Att älska i nöd och lust!

Är inte äktenskapet egentligen ganska överskattat … (se SvD) och är det inte som institution något som skattar människors värde och bestämmer deras rättigheter. Är det egentligen inte ganska magstarkt att staten skall bestämma hur vi väljer att leva och att det skall ha att göra med våra rättigheter om vi väljer att leva utan att vara gifta.

Bland alla tänkbara föreningar som två eller fler personer kan ingå är äktenskapet en unik institution för att skapa trygghet kring barnafödande och släktets fort­bestånd.

Därför kan inte syskon ingå äktenskap, inte fler än två personer och det måste vara en man och en kvinna. Om man nu skulle tillåta enkönade äktenskap bryter man kopplingen mellan äktenskap och barnafödande. Det finns då inte längre några sakliga skäl att upprätthålla de andra restriktionerna i form av ålder, släktskap och antal personer för att ingå äktenskap. (ur SvD)

Så om jag inte kan få barn eller väljer att inte skaffa mig barn, så skall jag inte ha rätt att ingå ett äktenskap? Intressant! Om nu äktenskapet är till för barnens trygghet. Om samkönade äktenskap inte får ingås på grund av detta måste det väl också betyda att heterosexuella som inte skaffar barn inte uppfyller kraven som ställs. För om det inte är så, måste det finnas någon annan anledning till varför samkönade inte får ingå äktenskap???

Jag har aldrig velat gifta mig, inte heller har jag haft någon idé om att leva tillsammans med någon hela livet. I vilket fall förstår jag inte hur det är möjligt att ingå ett förbund med detta som grund – hur skall jag kunna i ett tidigt skede av mitt liv eller i en relation lova något till en annan person som omfattar hela mitt liv och sen tvingas hålla löftet vad som än förändrar det som gällde från början. Denna institution ålägger mig att leva som jag inte själv har bestämt. Själva grundvalarna bestämmer. Jag förväntas leva på ett speciellt sätt och gifta mig med den som staten bestämmer att jag skall gifta mig med. Eftersom jag skulle välja en man är det inget problem, men om jag inte skulle göra det, ja då blir det problem. Men jag inser inte annat än att staten likaväl har bestämt vem som skall vara min äkta hälft. Vad har staten med det att göra?

Makar i ett äktenskap får en slags äganderätt till varandra, istället för att förhålla sig till det, som ett avtal mellan dem angående deras gemensamma tillvaro under en viss tid under livet. Men avtal skall man väl hela tiden ha möjlighet att förhandla om, t.o.m. bryta utan att bli behandlad som om man vore en stor brottsling.

Problemet är att äktenskapet som institution och kärlek betraktas som ett och samma. Att bryta ett äktenskap behöver inte betyda att kärleken är slut. Det kan ju bara betyda att de som ingått det inte längre kan leva tillsammans. Och om kärleken är slut, vem vill väl fortsätta leva tillsammans med någon som inte älskar längre. Men äktenskapet som institution och dess krav på löften försvårar för parterna att gå skilda vägar.

Är äktenskapet verkligen en institution som är till för barnens bästa? För vad garanterar att barn får det bättre än om föräldrarna är gifta, särbo, sambo eller ingetbo. Och vad säger att föräldrar skall ge upp all sitt eget för barnen. De växer upp och bör kunna förstå att föräldrar också är människor med rätten till sitt eget liv.

När staten bestämmer levnadsformerna, innebär det helt logiskt att den enskilda personen inte själv får bestämma…. så egentligen innebär väl äktenskapet som från början omfattade förälskelse, passion och kärlek (åtminstonde i vår tid och i vårt land), till slut en livslång fångenskap. För även om möjligheterna att skiljas finns i vårt land, så finns det moraliska värderingar som håller människor fångna tillsammans med andra de kanske tillochmed mår dåligt av att leva tillsammans med. Att avbryta en relation, äktenskap ses som ett stort moraliskt brott mot den part som blir lämnad kvar. Men om det inte längre finns någon kärlek. Hur skall man kunna uppfylla ett löfte som bygger på kärlek, när den är borta? – Att älska i nöd och lust tills döden skiljer oss åt? Jag skulle aldrig våga ge ett sådant löfte.

Folk är verkligen modiga!!!

Äktenskapet som institution behöver verkligen moderniseras … för då kanske också den moraliska grunden inte kommer att sitta som ett tuggummi mellan makar som helst av allt vill bli fria från de band som de länkats till för åratal sen.

Se nästa inlägg

Annonser

4 reaktioner på ”Att älska i nöd och lust!

  1. Mycket, mycket bra. Finns inget att tillägga. Önskar att det du skriver fick spridning Innehållet är fantastiskt och enkelt. ALLT är rätt tänkt. Kram på dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s