Får det gå till så här …

Svenska Bostäder har startat något som kallas för Järvalyftet (läs här). Syftet är att få in folk med pengar. Vissa hus skall rivas och andra renoveras. Hyrorna kommer bli uppemot 80% dyrare. Ingenting har gjorts för de gamla hyresgästerna. En del skall flytta redan i februari, men de vet inte vart.

De boende på Trondheimsgatan i Husby gör uppror mot Svenska Bostäders ”Järvalyftet”. Deras hus ska totalrenoveras, hyrorna chockhöjas och själva vet de inte vart de ska ta vägen. De talar om ”social och ekonomisk rensning” och först nu inleder Svenska Bostäder en dialog med de boende.

Uppenbarligen handlar det inte om någon standardrenovering, utan om lyx… En trea kommer kosta 9500 kronor jämfört med idag 5000 kronor.

– Så är det – med den lyx som planeras kan inte vi bo kvar. Man vill byta ut oss mot människor med mer pengar. Men var ska den arbetande befolkningen i Stockholm bo? Här bor människor med vanlig lön, och ingen av dem kan bo kvar på Trondheimsgatan. I stället vill man ha hit datafolket från Kista Centrum

Fem i tolv börjar Svenska Bostäder att ha en dialog med hyresgästföreningen och de tror att projektet kommer gå i lås.

De har väntat alltför länge och inte heller har de informerat om vart de 90 hyresgäster som omfattas av beslutet skall ta vägen. En av dem säger:

Och något boinflytande har det inte varit tal om. Allt tal om sådant är bara nys. Mitt hus ska enligt planerna rivas i februari. Men ingen förklara var jag ska ta vägen.

När så genomgripande förändringar skall ske är det väl viktigt att minst ett år innan ordna ersättningslägenheter som kan erbjudas hyresgästerna. Istället får de veta i oktober att huset skall rivas i februari.

Jag kan mycket väl sätta mig in i hur jag själv skulle känna mig om min värd gav mig det beskedet. Om jag inte fått veta annat än att det handlat om en vanlig renovering av lägenheterna i huset. Var man bor har en del med ens egen identitet att göra och tid att mentalt förbereda sig på att flytta någon annanstans behövs nog mer än allt annat. Kanske man förlorar granngemenskap mm. På det nya stället kanske man inte känner någon och blir isolerad med de konsekvenser denna kan få.

En av hyresgästerna säger:

Jag har bott här sedan 1977 och har mina barn, mina bröder och föräldrar här. Jag vill inte flytta ensam till Bagarmossen eller Hökarängen

Visst behövs förändringar och kanske man inte alltid kan räkna med att bo kvar på samma ställe hela livet, lika lite som man kan räkna med att ens arbetssituation blir densamma. Institutioner kan läggas ner, gå in eller ihop med andra. Men tiden av förberedelser är lång innan det sker och åtgärder sker för att få integreringen att bli så omärklig som möjligt. Trots detta kommer den märkas. Den existentiella förändring som sker när man blir tvungen att flytta från sin bostad, sitt hem är ju som jag ser det, långt mer genomgripande än byte av arbetsplats. Speciellt om man mindre än tre månader innan inte ens vet vart man skall flytta. Och att se sitt hus rivas efter trettio år måste vara traumatiskt.

Får det verkligen gå till så här inom ett område som har att göra med ens känsla av hemmatillhörighet i ett område eller i en bostad. Finns det inget lagstadgat gällande det här alls …

Annonser

One thought on “Får det gå till så här …

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s