Tråkkväll ..

Det har varit en tråkig kväll – men såg Ett fall för Frost på TV och han är alltid trevlig att titta på i brist på annat. Stilltje på nätet också – vad gör alla ikväll. Det var ingen match på TV, för då brukar det vara tyst överallt. Hos Mymlan har debatten om man kan älska andra om man inte älskar sig själv vaknat till liv igen. Och här går väl åsikterna isär. Vissa menar att man inte kan, andra att man kan. För om man helar tiden tvivlar på sig själv så kan man inte älska. Men kanske är det så att kärleken skyms för tvivlet. För varför bry sig om man är älskad eller inte om man inte älskar.

En fråga som ställdes ikväll av Emma

– Kan man hjälpa någon till att älska sig själv? Hur i så fall?

Det här är verkligen ingen enkel fråga.

Kanske man även skall titta på vem som säger att en person inte älskar sig själv. Är det hon själv som säger det eller är det den person som anklagas för att inte älska. Det kanske är så att den personen inte känner den kärlek som verkligen krävs för att personen skall känna sig älskad. Kanske finns det något i beteendet som visar något annat. När man älskar någon är man ju extra känslig. Varje gest, ord och handling får

sin betydelse och om något inte stämmer, behöver det inte handla om ett icke-berättigat tvivel. Jag tror det viktigast är, om man verkligen älskar någon som tvivlar, att visa sina känslor och inte kräva att hon skall förstå det ändå. För det är något den som tvivlar tar som ett bevis på motsatsen. Och det är så lätt att låta bli att undersöka sina egna känslor om det är en person man tror inte kan älska sig själv. Det är lätt att allt fokus läggs på det … Andra viktiga frågor:

  • Hur vet man när någon inte kan älska sig själv?
  • Hur vet man själv att det man känner är kärlek och
  • Hur vet man att man verkligen visar det …

Börjar känna mig trött nu. Det här är inget ämne man egentligen skall börja fundera över nästan klockan ett på natten.

Skall titta på Medium …

Tråkig kväll har det varit!

______________________

Vad då inte kunna älska …

dscn2980.jpg

Annonser

48 thoughts on “Tråkkväll ..

  1. Det brukar märkas om en människa inte älskar sig själv, genom somliga självdestruktiva beteenden.
    Inte alltid, men ofta.
    Andra gånger uttalar personer själva självförakt eller ickekärlek till sig själva.

  2. Älska är ju ett verb. Något man gör.
    En person som älskar sig själv behandlar sig själv kärleksfullt.
    En person som inte älskar sig själv behandlar sig själv illa.
    (om man ska förenkla det, men det ska man såklart inte… ;))

  3. Jag är också vaken ganska mycket på nätterna … speciellt när jag är ledig … Jag vänder på dygnet .. men snart börjar jag jobba igen, dvs. undervisar och då blir det tidiga mornar .. en tid framöver… usch!

  4. Nätter är bra. Man tänker bättre då. Inbillar man sig i varje fall. Men man känner sig lung och ostressad för att man ändå inte kan uträtta något vettigt utan att väcka grannarna och så är allt stängt. 🙂

  5. Jo, det stämmer – har aldrig tänkt så. Har bara tänkt på tystnaden. Men det är sant, man kan ju inte sätta igång och tvätta eller städa eller något sånt. 🙂 Inte för att dessa saker är högsta prioritet … hemma hos mig. Fast tvättat har jag gjort ikväll… för det var en sån tråkig kväll för övrigt.

  6. Ska läsa här lite mer noga imorgon… Lika trött nu som jag var när jag tittade in hos Mym för en stund sedan. Men… En sak som jag inte gillar… Det är hur vissa forum/bloggland använder dom där hemska smilgubbarna *pekar uppåt* Dessa skrattande gula gubbar ser ut som om dom är jättearga & visar tänderna i ett morr… Helt klart så kan dom inte älska iaf… =)

  7. Cinn – det bestämmer man själv. Finns en låååång diskussion hos mig om de gula gubbarna. En diskussion som ser helt galen ut sedan jag ändrade inställningar så att dom försvann. 🙂

  8. Men den här är fin….om den kommer fram nu ”Vad då inte kunna älska…”smileyn…

    Meningen är oxå fin, talande och beskriver hur enkelt det är när allt stämmer…

    (jag sover på nätterna:))

  9. Du är klok, heaven, som sover på nätterna… och också kan se innebörder i vissa meningar – vad då inte kunna älska – jag älskar visst på ett självklart sätt. Smileyn visar känsla på ett enkelt sätt. Om man använder smileys sparsamt, vilket jag gör – kan de bli effektfulla. Kanske också nödvändiga, då text kan ställa till det och ge fel budskap.

