Var går gränsen …?

Har missat debatten kring VRs artikel om den lyckliga horan. Fick reda på det i dag i Nyhetsmorgon på TV4 och självklart tog jag mig en tur till Isabella Lund, med vissheten om att hon inte skulle anse artikeln var något annat än bra och inte alls publicerad i fel forum. Och visst var det så….?

Jag följer debatten runtom i bloggarna, ibland … har haft lite annat att göra under de senaste två månaderna och har inte haft tid att läsa de långa inläggen som skrivs.

Isabella Lund har rätt att göra sin röst hörd. Men det har vi andra också … Självklart förstår jag motdraget från dem som vill att sexarbetare skall ses annorlunda. De har själva varit utsatta för horstigmat i åratal, århundranden .. Men jag tror att det är viktigt att alla har rätt att få sin röst hörd utan att bli kallad för pryda, gammelmodiga, mm. Självklart har Isabella Lund och Bloggelito för att nämna några rätten att bli upprörda om bilden blir ensidig och onyanserad. Men som jag sett så är båda sidorna lika onyanserade. För IL och B är lika mycket för som andra är emot. Kanske det blir så just i den här frågan…

Men jag vill fråga mig – Var går gränsen?

Om man inte kan se det olämpliga i att publicera en artikel som för många uppfattas som glamouriserande … i en tidning som många yngre än 18 år läser, så är man nog ensidig i sitt resonemang.

Nu tror jag inte att många blir prostituerade av artiklar av det här slaget .. men då går jag endast till mig själv och mina kompisar då vi läste Mitt livs novell för hundra år sen – som publicerade dessa mångt och mycket glamouriserande novellerna kring droger. Jag började inte använda droger – min uppfostran i hemmet och mina erfarenheter som tonåring av andras drogmissbruk var starkare än några noveller. Vi får hoppas på det gällande prostitution ….? Jag tror snarare att andra inslag har större påverkan på hur flickor och unga kvinnor utvecklar sin sexualitet, t.ex. musikvideos, reklam, mode mm. än en artikel om en 25-årig kvinna som säljer sex och trivs med det har.

Isabella Lund vill att prostituerade skall få samma rätt som alla andra… om jag förstått henne rätt. Men som jag tidigare har nämnt behöver det i så fall bli ett yrke som alla andra, med avtalsenliga löner osv. OCH det viktigaste ett yrke som man kan tala om som framtidsyrke för ens ungdomar… för så länge man inte kan det … så ger det en tydlig signal om något olämpligt med detta. Och det är enligt mig, bl.a. att sexköparna inte har något ansvar, lika lite som en mat- eller bensinköpare har för hur kassören mår. Man köper en tjänst … och i detta ligger problematiken. Man behöver inte bry sig … om man inte vill förstås.

Var går gränsen? Skall det kunna vara möjligt att studievägledaren på skolan föreslår en 15-åring att bli prostituerad? Detta finns inte i vår tankevärld … och förhoppningsvis inte i någon annans heller … Hur kan man acceptera ett yrke som man inte kan eller vill rekommendera ens barn att ägna sig åt?

Vad jag vill säga med detta är, även om jag respekterar Isabella Lunds kamp, att det hon vill inte är möjligt att åstadkomma – i vårt samhälle med de värderingar vi har, kommer alltid prostituerade leva i ett utanförskap. Och detta utanförskap räcker för att många av oss är emot prostitution….eftersom den innebär att individen lever oskyddat – och den skada den får på många, även den som säger sig vara helt nöjd, lycklig och trivs med yrket. För min del handlar det inte om något fördömande av sexualiteten i sig, inte heller att två vuxna personer bestämmer sig för att ha sex med varandra och inget annat. Det som jag saknar i den här debatten är en insikt om att utanförskapet i sig självt är skadligt.

