som gått i kras. Och om man aldrig vågar eller tillåter sig att ingå i djupa känslomässiga relationer, hur skall man då kunna nå sitt känsloregister i sin helhet.

Och hur säker kan man vara att man inte skadar andra …

Relationsanarkist. Att exklusivt älska en enda fungerar inte för 26-åriga Andie Nordgren. Tvåsamhet skapar maktkamper och osäkerhet. Hon har därför suddat ut gränsen mellan kärlek och vänskap.

Jag håller med här också. Samtidigt som jag vill hävda att det enda sättet att klara av maktkamper och osäkerhet är att gå in i det och gå ur det med en större mognad, inte undvika det. Att lära sig bli stark genom att ha upplevat det är också ett bra sätt att skonas från det i framtida relationer och hitta den person man inte behöver kämpa med, den person som får en att säker utan att man behöver kämpa.

Den som sympatiserar med Relationsanarki ser jag så här i första anblicken som en person som står utanför en öppen dörr och aldrig vågar gå in … för att gå ut genom en annan dörr….

Men det beundrandsvärda med Andie Nordgren är att hon vågar stå för sig själv … och att hon är ärlig – säger att det är hon som inte klarar av monogama relationer. Hon pådyvlar inte oss andra att leva som hon gör. Jag är glad att hon hittat likasinnade … inte alla gör det.

Men det är ofrånkomligt att den enas rätt att få leva som den vill, fråntar den andras rätt att göra det. Sen kan man vara relationsanarkist eller monogamist … Därmed inte sagt att man skall göra som andra vill – en relation är ett gemensamt företag … det är jämlikhet, som jag definierar begreppet.

Annonser

14 reaktioner på ”Några tankar och synpunkter

  1. ”Vi har alla ett ansvar för andra genom vårt eget sätt att leva.”
    Vilken upphöjd lag slår fast det? Tycker det känns mest som din personliga åsikt och då borde du skriva ”JAG ANSER att vi alla har ett ansvar för andra o.s.v…….”

  2. Till Rabadolf:
    Vilken lag som slår fast att vi har ett ansvar för andra genom vårt sätt att leva? Till en viss gräns är det väl så eftersom vi inte enbart är individer som om vi vore enskilda öar utan även är sociala djur som lever i ett kollektiv där vi på många sätt är sammanlänkade med varandra och därför påverkar varandra. Vi har rätt till så mycket frihet att vi inte vi inte kränker andra och deras frihet eller slår sönder kollektivet (Spinoza). Kollektivism måste vara lika fel som individualism och citerar istället Susanne Brögger: Det ska handla om individen i kollektivet.

    Jag vet inte om Andie Nordgren har kränkt någon genom sitt leverne, men det kan ju hända att någon ger sig in i en relation med henne utan att vara medveten om sina egna reaktioner i olika situationer och då är det inte så bra. Alla har inte så djup självinsikt. Om hon blir besviken över att det finns dom som inte vill gå in i en relation med henne pga av hennes ställda villkor, är hon nära att därigenom utöva påtryckningar och DET är definitivt fel. Hon bör inte heller skaffa barn av samma anledning, det vet jag som skillsmässobarn.

    Själv skulle jag aldrig vilja försöka låtsas om för mig själv att vissa känsloreaktioner som svartsjuka inte finns eller inte är önskvärda. Tvärtom vill jag bejaka alla mina känslor för de är verkliga. Jag vill inte heller gå ut och in i relationer, då blir det bara ytligt och i längden tomt. Jag vill ha djupare relation med en partner, då blir det en spännande resa som inte tar slut. Jag får en association till Aristofanes saga om androgynen i Symposion…..

    Nej, ingen kan äga mig heller om jag inte frivilligt GER mig själv till en man. Då ger även han sig själv till mig och vi blir ett. Att dela sitt liv med någon är ingen småsak, det krävs stort förtroende. Det är det mest privata man delar och det ska få förbli privat och under kontroll för bägge parter.

