Dr Phil är en riktig moralist oxå

Har under den sista tiden följt Dr Phils program på 4+. Han tar upp intressanta ämnen och det är verkligen intressant att få lite insyn i hur det kan vara och hur folk tänker. Men på sista tiden har jag mer och mer upptäckt att han är en riktig moralist och Skinnerian. Och bara för att min bild av honom inte helt skall krascha har jag tänkt – han kanske är tvungen i det religionsmoralistiska samhället han lever i.

Han är det, enligt mig, speciellt vad gäller barn och barnuppfostran och familjen och är rentav fördömande ibland. Barn skall uppfostras på ett speciellt sätt och familjen är FAMILJEN … Där tar han helt klart ställning för den vi har i Sverige Kd-inspirerade synen på hur vi bör leva. Män eller kvinnor som av någon anledning lämnar sina äktenskap och därmed barn blir hårt dömda. Om en människa inser att han eller hon inte klarar av att uppfostra sina barn, så kanske det är någonting bra att kunna erkänna än att göra saken värre genom att stanna kvar. (Och varför någon väljer det (tvingas välja) – se längre ner*)

Men visst förstår jag det oerhörda för barnen och partnern som blir övergivna av den andra föräldern. Men förståelsen för varför sådant kan hända saknas. Det här med barn och familj skall alla klara av, men alla kanske inte gör det. Varför är det okey att individer brister vad gäller allt annat, men inte när det gäller FAMILJEN. Då skall alla trots att de inte har någon utbildning klara av det. Som om vi föds till föräldrar och familjemedlemmar istället för att växa in i rollen parallellt med ett tillägnande av kunskap om hur det är. Och har man då vuxit upp i en som samhället anser vara en dålig familjkonstellation, ja då kan det vara kört.

Varför inte se på föräldrarrollen lite mer nyanserat, så kanske fler orkar stanna kvar. För om vi nu skall ha en syn på familjen på det här sättet, behöver samhället se till att föräldrarskolor skapas och att alla som skall ha barn måste gå den…. Och om vi anser att detta är att tumma på människors integritet, så kanske vi får finna oss i att människor blir föräldrar på olika sätt. Och det är ensidigt att anse att människor som inte anses klara av sitt föräldrarskap och faktiskt inte gör det och därför inte kan ta det ansvar de förväntas ta, INTE skulle kunna älska sina barn.

Det här sista blev så tydligt i gårdagens program. Det handlade om en hobo Jerry på Missisippifloden som lämnat sin familj för 17 år sen och inte sett sin barn på flera år. Varför han lämnade dem och inte hört av sig är oklart (otrohet från frun och en vägran att låta honom ta kontakt eller inte?) och visst handlade det om en man som tänkte mest på sig själv och sitt eget. Men att han inte skulle älska sina barn utan visade upp en falsk fasad, kan jag inte hålla med om. Här var dock DrPhil rättvis, trots att han gav dotterns hat och förbittring det största utrymmet. Han menade att eftersom Jerry ändå kommit till programmet trots att han aldrig flugit, inte visste vem DrPhil var och sitta i en studio med massor av människor och miljoner tittare, visade att han brydde sig om (men han sa det inte klart och tydligt). Den här mannen uppvisade allt man absolut inte får vara i ett samhälle, samt en total oförmåga att passa in i fastställda ramar.

Till DrPhils försvar vill jag betona att han framförde att dottern var tvungen att släppa det och gå vidare, därför att hat och förbittring skulle länka henne samman med en far hon inte ville ha som far. Men det moralistiska hos DrPhil visade sig i att han sa att han önskat att Jerry sagt Förlåt. Men Jerry sa tydligt att han just då saknade förmågan att vara en bra förälder. I det här fallet tror jag det inte bara var en undanflykt.

dscn2492.jpg

*Trycket på hur en förälder skall vara är hårt – det verkar finnas en modell som alla skall leva efter. Det är ett område som är 100 procent normativt. Men man kan vara en bra förälder på så många sätt. Om man sätter upp ett ideal så är det nog inte så många som kan leva upp till det. Det enda man skapar är föräldrar som tror de är dåliga … och vad vinner man på det i ett längre perspektiv. Defensiva människor som inte tål någon som helst inblandning. Om man blir bemött med respekt och acceptans, tror jag många också skulle våga öppna sig och säga – jag klarar inte av min föräldrarroll – utan att vara rädda för att bli av med sina barn. Istället tiger de, och saker och ting sker bakom stängda dörrar. Ingen ser, och många barn får troligen lida helt i onödan.

