Chockuppfostran

Mymlan säger i en kommentar till A i sin egen tråd att hon tycker det är märkligt att jag verkade vara mest upprörd över att barnen såg på när getterna kastades till lejonen för att gå en säker bokstavligen uppslitande död till mötes. Naturligtvis känner jag också empati för djuret.

Jag vill genom detta blogginlägg ge en förklaring hur jag personligen ser på det här.

Om man arrangerar en situation som går ut på att försvarslösa djur kastas över en mur ner till en väntande flock lejon, samt låter barn titta på, ger man ett budskap om att vissa djur kan behandlas på det här sättet. Levande behandlas de som ett dött köttstycke. Man ger också ett budskap om att man inte behöver ge ett djur någon chans. Man kan använda dem till vad man än behagar. Man ger också ett budskap till barnet att det skall tåla att se en sådan grymhet.

Ett tidigt tecken på psykopati är grymhet mot djur, därför att barnen inte kan känna empati med en annan levande varelse. Jag menar inte att man skapar psykopatiska barn, men likväl en psykopatisk norm i samhället om man tillåter företeelser som den i en av Kinas djurparker. I värsta fall kan denna psykopatiska norm övergå i brutalitet mot människor som man anser inte är lika mycket värda som andra.

Att chockuppfostra barn (Något som Bloggelito nämner i en kommentar till mitt tidigare inlägg.) är en gammal beprövad metod som har visat sig vara totalt förkastlig. Det finns hyllmetrar med forskning kring det här, det är bara att leta och läsa. Det är en pedagogisk metod som man för länge sen har övergivit i de flesta länder. Hård disciplin är fortfarande möjlig, liksom katederundervisning i sin mest extrema form. Men att utsätta barn för chocker för att de skall undvika faror anses nog av de flesta (hoppas jag) vara barnmisshandel …. Man ger ett budskap om att man inte bryr sig ett dugg om deras känslor. Hur barnen reagerar är svårt att förutsäga. Det skiljer sig från barn till barn. Det är ett av skälen till varför man inte skall använda metoden.

Vad gäller om barnen tar skada på grund av deras känslighet? Ja, problemet här är ju att man inte vet hur känsligt barnet är innan man utsätter det för det här. Och det är säkert så att om man använder sådana metoder inte bryr sig heller. Därför att man tror att metoden är riktig och inte skadlig. Att ett barn inte reagerar behöver inte betyda att det inte skadar i längden och på annat sätt.

Jag med många har aldrig sett något djur slitas itu och trots det vet vi att lejon m.fl. är livsfarliga. De flesta behöver inte utsättas för det i verkligheten.

Det Mymlan har talat om är sådant som händer i en naturlig situation, t.ex. när en mus blir jagad av en katt in i huset och barnen ser det eller när råttor äter upp sina missbildade ungar och barnen tittar nyfiket på. Det är inte sådana saker jag hänsyftar på. Det sker i en situation som barnet förstår. Men när vuxna arrangerar situationer i vilka djur plågas, ja då är det en helt annan sak. Naturlig nyfikenhet hos ett barn är en sak. Och det är den vuxnas ansvar att vara lyhörd för var gränsen går.

Vi vet en hel del, men det är mycket vi inte vet…. vad som sker inom en människa och speciellt inom ett barn som inte förstår, men är läraktigt. Söker efter sin plats i livet och tar efter det dom möter. Jag förstår inte varför vi inte skall ge våra barn förutsättningarna att få växa upp i frihet utan att bli föremål för de vuxnas föreställningar om vad som är bäst för dem för att de skall klara av en hård värld. Det absurda är att när en vuxen har den ambitionen, så är denna också delaktig i att få denna hårda värld bestående. I vilket fall finns det bra mycket effektivare metoder som inte riskerar att skada att använda sig av.

Ju fler barn som växer upp i harmoni med djurvärlden, naturen och sin omgivning, desto större chanser är det att att världen inte blir så hård.

Vi har ju gått från klarhet till klarhet under flera tusentals år och även om det finns en hel del kvar, så har vi visat att det går att få människor att leva fredligt. Varför har det då lyckats. Jo, kanske för att det naturliga hos människan är att göra det. Vi gör inte uppror mot lagar och regler som gäller för att vi skall kunna leva tillsammans. Kanske vi upptäckt att vi mår bäst av det.

Annonser

7 reaktioner på ”Chockuppfostran

  1. Budskapet man ger är att lejonet kan behandla även barnet så, att barn ska ha den största respekt för djur.

    Om man inte ger det budskapet kan det hända att barnen (och vuxna) vill klappa de söta tigrarna och lejonen. Men de är vilda djur som när som helst kan hugga till, och gör de det är det kört – det finns bara ett sätt att häva en tigers grepp om en människa, och det är att skjuta den, vilket sällan sker i tid. På just ett kinesiskt zoo dödades för en tid sedan två barn av ett lejon som blev skrämt, och jag är rätt säker på att det är det sista du vill se. I slutändan värderar vi människor oändligt mycket mer än djur.

    Människan är en del av naturen. Det är vår lott att äta andra varelser, och därmed att döda dem. Vi tål att se andra dödas, men vi måste läras att tåla det. En modern storstadsmänniska blir mycket riktigt chockad av att se ond bråd död, medan vi förr i tiden nackade hönor och annat på ren rutin – detta var före den industrialiserade slaktens tid, innan våra kor gick direkt från hagen till plastförpackningar. Men chocken går över, och man vänjer sig. Barn blir överhuvudtaget inte chockade, eftersom de ännu saknar koncept för död och sådant (vilket är varför de gör dumdristiga saker som att gå nära djur och stup).

    Empatin blir inte avtrubbad för att man ser djur dödas, utan nyanserad – man lär sig värdesätta rätt saker i rätt sammanhang.

  2. Det beror på i vilket sammanhang. Tror också att empatin blir nyanserad om det sker i en naturlig situation. Men det här i djurparken är inte en naturlig situation. Det ramlar inte levande getter från himlen i lejonens naturliga miljö som en annan bloggare så väl uttryckte det hela.

    Både du och Mymlan talar om naturliga situationer utifrån ett exempel som inte är det. Därför blir det så svårt att diskutera det här …

    För om man tror att det här skapar empati, ja då skulle man ju verkligen kunna gå till ytterligheter … och jag tror inte att det är bra att ha en pedagogik som syftar till bli avtrubbad när det gäller att döda andra varelser, vilket man måste bli om man skall kunna tåla det.

    Empati är att inte bli avtrubbad, att inte tåla det hur många gånger det än sker, t.ex. att känna empati för barnets eventuella upplevelse av att se ett djur dödas och därför skona barnet från den upplevelsen, då det finns andra metoder.

  3. Är det onaturligt att lejon äter getter?
    Är det naturligt att ha lejon i fångenskap överhuvudtaget?
    Bör vi inte ta våra barn till djurparker, eftersom det är onaturligt?

  4. Nej, det är inte onaturligt att lejon äter getter
    Nej, det är inte naturligt att ha lejon i fångenskap
    Nej, vi bör inte ta våra barn till djurparker

    Men det är inte det vi talar om … i varje fall inte jag …

  5. Det är för att iscensättningen i den här djurparken inte är naturlig som den riskerar att bli skadlig, därför att den i själva verket går emot det naturliga. Den riskerar ge en förvrängd verklighetsuppfattning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s