    Håller med Monikas synpunkter i stort.

  3. Rabadolf
    Jag behöver inte utveckla saken mer än vad Ina Höst har gjort. Hon sammanfattar det jag skrev på ett utmärkt sätt. Har inget att tillägga….

    Ina
    Håller med dig i dina synpunkter i stort också. Jag är inte svartsjuk så tillvida att jag bryr mig om att partnern gillar och älskar andra förutom mig. Så länge som jag känner att han och jag har någonting tillsammans som är exklusivt bara för mig känns allt bra. Däremot gillar jag inte när jag känner mig bortprioriterad. Något jag måste arbeta med… Man äger ingen på det sättet – och jag håller helt med dig i detta att det inte är någon småsak att dela sitt liv med någon och det kräver ömsesidigt ansvarstagande …
    Jag kan inte gå ut och in i relationer … men jag kanske försöker hålla fast för länge. Ibland är det bra att släppa någonting och gå vidare, utan att för den skulle försöka tränga bort det man känner … att ha kontakt med hela sitt känsloregister är bra… även om det känns mycket smärtsamt ibland. Att vilja fly från smärtan är nog en mänsklig egenskap det också …

    Tack båda två för kommentarer 🙂

  4. Det jag läser här ang relationsanarki får mig att undra hur du ställer dig till monogami? Som du skriver – att: ”Jag vill inte påstå att människor med många relationer aldrig kan ha djupa känslomässiga relationer, men om man inte arbetar på att få en relation att fungera utan går vidare, tror jag den smärta som uppstår aldrig blir riktigt bearbetad.” Skulle detta skilja sig från monogama människor menar du? Monogama människor har allt som oftast flera relationer o inte ens alltid är det bara EN amorös realtion men oftast flera relationer om man inte har ett behov av att definiera relationer förstås. O pratar vi om exklusiva amorösa realtioner utan otrohet så är det väldigt vanligt att monogama männsikor går vidare seriellt. Analysen där du säger att smärtan aldrig blir bearbetad för relationsanarkisterna har jag svårt att se som sann – inte mer sann än för monogama.

  5. Nej, jag tror inte att smärtan som uppstår blir riktigt bearbetad, men det är min tro. Även de som anser sig vara relationsexperter säger detsamma…. de behöver ju inte ha rätt.
    Jag vet helt enkelt inte… och Ja, det gäller väl monogama också när de går från en relation till en annan utan någon tid emellan… och Nej, jag tror inte att det är bra i längden … Nu tror jag inte att någon som levt i en relation utan vidare går till en annan. Snarare är väl det slutet på en lång process innan då kärleken tagit slut.

    Någon egentlig analys har jag inte gjort – jag har bara antagit något…. Har nog ganska svårt att förstå relationsanarki… har nog svårt att förstå att man kan gå från den ena till den andra om och om igen i livet utan att den smärta som uppstår till slut blir överväldigad om den nu gör det. Men den kanske inte uppstår och då gäller ju inte mitt antagande alls…..

    Jag har aldrig varit otrogen och förstår inte känslomässigt hur det är att vara det…. Men i mitt inlägg talar jag inte om otrohet. Men visst, detta gäller nog säkerligen monogama personer, fast jag har svårt att se dem som är otrogna som genuint monogama, men det beror ju på skälet till varför någon är otrogen. Man kan ju älska sin partner även om man har en sexuell relation t.ex….? Det beror ju på om man ser sex och kärlek som två isolerade delar eller något som är en förutsättning. Men om man gör det, så får den part man har sex med ingen kärlek … och om denna är nöjd med detta, så är väl allt gott och väl. Men som sagt, jag har ingen aning om hur det fungerar … Hur man klarar av att ha en vid sidan om och sen gå hem till den man lever tillsammans med … om man känner djupt för båda … Är det möjligt? Jag hoppas det för relationsanarkistens och dennes partners skull.

