Stum av förvåning

Ibland blir jag bara helt enkelt stum av förvåning …

Elevers resultat kan påverka lärarlön

Klick

och Klicka 

… och jag säger bara ”Inga kommentarer”, för vad skall man säga om förslaget att höga betyg hos elever skall ge högre lön.

Det verkar i alla fall som alla är överens om att visa tummen ner… från oppositionen, via lärarförbundet till Björklund. Även om de har olika skäl till att göra det.

Sen frågar jag mig vad ledarbloggen menar när de skriver:

Problemet är bara att spektret är så brett: det finns lärare som borde tjäna 40 000 kronor i månaden och mer, samtidigt finns alltför många lärare som över huvud taget inte borde vara i skolan. Att höja dem till 40 tkr/månad skulle vara grovt slöseri med skattebetalarnas pengar.

…. samtidigt finns alltför många lärare som över huvud taget inte borde vara i skolan.

Vilka lärare är det dom talar om?

Annonser

3 reaktioner på ”Stum av förvåning

  1. Det finns väldigt många lärare som har 10 år gamla prov, 10 år gamla OH-bilder, inget pedagogiskt engagemang. De går ofta och väntar på att de sista 5 åren ska löpa ut inför pensionen.

    Själv tycker jag inte att de lärarna är värda att vara kvar.

  2. Nej, det kan man tycka. Frågan jag ställer mig är hur det kan vara möjligt att lärare kan ha 10 år gamla prov mm. Varför inget görs på skolan, bland kollegor, av skolledaren i syfte att uppmuntra alla lärare till att utveckla sin undervisning.

    När jag började som lärare pratade jag med lärare som varit det i 20-30 år, därför att jag insåg att deras erfarenhet kunde lära mig något, den jag inte själv hade. Genom att jag såg ett värde i deras erfarenhet, såg de ett värde i vad jag hade att erbjuda.

    Vad man kan göra är ju att höja upp dessa lärare genom att ta tillvara på deras kunskaper och även ge dem möjlighet att kunna klara av att tolka nya läroplaner, vara öppen inför nyexade lärare osv.

    Själv har jag varit i många olika lärarlag och det bästa är det jag befinner mig i nu sen tre år tillbaka. Och varför är det bra. Jo för att de som leder det är öppna för allas delaktighet och ger oss alla ett erkännande. Nya initiativ uppmuntras, samtidigt som vår speciella särart erkänns. Av det skälet är det också lättare att ta till sig nya saker … fundera i andra banor. Vi behöver inte tävla med varandra, därför att det är det vi är bra på som framhävs, inte det vi är mindre bra på. Vi korrigeras inte efter någon mall eller norm. Vi uppmanas inte att förbättra oss utan vi får frågan vad vi själva vill bli bättre på … och vad vi själva känner att vi vill göra.

    Det pedagogiska engemanget behöver få bränsle… Men det får det inte om någon sitter och dömer ut allt annat utom sitt eget. Vilket jag tyvärr tror förekommer väldigt ofta. Har varit med om det själv i andra lärarlag … och det bidrar till ett budskap om att se om sitt hus, tävlan och osund konkurrens, samt utanförskap.

  3. Om man börjar ge lön efter resultat, kommer tävlan, konkurrensen och utanförskapet att blomstra… Något som inte gagnar dem lärare är till för – eleverna och deras lärande. Hur skall man i längden kunna uppmuntra andra, om man inte blir uppmuntrad själv… Tävlan som uppmuntran är inte det som fungerar inom skolans område. Det skapar bara andra problem som kanske är större än dem man vill lösa.

    Varje lärare har något att lära andra kollegor. Det gäller att ta tillvara på det bästa hos var och en. Och arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål.

    Samarbete i verklig mening framför tävlan är det som enligt min och andras erfarenhet fungerar bäst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s