Några funderingar efter jobbet!

hawk-1.gifHar med intresse tagit del av Mammans olika inlägg om livet på internet och Mymlans reaktion på dessa. Jag kommer inte att gå in i deras eventuella förehavanden. Men vill genom det här inlägget delge mina funderingar på Internet och om det man har på Internet kan kallas för socialt liv eller inte.

Internet är än så länge och fortfarande mycket nytt för många människor och därför är det IRL-sociala kontakterna som man värderar högst. Och det är väl inte utan att man kan göra det. Men att människor som skaffar vänner på Internet och uppehåller sig där mycket skulle vara trasiga människor och/eller isolerade människor som inte kan skapa kontakter på annat håll, håller jag absolut inte med om. Däremot kan man skapa kontakter man aldrig skulle ha skapat.

Jag bor i Stockholm och har gjort hela mitt liv. De flesta jag har träffat har varit Stockholmare eller inflyttade från andra delar av landet och världen. Men jag har väldigt sällan fått kontakt med folk som bor i Sundsvall, Umeå, Växjö eller Skåne och Göteborg m.fl. Dessutom kan jag hålla kontakten med Sverige när jag är utomlands. Ingenting av detta var möjligt tidigare. Man når många man aldrig skulle nå … om man vill det.
Nätberoende är något helt annat. Det är när man inte kan hålla sig ifrån datorn och Internet blir hela ens liv. Det märkliga är att man aldrig talar om TV-beroende, fast många sitter som klistrade vid TVn hela kvällarna.

Jag sitter ofta vid datorn och jobbar, läser examinationer, söker på Google, läser dagspress om utbildning mm. Det är därför inte någon större affär att skriva ett inlägg då och då. Gå in och svara när jag hör plinget – som signalerar att nu har någon lagt en kommentar. Med dagens teknik finns möjlighet att göra massor IRL därför att det finns ett pling genom MSN, som gör att man kan upphöra med det man gör och kolla vem det är. Man kan ju tro att folk sitter vid datorn hela tiden därför att de svarar på en gång. Men det beror alltså på plinget …

Jag tror man får se livet på Internet och livet på IRL som två olika företeelser. Inte se det ena likvärdigt eller icke-likvärdigt med det andra. Jag är inte med i Facebook… Har varken tid eller lust. Därmed är inget som säger att det inte skulle vara något att ha… Jag vet inte alls. Tänker heller inte ta reda på det. Bloggen räcker för min del.

Men visst, ibland när jag inte kan sova så sitter jag en stund på nätet … Jag kan t.o.m jobba mitt i natten. Det är ju perfekt. När jag kom hem från Athen kunde jag inte sova på grund av hostan valde jag att sitta och jobba till klockan fem. Man kan ju inte ringa folk mitt i natten därför att det är så jäkla tråkigt att snurra runt i sängen som en roterande borr .. Men oftast somnar jag till TVn.

Man behöver inte träffa människor IRL för att de skall kunna ge en mycket … bara man inte jämför och ser att en enda typ av umgänge eller kontakter är möjligt och det enda sanna.

Jag har inget socialt liv på Internet, eftersom jag mestadels bloggar politiskt och om samlevnad och är med i diskussioner ibland. Men det är inte detsamma som ett socialt liv, som det Mamman talar om, förmodar jag.

Varför skulle inte fler på Internet vara som jag …?

Annonser

8 thoughts on “Några funderingar efter jobbet!

  1. Jag försöker också skilja på det – få av mina vänner läser min blogg och jag känner ingen stark längtan efter att knyta samman delarna.

    Nätets gemenskap är kraft full men i grunden en illusion. En spännande sådan som jag också gärna vill skilja ut från det som vi kallar social gemenskap.

  2. Hej Mats ..

    Jag tror att det finns en social gemenskap även på nätet, men av en annan sort … och att vi inte skall jämföra dessa båda. För det är då, som jag tror, man lätt kan tro att det är en trasig sorts gemenskap av endast behövande trasiga människor som inte kan skapa relationer irl på något sätt …

    Det blir en illusion om man betraktar den som en social gemenskap i vilka alla sinnen finns med. Men om man ser den som en speciellt typ, så kan man nog se den som lika fullvärdig fast på annat sätt.