  6. Du skriver en del om att en relationsanarkist inte skulle våga vara i ett parförhållande och inte våga ta sig an maktkamper. Vad är det som säger att man inte skulle våga? Det kan väl helt enkelt handla om att man inte vill?

  7. Kristin
    Visst, det är väl inte helt omöjligt …
    Men jag har skrivit på ett ställe ”inte vågar eller tillåter sig”, samt att personen inte ”vågar gå in” genom dörren. Det sista var den bild jag hade. Jag har därför hållit mig till öppen för olika skäl, därför att jag inte vet av vilket.

    Och om man aldrig vågar eller tillåter sig att ingå i djupa känslomässiga relationer, hur skall man då kunna nå sitt känsloregister i sin helhet.

    Det är en fråga, en tydlig vink om att jag inte förstår hur det är möjligt, alltså är det inget egentligt påstående. Och jag skulle uppskatta om du svarade på den. För du verkar ha en aning om det här. Byt ut ”vågar eller tillåter sig” till ”aldrig vill …” så får vi se var vi hamnar. Hur når man sitt känsloregister i sin helhet om man inte vill ingå i djupa känslomässiga relationer?

    Jag är väl medveten om att människor är olika i sitt känsloliv och vad som betyder något för dem. Men det finns stora likheter mellan oss också.
    Men är en relationsanarkist känslokall så tillvida att de aldrig känner smärta, att de har svårt att känna djupt. Styrda av intellektet. JAG tror ju inte det. Det är väl därför jag resonerar som jag gör. Jag dömer inte, jag försöker förstå…

    Jag tror att det är möjligt att nå ömsesidig respekt i tvåsamhet….
    Har läst lite mer på Andies hemsida … Dr Andie och förstår alltmer att hon har en idealiserad bild av hur relationer skall se ut, mer än utgår från hur de verkligen ser ut. Det finns något generaliserande … att tvåsamhet alltid innehåller maktkamper men att vänskapsrelationer inte gör det. Hennes sätt att resonera får mig att tänka på Habermas. Men är inte hans teorier om kommunikation och gemensamma överenskommelser, möjligt att utveckla i en tvåsamhet – i ett monogamt förhållande?

  8. Jag är egentligen inte särskilt erfaren på det här området. Jag har ingen erfarenhet av relationsanarki i praktiken men jag har varit intresserad av det sedan jag hörde talas om det för någon månad sedan. Tankegångarna tilltalar mig.

    Jag tror att jag fastnade lite på din bild med dörrarna faktiskt. Som jag förstod det så symboliserade dörren som personen inte vågade gå in genom det monogama förhållandet, därav min kommentar. Jag menar absolut inte att man som relationsanarkist inte skulle vilja gå in i djupa känslomässiga relationer! De djupa känslomässiga relationerna behöver dock inte följa särskilda mallar eller definieras på olika sätt. De behöver inte heller vara exklusiva på vissa områden. Det behöver inte betyda att de inte är djupa.

    Jag tror inte heller att relationsanarkister generellt är känslokalla och enbart styrda av intellektet. Jag tror inte att ”man inte arbetar på att få en relation att fungera utan går vidare”. Det jag tror är att behovet av att ”arbeta på” en relation minskar rejält eftersom man inte automatiskt tilldelar den andra en massa förpliktelser och uppgifter genom att säga att man ”är ihop”.