I vårt samhälle anses vi behöva utbildning till ALLT, utom till områden som föräldrarskap och barnuppfostran. Mycket märkligt, då det är ett område som kräver stor kunskap om hur olikt det kan vara och ändå vara okey. Man kan uppfostra sina barn på många olika sätt. Det finns inte bara ett enda sätt att uppfostra som är bra. Om man uppfostrar sina barn utifrån vilka de är istället för hur de bör vara når man säkerligen mycket långre. Detsamma gäller väl för familjen – Om man tittar på hur familjen ser ut istället för hur den skall se ut, tror jag många äktenskap skulle hålla. Men om man strävar efter ett ideal därför att normen ser sådan ut, tror jag det är dömt att misslyckas.

Ju mer kunskap man tillägnar sig om de här områdena, desto mer oberoende av andra blir man till slut. Då vet man att det man gör också kan vara okey. Istället för att ta till sig hur kompisen har gjort eller vad någon annan anser att det skall vara eller det värsta tänkbara – man använder sig av samma uppfostran som man själv har haft, därför det är det enda man har kunskap om. Men, det fungerar inte riktigt så … Det är en annan tid, ett annat samhälle och viktigast, det är en annan människa det handlar om.

Annonser

2 thoughts on “Dr Phil är en riktig moralist oxå

  1. Jag har bara sett Dr Phil lite en enda gång när han var ny, men jag sitter bara och tänker på hur mycket pengar de får som ställer upp och viker ut sitt privatliv, när jag ser sådana program. Sedan började jag fundera på hans nam, Dr och så Phil …phil .. och undrade var han stod utbildningsmässigt, fast det iofs inte har med saken att göra, men hans namn fick mig till det.

    Om det är föräldrautbildning du är inne på så är jag något tveksam till sådan, det får i varje fall inte kallas så, utan ha ett bättre namn. Och innehållet … vilka skall föreslå/bestämma det ….. Föräldrarna/blivande föräldar själv vore ju bäst, men …. men … men… .osv …. Men nog för att föräldrar skulle behöva hjälp många gånger och det kunde kanske undvikas i någon mån med någon form av insats (säger inte ”åtgärd” för då kräks jag). Sedan går det klart inte att utbilda bort allt, lika lite som det går att utbilda till allt. Fast nog finns väl kurser i föräldraskap o likn redan, så det var väl något mer obligatoriskt du var inne på kanske – om jag nu fattade rätt.

    Om det anses behövas utbildning till allt, så är det nog arbetslöshet (inkl AG)/arbetsotrivsel som har hjälpt till med det, för visst kan en del arbeten klaras enbart genom personlig lämplighet och ingen speciell utbildning. Men när AG kan få både det ena och det andra ang utbildning/överutbildning för arbetsuppgifterna, så tacka sjuttan för att de tar de personerna, för den personliga lämpligheten kommer ju inte fram förrän efter ett tid och de med utbildningspapper har ju i alla fall varit närvarnde vid utbildningar de genomgått. Och så snurrar ekorrhjulet och kraven höjs för att öht få ett jobb.

  2. Dr Phil är doktor, men i vad vet jag inte – troligen psykologi ..

    Nej, jag är inte inne på föräldrarutbildning, men om nu samhället vill ha en speciell föräldrarroll, så är det väl lika bra att ge kurser….

    Däremot menar jag att utbildning aldrig är fel. En utbildning som varje förälder tolkar och använder sig av utifrån sina egna förutsättningar och hur barnen är. Inte efter någon norm. Det finns många möjligheter i dagens samhälle. Inte för att jag vill göra reklam för mitt eget område, men det finns kurser i pedagogik överallt på de större orterna i Sverige.

    Jag menar att utbildning gör normen svagare … om det är en utbildning som inte lär ut en modell, för då blir det ett bekräftande av normen. Läser man pedagogik får man inte bara en sida av saken utan flera … och då når man ofta insikt om att det är möjligt att göra på väldigt många sätt och att man kanske vinner på att göra det. Därför att barn är olika och lär sig på många olika sätt och under olika tider. Inte samma sak, på samma plats under samma tid.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s