    Det är konstigt att man inte får fram den där smileyn, men det går inte … Om man hittar hur den skall se ut med kolon, punkter och parenteser mm. kanske det går.

  10. Har funderat lite mer på den här frågan och jag hamnar bara i alltmer intrasslade resonemang…. kanske för att det är svårt att inte få in sig själv i resonemangen. Det trasslar till sig.

    För jag kan älska mig själv, samtidigt som jag kan älska andra, trots att jag många gånger tvivlar på om andra verkligen älskar mig. Och när jag börjar tvivla är det lätt att falla för frestelsen och förklara allt med att man inte duger. Men det kan ju faktiskt vara så att den andra inte älskar på det sätt man vill bli älskad på. Det kanske handlar mer om det än någonting annat.

    För om man älskar sig själv, ställer man ju krav på att bli älskad för den fantastiska person man är.

    Det är därför jag frågar mig, hur vi kan vara säkra på att en person inte kan älska sig själv, när det kan handla om vår egen oförmåga att älska på det sätt som någon annan vill och/eller behöver bli älskad på. Om bristen på lyhördhet som gör att man inte kan se den andra som hon/han verkligen är. Man ser bara det som stämmer överens med bilden. Då blir ju faktiskt tvivlet berättigat … eller?

  11. Och så till ditt svar Mymlan …

    Älska är ju ett verb. Något man gör.
    En person som älskar sig själv behandlar sig själv kärleksfullt.
    En person som inte älskar sig själv behandlar sig själv illa.
    (om man ska förenkla det, men det ska man såklart inte… ;))

    Då uppstår frågan – När och på vilket sätt behandlar man sig själv kärleksfullt? Enligt vems värdering om vad som är kärleksfullt? Var går gränsen?

  12. Att ni bara orkar,så mycket text att man knappt vet vad ni pratar om till slut…men kan ändå inte låta bli att läsa..tycker det är kul med alla analyser,påståenden osv…jag tycker ”tänk mindre”…

  13. Det är jag som tycker Ja..

    jag tror inte ni komplicerar men folk upplever ju saker på olika sätt,jag tänker inte så mycket på om jag är älskad eller inte, iaf. gör jag inte det medvetet.

    vill gärna läsa deepetitions blogginlägg…

  14. Det är nog sant att man kanske inte alla gånger tänker på det medvetet…. men känslan finns där kanske – är jag älskad eller inte. Och så visar det sig i andra handlingar istället.

  15. ”När och på vilket sätt behandlar man sig själv kärleksfullt? Enligt vems värdering om vad som är kärleksfullt? Var går gränsen?”

    Eftersom jag är lösningsinriktad och inte riktigt inne på att trassla in mig kör jag på en enkel lösning igen:

    Kärleksfulla handlingar är sådana som får en att må bra. (gäller såklart även kärleksfulla handlingar mot andra)
    Behandlar man sig själv illa får det en att må dåligt. Precis som att andra mår dåligt om man behandlar dem illa.

  16. OK, men det finns ju dom som mår bra av att behandla andra illa … medan de behandlar sig själva bra – hur gör vi med dem? Kan vi lägga in dessa i något fack inom psykologin.

    Jag tror det var Sokrates som sa i stil med: Om vi tänker goda tankar så gör vi också gott! Men skall kolla upp det där … Det kan ha varit Aristoteles.

  17. Kvinnor som älskar för mycket faller ofta däri – det är inget ordspråk men skulle kunna vara det!

  18. Kvinnor som älskar för mycket anses vara kvävande för den som tar emot, eftersom den inte bett om att få så mycket kärlek … och ibland kan man fråga sig om kvinnor som älskar så, gör det för den andra eller sig själv … för om man går till vad Mymlan säger, så bidrar kärleksfulla handlingar till att man själv mår bra … Om man ger mycket kärlek, mår man väldigt bra själv…. så för vems skull utför man kärleksfulla handlingar och i vilken utsträckning handlar det om mottagaren.. Det kanske är något man måste fundera lite mer på … speciellt när det går snett.