Det är viktigt i den här debatten och den enda chansen för de prostituerade att slippa fördömanden är nog att inte vara det själva eller påstå att allt handlar om en rädsla för sexualiteten. Men utanförskapet kommer nog aldrig försvinna av de skäl jag tagit upp. Det finns ingen möjlighet att det blir ett vanligt yrke, med avtalsenlig lön, annonser hos Arbetsförmedlingen och en del i studievägledningen i skolan. Även om detta troligen skulle innebära att en stor del av prostitutionen skulle försvinna … för hur många skulle välja detta yrke om det gav 20 000 kronor i månaden före skatt. Är jag fördomsfull nu? Eller kanske felinformerad, men visst handlar det väl mycket om snabba cash för att använda en titel från en känd bok. När jag frågade henne själv om hon skulle jobba som eskort för 20 000 kronor i månaden svarade hon Nej. Ändå är hon en av dem som inte är olycklig över att sälja sex … och jag tror henne. Hon menar att det är horstigmat som gör henne och andra olyckliga. Varför räknas inte sexköparna in i den kategorin? Varför är de osynliga i Isabella Lunds blogg …

Vi har nog alla, inom vilket område vi än verkar, en inifrånsyn som innebär att vi inte ser allt och att vi omedvetet väljer att ta bort vissa delar. Eftersom dessa delar som vi omedvetet väljer bort tvingar oss att bli nyanserade och när vi blir det, försvinner ju en del av kraften i vårt budskap.

En inifrånsyn som ofta skapar fördomar mot andra … för det finns inte bara fördomar mot prostituerade. Det finns även fördomar mot dem som är emot prostitution – att allt handlar om att de är emot själva sexualiteten – pryda och moraliserande.

För egen del går gränsen vid VRs artikel … som den utformats… med en bild som liknar omslagen på chiclitt-böckerna i en tidning man vet att många yngre läser. För om jag inte drar gränsen där, var skall jag dra den …? Vid skolporten?

Annonser

8 reaktioner på ”Var går gränsen …?

  1. Yrkesvägledaren rekommenderar nog inte heller någon att bli porrskådespelare. Det gör inte heller arbetsförmedlingen. Vill du ändå förneka att det är ett yrke? Om det inte är ett yrke, vad är det då? Yrke är inte vad någon myndighet definierar, utan vad man har för huvudsaklig inkomstbringande syssla.

    Vidare är inte alla yrken likadana – förutsättningarna och villkoren är olika, och till vissa yrken kan man inte kommendera folk. Vi har legosoldater i Afghanistan, men vi sänder inte iväg någon dit mot sin vilja. Inte heller tvingar vi katoliker att delta i abortoperationer. Och vi tvingar inte folk att arbeta i sexbranschen. För att det kräver att man fattar ett eget beslut.

    Så vad är skillnaden mellan porrskådespelare och hora? I princip ingen alls. Man har sex mot betalning, enligt någons instruktioner. Båda har möjlighet att avstå moment eller personer de inte tycker om.

    Apropos värderingar finns det idag en hyfsat stor acceptans för porrskådisar. De är affischnamn och de inspirerar andra produktmakare att ta efter själva porrstilen. Det har inte alltid varit så, vilket betyder att värderingar kan förändras.

    De värderingar vi har idag kring prostitution är ett kristet, sexfientligt arv. Inte så att man behöver vara högreligiös för att ha sådana värderingar, ty värderingarna lever sitt eget liv numera. Det är värderingar som säger att sex ska utövas i tvåsamhet, gratis, privat och måttligt. Numera krävs inte att tvåsamheten ska vara heterosexuell, utan det finns en stor acceptans för homosexualitet, under vissa villkor (vi vill inte se dem i andra sammanhang än tvåsamhet, trots att homovärlden är våldsamt promiskuös och i stora delar lever i det offentliga, som i parker med mera). Tidigare har homosexualitet ansetts vara en sjukdom, och tidigare än så straffades det med döden. Det gör det alltjämt i Iran med flera länder. Så nog kan värderingar förändras. Det är vår förbannade skyldighet att verka för förändrade värderingar om vi logiskt kan konkludera att värderingarna är nonsens.

    Horan bryter mot alla de normerna, eftersom hennes sex inte är i tvåsamhet utan promiskuös, därtill för pengar. Sex ska ju vara något fint? D.v.s. någons speciella uppfattning om hur sex ska vara ska universaliseras och omfatta alla. Och det är nonsens, rent dravel rent ut sagt. Därför ska sådana värderingar bekämpas.

    Horan ses inte ned på överallt. I många samhällen ses hon eller har setts med aktning, till exempel i Thailand, eller äldre tiders konkubiner och shuyu i Kina – de tillhörde eliten (även om prostitutionen naturligtvis alltid är stratifierad, som allt annat).