    Handlar inte en stor del av det här att ”arbeta” på relationer om just att få dem att leva upp till tvåsamhetens ramar? Man måste alltid älska varandra så mycket och på det här sättet, man måste ha ett tillfredsställande sexliv, man måste dela lika på hushållsarbetet, man måste kunna prata med varandra om det mesta och alltid få stöd när man behöver det, man måste umgås med varandras familjer även om man inte tycker om dem o.s.v. Om man inte ger en person alla dessa funktioner gör det oftast inget om någon av dem inte finns där i en relation. Den kan ju finnas hos någon annan. Man behöver inte tvinga eller kompromissa fram något som ändå aldrig kan komma i närheten av det som man kan uppleva med någon som man verkligen passar ihop med på det aktuella området. Man behöver inte heller välja bort någon för att den inte har allt det man behöver från intima relationer eller förtränga sina behov för att man inte får dela det som saknas med någon annan. Istället kan man fortsätta att ha det alldeles underbart med den personen och njuta av och utveckla det som finns där. Varje relation får finna den form som passar bäst utan givna ramar och en relation utesluter inte en annan. På detta sätt tror jag att man kan få relationer att djupna och utvecklas istället för att tryckas ner av för tunga kravbördor och irritationsmoment.

    Därmed inte sagt att människor inte kan trivas utmärkt i monogama relationer med de krav jag räknade upp eller att alla som lever i monogama relationer ställer dessa krav på varandra. Jag vill dock se en reflektion så att människor inte till varje pris försöker passa in i mallar som kanske är felkonstruerade.

  9. Hej och tack för svar ..

    Det ligger nog mycket i det här …
    Det jag tror är att behovet av att “arbeta på” en relation minskar rejält eftersom man inte automatiskt tilldelar den andra en massa förpliktelser och uppgifter genom att säga att man ”är ihop”.

    och i det här:
    På detta sätt tror jag att man kan få relationer att djupna och utvecklas istället för att tryckas ner av för tunga kravbördor och irritationsmoment.

    …samtidigt som detta inte får mig att förstå varför man måste vara relationsanarkist för att få detta till stånd. Varför måste man acceptera att mallar existerar i ett monogamt förhållande. Att man lever i ett sådant behöver ju inte betyda att man bara älskar en eller tillåts bara älska en. Men att när man valt att leva tillsammans har vissa förpliktelser. Men dessa kan man ju sätta upp tillsammans. Problemet som jag ser är väl att partnern anses skall stå för allt. Partnern skall vara allt … och tyvärr är det kvinnan som förlorat mest på detta. Även om jag kan se att männen förlorar mycket de också (även om de inte alltid kan se det själva). Vi är ju alla offer för en manlig domans (se Bourdieus bok). Jag menar dock inte att vi alla behöver vara relationsanarkister, utan snarare arbeta på att bryta upp mallen – det är det jag menar med att arbeta tillsammans och nå gemenskap om hur vi vill ha det i ett monogamt förhållande.

    Det här är ju inte något som är speciellt för monogama förhållanden. Överallt i samhället sluter vi avtal med varandra som vi är skyldiga att hålla. Jag har ett avtal med min arbetsgivare som innebär att jag inte får utöva verksamhet på min fritid som liknar den som jag är anställd för att göra. Biverksamheten får heller inte ta så mycket tid att jag inte orkar med mitt arbete. Jag skall visa lojalitet mm. I gengäld har arbetsgivaren förpliktelser mot mig….

    Jag tror man får skilja på ett avtal mellan två parter och den kärlek man känner för varandra. För även om avtalet bygger på den kärlek man känner och en vilja att leva tillsammans, så slutar inte avtalet att gälla för att man slutar älska varandra. Ett avtal i sig själv är kärlekslöst. Då får man förhandla om det … Jag menar tillochmed att båda parter kan vara delaktiga i att avsluta ett förhållande på samma sätt som båda är delaktiga att påbörja det. Det är också en idealiserande bild, men jag tror en strävan efter detta ideal är bättre än att fortsätta acceptera att det mellan två personer bara kan existera en mall som man är tvungen att följa.

    Visst har alla har rätt som säger att ett monogamt förhållande många gånger tenderar att vara ett frihetsberövande. Men behöver det vara så … Kan man inte älska en person, leva för att skapa ett liv med denna person OCH ändå vara fri. Behöver man ha flera för att kunna känna sig fri …. Jag tillåter frihet i en relation OM den sker på lika villkor. Så det är inte den andras frihet jag reagerar emot utan brist på min egen…. Men detta gäller även vänskapsrelationer hur många man än har. Så vad är skillnaden …?