  19. Men. ”Kvinnor som älskar för mycket” är ju enligt mig skadade, och den kärleken är inte frisk sund kärlek. Framförallt har de kvinnorna problem med sin självkärlek tror jag, och att älska för mycket är då at behandla sig själv illa..

  20. Det behöver inte vara så att den som älskar för mycket är skadad … men självklart blir kärleken inte sund om den andra känner sig kvävd. En sak är ju vad man känner och en annan är hur kärleken uppstår mellan två människor. Finns det inte någon samstämmighet mellan vad någon vill ge och vad någon vill ta emot, blir det ofta en osund relation.

    Gullis
    Inte är det väl det här du tänker på. Men det gjorde du va Mymlan?

    Kvinnor som älskar för mycket: Många kvinnor dras hela tiden in i olyckliga förhållanden med män. Sedan kämpar de för att få dessa dödsdömda förhållanden att fungera  genom att älska mannen ännu mer. Varför? […] När förälskelsen betyder smärta, då älskar man för mycket. När ens samtal med nära vänner mest handlar om honom, hans problem, hans tankar, hans känslor  och nästan alla ens meningar börjar med han &då älskar man för mycket. I de här olyckliga situationerna, när ens partner är olämplig, likgiltig eller otillgänglig och man ändå inte kan avstå från honom, tenderar många att vilja ha honom ännu mer, behöva honom ännu mer. Vårt älskande gör oss då till missbrukare. Och alla har vi ett behov av att förneka det som är för smärtsamt eller känns för hotfullt för oss. Förnekandet är ett naturligt medel för självförsvar, och det verkar automatiskt och oombett.

    Jag för min del tänkte på något helt annat. När omsorger, kärlekshandlingar blir för intensiva.

  21. Jepps, det är den typen av kärlek jag menar när jag talar om Kvinnor som älskar för mycket. Trodde att det var ett vedertaget begrepp…

  22. Jo, det är det nog … men att det var riktigt så illa var nog inget jag tänkte på just idag. Har dessutom inte läst boken alls. Jag tror inte Gullis menade det så heller … men vi får se vad hon säger!

  23. Om man hela tiden eller väldigt ofta vill få den andre partnern till läkare,tandläkare och håller reda på diverse saker för dens egen skull och när det då istället tas som tjat & gnat, inte förstå att det är av omsorg man säger det…när skilsmässan var ett faktum uttryckte han dessa ord…” du har aldrig brytt dig om mig så du får skylla dig själv” ”kvinnor som älskar för mycket” är ofta på detta sättet…

  24. Jo men det finns väl nyanser vad gäller detta också. Det vedertagna begreppet är ju väldigt extremt i sin helhet. Man kan säkert älska för mycket på andra sätt utan att det blir extremt. Kanske delar av helheten! Omsorger är ju också kärlekshandlingar och det kan bli för mycket ibland…

    ”….du har aldrig brytt dig om mig….” – han såg inte omsorgerna som kärlek … ???

  25. Nä,han såg det som tjat & gnat…men att beskylla mig för att inte bry sig! Om man bryr sig om någon på vilket sätt det än är så är det väl kärlek.

    man kan ju bry sig om djuren man har och det är ju också kärlek.

    Om man INTE bryr sig ett dugg,ja då är det inte kärlek anser jag. Frågan är oändlig….

  26. Vad var det för smiley Heaven lade in? Var det ”MIN” ”kär-smiley” =) Ser att den används i inlägget & såg den inte igår… Den (den som finns i inlägget med hjärtan) har jag t.o.m. haft som signatur istället för ”Cinna” =) Älskar den hjärtsmileyn…

    Mym – Ska leta upp smiley-inlägget hos dig & kolla…

    Monika, om smileys – Mmm… Smileys är viktiga för mig. Egentligen vill jag inte tycka det, men faktum är att denna typ av meddelande man skriver på nätet faktiskt behöver smilisar. Man uttrycker sig på ett sådant sätt att texten blir helt ”tom” utan smilisar. Blir den inte tom så kan texten väldigt lätt missförstås. Otroligt hur en text kan tolkas olika beroende på om man har en smiley eller ej. Att vara ironisk eller gulligt sarkastisk funkar inte alls utan en smiley… Då kan man förolämpa den som blir ”utsatt” rejält.