    Jag har inte alls svårt att föreställa mig att horan kan ses som en elitkonstnär, en nöjesexpert eller vad du vill, även i Sverige. Eller att det är ett yrke som tas upp i katalogen. Men det är ett antal steg dit. Det första är att ta bort den statliga stigmatiseringen i juridiken.

  2. Tack Bloggelito för svar…

    Det jag saknar mest i den här debatten är en problematisering av yrket prostituerad, eskort mm. och en alltför ensidig syn på varför det finns ett motstånd mot att helt och fullt acceptera en legalisering. Visst stämmer det att de värderingar vi har är ett kristet, sexfientligt arv…

    Men är det bara de som är emot prostitution som företeelse som har dessa värderingar. Hur är det med sexköparna….? Är de fria från dessa värderingar? Ser inte de annorlunda på en hora och sin fru, fästmö t.ex. Och kan inte den skillnaden också bidra till att de som är prostituerade mår dåligt. Tror du på allvar att det bara är de som är emot prostitution som är orsaken till att dess utövare mår dåligt.

    Tänk om det faktiskt är så att sexköparna och deras roll är en del i att det är svårt att acceptera prostitutionen. Men jag har inte sett någonstans i debatten hos dem som är för prostitution att detta behandlas. Sexköparna är totalt osynliga utom när det talas om hur goa och fina de är. Men även den goaste och finaste *torsk* kan vara delaktig … Han/hon använder en annan människa för att tillfredsställa sina egna behov och behöver inte ha något ansvar för personens välmående i livet. Och ni ser inget problem i detta … ni problematiserar det inte alls. Snarare vill ni att detta skall bli fullt accepterat. OK, det har ni rätt till, men jag måste reagera på det. Jag har svårt att se en framtid där våra ungdomar blir rekommenderade att börja jobba på en bordell … för om man inte kan det så kanske yrket inte är så bra ändå ….

    Du tar upp homosexualitet som exempel och visst kan man göra det. Men det är att reducera den homosexuellas känsloliv. De känner kärlek på samma sätt som för vem som helst, de har bara en annan läggning än vad majoriten anses ha. Det sker inget utnyttjande, det finns en känsla för att anta samma ansvar för varandra osv. Så är inte fallet när det gäller prostitution. Som jag skrivit i inlägget – sexköparen liksom andra köpare behöver inte ta ansvar för dem som säljer varan – om de inte vill. Alla vi andra har den skyldigheten för vår partner (även om vi inte alltid gör det).

    Och handen på hjärtat Bloggelito … skulle du kunna föreslå din egen dotter att söka jobb på en bordell? Är du så fri från dessa värderingar att det är möjligt? Det finns en del som anser att prostitutionen skall bli accepterad mm. Men de kan inte tänka sig deras egna barn utöva yrket. Jag problematiserar möjligheten att se prostitution som ett vanligt yrke, men visst är det ett yrke eller i varje fall ett företagande.

    Men det är inte så att det bara är värderingarna i samhället, eller de som är emot prostitutionen som är skälet till att de som prostituerar sig mår dåligt. Jag för min del har inga dåliga tankar om prostituerade … många av dem ger ett intryck av att vara starka och självständiga individer. Jag ser inte alls ner på dem. Ser det snarare som att en del faktiskt utnyttjar männen för att tjäna pengar. Det jag ogillar är sexköparens totala ansvarsfrihet och dess i sina egna ögon rättighet och oproblematiserande gällande detta att använda människor som verktyg för egen vinnings skull – i detta fall sin egen lusts skull utan en tanke på att det kanske inte är okey att göra det…. när allt kommer omkring.

    Alla är vi i behov av kärlek och sex … men det är ingen rättighet i meningen att det är självklart att det finns andra som med nödvändighet uppfyller våra behov.

  3. Någon rättighet att köpa sex finns inte, men däremot finns en rättighet att erbjuda sexuella tjänster mot kompensation. Säljaren bestämmer kompensationens storlek. Det är ett utbyte som inte skiljer sig från andra utbyten. Uppenbarligen finns en hel del som anser att det är ett överkomligt pris. Behov möter behov. Sex blir en valuta.

    Och det kan bara vara ett problem om man tror att sex är kopplad till kärlek. Därmed är vi tillbaka på ruta ett, sexualmoralen. Alla har inte den moralen utan ser sex dels som ett fristående verktyg, dels som ett verktyg som kan användas som ett kitt i relationer.