    Känner mig lite stressad nu. Lunchen är snart slut och jag upplever att jag hamnat i ett resonemang som behöver utvecklas mer och mer … får fortsätta senare … eller vid ett annat tillfälle.

    Jag är emot mallar i alla sammanhang, men inte emot avtal eftersom det sista är en aktiv handling mellan två människor, medan den första följs mer eller mindre omedvetet utan reflektion och problematisering. Dessutom gör ett avtal människorna fria …. för de behöver inte slösa bort tiden med att undra vad som gäller.

    Tack för ditt svar…

  10. Fritid, sex och livsfilosofi. I den ordning. Dessa tre anses vara grundbultarna i ett lyckligt och långvarigt förhållande. Kan man inte komma överens om dessa, då ligger ens förhållande i farozonen. Barnuppfostran är också viktig och såklart pengar och arbete – kanske just därför att utan pengar blir det knappt någon fritid.

    Om man betraktar relationsanarkister ur ovanstående synvinkel märker man snabbt att grälen om ens fritid kan bli många och komplicerade. Maktkamp är bara förnamnet och kompromisser en nödvändighet. Hur ska man dela sin fritid med många och hur delas fritiden mellan parterna särskilt när barnen till stor del inskränker på ens fritid?

    Barnsligheten som lyser som en sol från bar himmel i denna artikel består av den naiva tanken, att relationer spricker därför att man inte får ha sex med andra fast man vill. Nej, relationer spricker därför att folk är nästan lika naiva och egon som Andie. De kan inte tänka sig att sätta någon annans lycka framför sin egen – ens tillfälligt. När barn kommer med i bilden blir den sortens attityder ohållbara. Om den ene prioriterar sig själv, sin fritid, sitt jobb och sin framtid då blir den andre lidande eftersom dygnet trots allt har bara 24 timmar. Men detta gäller ju även i relationsanarkisterna värld. Och samkönade par har precis samma problematik.

    Otrohet kommer som brev på posten i relationer där någon av parterna känner sig överkörd och undanknuffad. Jag förstår inte HUR i all fridens namn relationsanarkister tror sig kunna lösa problemet med den knappa tiden genom att dela den med ännu flera.. Därför säger jag att välkommen åter när verklighetens dvs. ett liv med ett eller flera barn har kommit i kapp er.

  11. Monica
    Det finns naturligtvis problem som Andie kanske ännu inte kommit i kontakt med. Däremot är jag inte så säker på att relationsanarki har till syfte att vara egoistisk i den meningen som du anger … Möjligt är att människor som i grunden är egoistiska och vill ha sex med andra när de vill utan att ta hänsyn till andra, tar till sig tankarna bakom. Idealistisk är den onekligen, som jag ser det och svår att praktisera utan att det blir egoism i slutändan. Eller ett tvång att gå ifrån sina goda föresatser. För precis som du säger kan det bli problem när barnen börjar komma, i allafall i det samhälle vi lever i och dess normer om hur ett familjeliv skall se ut.

  12. ”har nog svårt att förstå att man kan gå från den ena till den andra om och om igen i livet utan att den smärta som uppstår till slut blir överväldigad om den nu gör det. Men den kanske inte uppstår och då gäller ju inte mitt antagande alls….. ”

    Jag vet inte hur du har förstått relationsanarkin, men detta känns väldigt konstigt. Det handlar ju inte om att gå från den ena till den andra? Det är väl det som seriemonogami handlar om?

    jämför det hela med vänskap så blir det kanske tydligare. upplever du att du går från vän till vän genom livet och mår dåligt av detta, att det känns ohållbart?

  13. Det var ett tag sen det här kom upp, men har något minne av att det inte handlar om hur jag har förstått utan snarare en fråga OM jag förstått relationsanarkin.

  14. Aha, om du är intresserad av att förstå får du gärna läsa på min sida och ställa frågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s