    Det går säkert att uttrycka sig utan smilisar också, men det är betydligt svårare att formulera texten då… & jag har varken ork eller lust att sitta & fundera på hur jag ska uttrycka mig på nätet =) Jag skriver bara ned det som pluppar upp i hjärnan. Då måste man anv smilisar =) Jag tycker dessutom det ser trevligare ut med smilisar eftersom jag får en bild av en leende människa då =) Läser jag en text av någon som aldrig anv smilisar så får jag en bild av en lite ”stel” & uttryckslös människa. Är ju inte direkt negativt & skadar väl inte… Men jag får lite ”denna människa är aldrig glad eller arg”-tankar. Omedvetet får jag den känslan alltså. Som om människan inte har några egentliga åsikter riktigt… Skumt, men så blir det för mig.

    Ska fixa lite andra grejer men sedan ska jag svara ang kärlek hos både Mym & dig… Kan man vara stressad på nätet =)

  27. Jovisst kan man bli stressad på nätet 🙂
    Det var kärleks-smileyn och jag har försökt att få in den och andra i kommentarerna, men lyckas banne mig inte … hopplöst.

    Men det är samma för mig – jag orkar inte alltid uttrycka mig på ett sätt som inte missförstås och då använder jag smileys … och vissa är ju helt fantastiska. Tänk den där ”sover”- smileyn som jag har i några inlägg. Det säger ju allt om hur jag känner mig just då.

    Väntar med spänning på ditt svar!

  28. Fy tusiken… Detta med kärlek är ju så komplicerat.

    Det enda jag vet då… eller tror kanske…

    Påståendet om att man inte kan älska andra om man inte älskar sig själv tror jag inte på. Jag älskar inte mig själv (tror jag inte att jag gör iaf) men jag har älskat andra. Mina känslor för mig själv har inget med mina känslor för andra att göra. Jag tror att det där grejset bara är ett sånt påhittat grejs som man säger =) Man tänker inte så mycket på vad det egentligen innebär när det sägs. Bara nåt man rabblar ur sig när man läser en blogg om olycklig kärlek… Man vet inte vad man ska skriva & skriver typ: ”Du måste älska dig själv innan du kan älska någon annan. Så hela dig själv… Läk inombords & du kommer hitta den vackra kärleken du också, om du vill…”

    Det andra då, som diskuteras hos Mym… Om man kan ta emot kärlek om man inte älskar sig själv? Det tror jag inte man kan. Jag är en sådan som inte kan ta emot kärlek pga att jag inte litar på givaren helt enkelt. Men jag hatar inte mig själv heller bara för att jag inte älskar mig själv. Men jag skulle inte bli kär i mig själv om jag kunde =) Därför kan jag inte heller se hur någon annan skulle kunna älska mig. Därför kan jag inte ta emot. Men jag kan ju fortfarande älska och ge kärlek. För mig är det två helt separata ting.

    Frågan ”Kan man hjälpa någon till att älska sig själv? Hur i så fall?” Jag vet inte riktigt vad ”älska sig själv betyder”. Har funderat mycket på det… länge. Men man kan säkert hjälpa någon att få bättre självförtroende. T. ex. om man är tillsammans med någon som man älskar… Men man tror inte att personen älskar en tillbaks, hur än mycket personen påstår det. Jag tror att det i en sådan situation går att hjälpa den osäkra då. I mitt fall tror jag det skulle gå iaf… Bara genom att personen finns kvar, ställer upp på en m.m. Om jag skulle bli lämnad pga min osäkerhet så skulle det bara spä på känslan av att jag inte går att älska. Men man skulle ju faktiskt kunna bli lämnad för en sådan sak… Just eftersom att det kan vara påfrestande för den som inte blir trodd.