    Beteendet skiljer sig inte nämnvärt från köttmarknaden på krogen eller dansbanan. Det är bara valutorna som är något annorlunda (sex + pengar mot sex istället för sex mot pengar). Något ansvar efter krognatten föreligger lika lite som vid sexköp (annat än som stipuleras i lag, d.v.s. vid graviditet).

    dottern (uppenbarligen aldrig sonen).

  4. Jodå, även sonen!
    OK, du skulle ge stöd åt din dotter – ja, det skulle jag också göra! Om det var hennes eget val …
    Men jag skulle aldrig föreslå henne att bli det …eftersom jag är emot prostitution som företeelse.

    Sex är kopplad till kärlek, men behöver inte vara det …
    Sex är ett behov som allt annat … men frågan är om man kan och skall utnyttja andra för att tillfredsställa det och samtidigt anse att det är en rättighet.

    Argumentet att beteendet inte skiljer sig nämnvärt från köttmarknaden på krogen eller dansbanan är inte tillräckligt stark för att prostitution skall legaliseras.

    Att det ser jäkligt ut på ett håll vad gäller den ansvarsfrihet man ger sig själv, betyder inte att det är okey på annat håll ..

    Jag vänder mig emot den brist på problematisering som du ger uttryck för – allt handlar om sexmoralen …? Inget annat …???

  5. Sex i en relation är ett verktyg för att hålla ihop, ett slags gemensam drog med vilken man kan överbrygga slitningar i vardagslivet.

    Sex utanför en relation är ömsesidigt utnyttjande. Är det bara en part som drar nytta av det handlar det om våldtäkt, eller sexuell stöld. Men det ömsesidiga utnyttjandet behöver inte handla om utbyte i en gemensam valuta. Man kunde lika gärna säga att horan utnyttjar torskens svaghet för att lura av honom en eller flera dagslöner.

    Och återigen: det finns inga rättigheter för en torsk. Han kan nekas service. Däremot har horan rättigheten att erbjuda sådan service, och torsken kan förhandla om tillträde.

    Problematiseringen bör ligga där det finns motiv för den, nämligen då horan inte har något egentligt val, d.v.s. om hon är beroende av droger, är utfattig eller psykiskt sjuk. Föreligger inga sådana barriärer återstår bara folks sexualmoral som hinder.

  6. Sex i en relation är ett verktyg för att hålla ihop, ett slags gemensam drog med vilken man kan överbrygga slitningar i vardagslivet.

    Om det är så krasst, frågar jag mig varför så många lever kvar i sina äktenskap trots att sexet inte fungerar. Kanske finns något annat mellan människor som bidrar till att de håller ihop.

    På dig låter det som om sexköparen är rättslös … 🙂

    När jag pratar om problematisering så är det snarare av prostitution som företeelse … men den accepterar ni som är för till 100%. Det verkar som om ni inte kan se att det skulle kunna se ut på annat sätt … Det är den problematiseringen jag saknar – att ni sväljer prostitution som företeelse med hull och hår … vilket innebär att ni är lika fördomsfulla och rigida som dem ni kritiserar för att vara det…

  7. Vi talar nog inte om samma ändå …
    Som jag uppfattar det du framför så anser du att prostitution är OK om det är någons val att bli prostituerad – eller har jag missförstått dig …

    När jag talar om att problematisera prostitution som företeelse, menar jag dess existens … inte om det är bra eller dålig prostitution …

    Vad finns det för problem eller snarare vad är det för problem som skapas genom att den finns. Vilka värderingar upprätthålles, vilken syn på man och kvinna har konserverats mm.

    Det finns säkert många andra saker man kan ta upp …

    Du har säkert massor av bilder, men i varje inlägg man skriver så avslöjas vad som inte finns … och kanske det finns, men det övervägande är ändå att du accepterar prostitution som företeelse, vilket jag inte gör … Det betyder inte att jag har någon enkel lösning på hur det skulle kunna vara på annat sätt. Men man måste ta med i beaktande att prostitution finns därför att det finns vissa värderingar som tillåter den att finnas i folks medvetande ..

    Kanske det vore mer relevant att försöka förändra (som om det vore enklare 🙂 ) synen på sexualiteten än att legalisera det som är en konsekvens av denna syn, dvs. prostitution.

    PS!
    Du hamnade i SPAM-boxen på grund av alla länkar …
    Jo i juridisk mening är sexköparen rättslös … feltänk av mig där … eller använde mig av fel ord.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s