    Svårt att förklara … Men man kan lära känna människor på nätet, men då måste man ha en långvarig kontakt. Och det är inte alltid säkert att irl-kontakter är bättre heller …

  3. Nja… med mitt sätt att se på saken, så är det lite knäppt att alltid vara så där enormt nåbar, och springa och kolla datorn hela tiden så fort någon loggar in på MSN… (Det innebär ju tex att datorn står på jämt… why?). Jag tycker nog man är lite nätberoende då, faktiskt…
    Jag håller därför med Mats, som tycker att gemenskap på nätet ofta är en illussion… För den du uppfattar som vän kan mycket väl vara något helt annat.
    Jag tror människor behöver träffas IRL för att få grepp om varandra, och att man ska vara ytterst försiktig med de ”relationer” som uppkommer enbart via tex bloggar.
    På nätet väljer alla vilken bild de vill att omgivningen ska få av dem… Och har man aldrig träffats irl så är risken stor att man går på det som sägs och skrivs… utan att själv kunna göra en mer nyanserad bedömning utifrån tex kroppsspråk, ögonkontakt, tonfall osv…

    Min erfarenhet är att det tar betydligt längre tid att avslöja en knäpp människa på nätet än IRL.
    Nätet är ett enormt skyddsnät att gömma sig bakom, samtidigt som man kan skriva (nästan) precis vad man vill – om vem som helst. Man behöver inte ens känna personen ifråga….

    Involveras man alltför mycket i nätdiskussioner och debatter, så tror jag det finns en risk att man förlorar fotfästet – inom internetvärlden. Man riskerar att dras med i händelser som egentligen bara är fiktiva. De betyder ju egentligen inget för ditt liv bortom dataskärmen.
    Kopplar du ner dig, så fortsätter faktiskt livet… Men på en helt annan, mer naturlig och ffa sann nivå.

    Det är min erfarnhet.
    Och därför är jag glad att jag inte tillbringar mitt liv framför en dataskärm, utan ger mig själv chansen att se vad det verkliga livet erbjuder istället… 🙂

  4. Lång kommentar och jag vill första ta upp detta:

    (Det innebär ju tex att datorn står på jämt… why?). Jag tycker nog man är lite nätberoende då, faktiskt…

    Jag menar här att det inte behöver vara så att någon sitter vid datorn eller surfar för att man svarar direkt. Du frågar varför – jag jobbar framför datorn, då jag har konferenser med mina studenter, samt läser examinationer, uppsatser mm direkt från skärmen och skriver kommentarer direkt i worddokumentet. Dessutom svarar jag på mail osv. Jag måste hålla mig uppkopplad då jag jobbar hemma. Det gör mig inte till nätberoende på det sättet du menar. Däremot har jag blivit beroende av nätet på grund av att mycket av mina kontakter numera måste ske just över nätet.

    Och jag kan säga att efter tre terminer med existensen av nätkonferenser, blir seminarierna mycket bättre – då mycket av det vi tidigare fick ta upp under seminarierna kan informeras om via nätet på konferensen, till vilken studenten kan gå in när som helst och få svar på sina frågor.

    Jag håller med dig om det här, till viss del

    Jag tror människor behöver träffas IRL för att få grepp om varandra, och att man ska vara ytterst försiktig med de “relationer” som uppkommer enbart via tex bloggar.

    … om man inte skiljer på att nätkontakter har en annan karaktär och inte skall ses som IRL-kontakter.

    Med en viss vana, upptäcker man ganska snart om någon är som du väljer att säga knäpp även på nätet om man pratar ofta med dem. Om inte, så har det ju ingen betydelse.

    Kopplar du ner dig, så fortsätter faktiskt livet… Men på en helt annan, mer naturlig och ffa sann nivå.

    Ja, om man utgår från att en naturlig och ffa sann nivå endast existerar mellan människor som träffar varandra ansikte mot ansikte.

    Du har rätt i många saker, men jag kan inte riktigt hålla med dig … och då menar jag generellt sätt. Allt det du skriver om förekommer på nätet … men i vilken utsträckning – tja, det är svårt att säga.

    Min erfarenhet är att man på ett mycket tryggare sätt kan få en bild av en person på nätet än irl. Dvs. man kan tidigt göra sig en bild av människans sätt att tänka, resonera mm. IRL träffar man någon, man attraheras av utseende, personlighet och charm mm. Men hur denna person verkligen är tar många gånger mycket längre tid att komma underfund med.

    Men visst kan man bli lurad … men det gäller både irl och av kontakter på nätet.

    Jag väljer att se båda världarna som verkliga, men av olika karaktär. Lika sanna ser jag dem också vara.

    Jag tror att det är viktigt att diskutera det här!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s