    För mig har kärlek blivit så jävla komplicerat… Hamnade i en relation där allt blev huller om buller. Där kärlek har blandats ihop med andra känslor & där jag tillslut inte vet vad kärlek är alls längre. Jag vet inte längre om jag känner kärlek för denna man. Ibland tror jag att jag gör det… Ibland tror jag det inte.

    Vissa säger att om man inte vet om man är kär så är man det inte. Vad lätt det låter =) Tror det finns olika grader/tillstånd av kärlek och inte bara ett… Samma sak med älska ju. Sedan förstår jag inte vad det är som gör att man älskar någon. Man blir ju inte kär i någon bara för att någon är snäll mot en. Man kan ju t.o.m. vara kär i någon som är elak mot en. Kärlek behöver inte gå åt båda håll. Kärlek är för mig enkelriktad… Har man tur så kan den bli enkelriktad åt båda hållen =) Jag är just nu kär i en man som inte är snäll, han är inte kär i mig, han sårar mig, han är inte snygg, jag attraheras inte längre av honom… Men lik förbannat så är jag kär =) Ibland iaf =)

    Sedan kan man träffa någon som avgudar en, som är toksnygg, som är atraktiv, som gör fina saker, som är snäll… Men inte fan blir man kär inte! Vete tusan vad det är som gör att man blir kär.

    I min värld suger kärlek =) Var mycket bättre för några år sedan då jag var avstängd. Jag blev inte kär, längtade inte efter kärlek, hade inget som helst behov av det. Mycket mindre problem helt enkelt =) Men vill någon att man ska bli kär i den… Då går det att nästla sig in. Ibland iaf =)

  29. Tack Cinn för ett långt och uttömmande inlägg. Det fantastiska, men också mycket skrämmande är att jag läst så många liknande berättelser – det är som om orden upprepar sig all oändlighet.

    Jag vet inte riktigt vad “älska sig själv betyder”. Har funderat mycket på det… länge. Men man kan säkert hjälpa någon att få bättre självförtroende. T. ex. om man är tillsammans med någon som man älskar… Men man tror inte att personen älskar en tillbaks, hur än mycket personen påstår det. Jag tror att det i en sådan situation går att hjälpa den osäkra då. I mitt fall tror jag det skulle gå iaf… Bara genom att personen finns kvar, ställer upp på en m.m. Om jag skulle bli lämnad pga min osäkerhet så skulle det bara spä på känslan av att jag inte går att älska. Men man skulle ju faktiskt kunna bli lämnad för en sådan sak… Just eftersom att det kan vara påfrestande för den som inte blir trodd.

    […]

    Var mycket bättre för några år sedan då jag var avstängd. Jag blev inte kär, längtade inte efter kärlek, hade inget som helst behov av det. Mycket mindre problem helt enkelt =)

    Det är ju inte så att vi kopierar varandras texter. Snarare att vi råkar ut för samma typ av upplevelser. Varför gör vi det? Är det fel på oss eller på bilden av kärleken eller på mottagaren av vår kärlek?

    Vi är så lika att det är skrämmande, samtidigt som vi hela tiden får höra hur unika vi är som människor. Men om vi nu är så olika, varför är våra upplevelser desamma. Vissa meningar skulle jag ha kunnat skrivit själv. Det är som att sitta och läsa mina egna ord och jag är tvungen att skaka på mig för att verkligen förstå att du inte är jag.
    Trots att det kanske känns bättre ibland att känna sig avstängd för att man då inte känner någonting, vill jag ändå säga att om man inte kan stänga av igen så är man ändå på rätt spår igen, även om du tycker kärleken suger just nu, och det känns jobbigt. Ingenting varar ju för evigt och om inte det som är bra gör det, gör heller inte det som är dåligt det.

  30. Hmm… Ja, det där har jag också funderat på =) Det om att vi alla är unika men iaf reagerar så lika… & känner så lika. Hör inte till ämnet egentligen… men ibland när man läser om t. ex. om män som är svartsjuka, som slår sina kvinnor, som är kontrollerande…. bara som ex då… så slås man av att vi kanske inte är så himla unika iaf. Jag menar… Allt som den mannen känner & gör följer ju ett exakt mönster. Ofta är det här mönstret klockrent. Precis som om vi vore programmerade robotar =) Det går att läsa en text om varningstecken på hur en psykopat utmärker sig… och se att det stämmer in på pricken på folk man känner. Små, små detaljer t.o.m.

    Ja, ja… =)

    Knappen ja… Ja, det visar sig hur det blir med den. Just nu har den hakat upp sig iaf, så den inte går att stänga av =) Och det kanske är bäst det oxå, precis som du skrev. Man ska väl vara öppen för kärlek iaf… Är knappen inte avstängd så har man ju tillgång till både kärlek & icke kärlek, om man nu inte vill ha det. Är den avstängd så är man ju låst till bara det ena alternativet. Och låst har jag varit i hela mitt liv tills knappen låstes upp med tvång =)

    Men precis som du skrev så varar ju inte det som är dåligt för evig heller… Ibland är det så lätt att bara se det negativa… som att det som är bra inte varar för evigt. Har aldrig tänkt på att det som är dåligt inte heller varar för evigt =) Eller så är det jag som är alldeles för trött nu… så jag faktiskt kan se något positivt =)

    *ögonen trillar igen*

  31. Begreppet ”Älska sig själv” är för mig = att trivas i sitt eget sällskap och gör man det så trivs andra oxå med än själv,naturligtvis så finns det undantag man kan ju inte gilla alla. I ett nytt förhållande blir man ett med den andre personen och det kallas för förälskelse som långt senare övergår i kärlek, när man kan sitta tysta sida vid sida utan att det känns besvärligt är det fortfarande tryggt men om tystnaden övergår i det motsatta då har något förändras till det sämre..

    I stort sett tycker jag så..

  32. Cinn Almighty
    Nej, det går upp och det går ner, det går framåt och det går bakåt…. Men när man har en svacka är det svårt att se – den har ju egenheten att i sin karaktär vara svart … Men, man har ju alltid sina tankar kvar och dem kan man ju styra över på ett annat sätt.

    Gullis
    Din beskrivning om självkärlek är att trivas i sitt eget sällskap och det är väl också det kärlek till en annan också handlar om – att trivas. Men många verkar inte tycka det räcker … Dessutom kan denna typ av självkärlek tyvärr begränsas till att personen ifråga trivs så mycket i sitt eget sällskap att hon/han inte har behov av andra människor. Jag menar, å ena sidan, att ibland är det kanske bra att någon inte trivs för mycket i sitt eget sällskap, då ett missnöje över ensamheten kan få personer att ge sig ut och träffa andra. Men, å andra sidan, Man kanske tror att den med många vänner har en hög grad av självkärlek,(hon trivs med sig själv och därför trivs andra) men så behöver det inte vara. Det kan vara ett tecken på att personen hela tiden behöver bli bekräftad av andra för att känna självkärlek. Grunden finns inte. Hon/han blir trygg på det sättet och älskar sig själv genom andra. Inga sätt är dåliga, men kanske många.

  33. Älska sig själv = anse att man förtjänar att ha det bra. Behandla sig själv väl. Ha självkänsla och självförtroende och kunna säga ifrån.

  34. Det sista gillar jag – att kunna säga ifrån … även om det t.o.m. skulle leda till tråkigheter. Det är inte alltid det behöver göra det. Men hellre det, än att bli trampad på … Att inse att man inte förjänar att bli behandlad på ett speciellt sätt… utan att man förtjänar att ha det bra. Det är nog att älska sig själv. Inte för mycket och inte för litet. Då trivs man med sig själv oxå! Det ena leder till det andra …

  35. Till Monika och de andra deltagarna!

    Ja inte för att ni verkar ha haft tråkigt i alla fall! Ni skiver mycket intressant och ytterst tänkvärt, synd bara att diskussioner blir så oöverskådiga i den platta form, typ gästbok, som kommentarer på bloggar brukar ha. Tänk om det fanns trådade kommentarer om ifall att diskussioner uppstår och jag har någon gång någon stans sett sådana, men det var kanske inte standard utan någon kunnig som fixat till det själv.

  36. Nej, det blev inte tråkigt …
    Jo, det kan vara svårt att följa med när det inte finns möjlighet till trådar. Troligen för att bloggarna inte från början är tänkta att bli diskussionsforum. Men det är kul när det händer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s