När jag först läste frågan om varför det behövs både kärlek och sex i en relation (se SvD) fick jag den spontana tanken – Nemen, det är väl självklart.
Men så började jag fundera – är det inte just det här som jag är uppfostrad till att tycka. Varför skulle jag inte kunna ha en sexrelation OCH en kärleksrelation, dvs. två relationer.
För att inga missförstånd skall uppstå vill jag påpeka att för min del gäller det första, kärlek och sex. Men jag vill gärna problematisera det jag såg som självklart utan att ens tänka på saken.
Vad är det som säger att två människor som älskar varandra, men inte känner några sexuella känslor för varandra inte skulle kunna leva tillsammans och ha sexrelationer på annat håll med någon annan. Detta förutsätter ju naturligtvis att båda känner samma sak och det borde de ju göra om den sexuella känslan saknas. Nu förutsätter vi att två människor som väljer att leva med varandra i kärlek också skall vilja ha sex med varandra. Och detta kommer sig troligen av att förhållanden och äktenskap är grundade i normen att man skall skaffa barn. Och det är klart att det blir ett problem här … och hur löser man det. Man kan lösa det genom att ha sex endast för att skaffa barn tillsammans, för det bör man väl kunna, tycker man eller?
Hur blir det med de olika sexrelationerna då – skall man kunna skaffa barn inom dem. Tja, kanske om man gifter sig med den man har en sexrelation med, men om man lever tillsammans med den personen, ja då blir det en gemensamhet som måste lösas. Och hur gör man det om det bara är det sexuella som fört oss tillsammans.
Det blir verkligen krångligt…
Svaret är väl enkelt:
Kärlek och sex är viktigt i ett förhållande, därför att man ser ett förhållande leda till äktenskap som leder till att man skaffar en familj, dvs. barn. Och eftersom det blir så krångligt om man är gift med sin kärleksrelation utan sex och har en sexrelation vid sidan om utan kärlek, så har vi bestämt oss för att ett förhållande skall innehålla både-och. Och så tror vi att alla är skapta på det sättet?
Jag för min del vill ha kärlek och sex, men valt att inte skaffa barn… För min del skulle jag kunna gifta mig av kärlek utan sex, och ha en sexrelation utan kärlek. Frågan är om jag skulle vilja ha och se det som en förutsättning att ha kärlek och sex, om jag vuxit upp i ett samhälle som har bestämt sig för att det inte skall vara så.
Det här blev verkligen krångligt!
Men har ni tänkt på att vi kan träffa människor som vi verkligen älskar och som vi gärna skulle vilja leva tillsammans med, men ett hinder finns – vi känner ingen sexuell attraktion. Men Varför skulle man inte kunna leva ihop då? Vad är det som hindrar oss från att välja en sådan lösning? Hur många är det som redan idag gör det? Men om vi lär oss och hör överallt hur viktigt det är, kanske vi skapar problem där de inte skulle behövas. T.ex. två parter som gift sig, skaffat barn, älskar varandra, men tappat lusten för varandra. Ingen av dem har rätt att skaffa sig en sexpartner. Är det inte ett hårt straff att för alltid leva utan sex på grund av ett löfte man gett långt tidigare. Har inte förutsättningarna förändrats och skall folk behöva skilja sig på grund av det. På grund av föreställningen om att sex och kärlek hör ihop som om det vore en naturlag. Men som det är nu, skall två personer mer eller mindre tvingas att få lust, eller skilja sig eller för alltid leva utan en sexpartner….
Jag bara funderar …!
När jag funderar vidare, så uppstår frågan: – Men den man har en sexrelation med då … är och bör den mannen vara gift med någon av kärlek utan sex eller med både-och… Nu blev det riktigt krångligt.!!!
Slutsatsen är nog – Ja, det behövs både kärlek och sex i en relation!
Oväsentligheter ... 
Du skrev svaret själv – Ja,det behövs både kärlek och sex i en relation!
Allt annat är onödigt krångligt!
Älskar man den man är gift med så har man ju sex också som en naturlig följd,men….sjukdomar kan ju sätta stopp för det men då kommer man i ett annat läge.
Jo, men man kan älska någon och vilja ha som livskamrat, utan att ha sexuella känslor … det är faktiskt möjligt. Och javisst, allt blir jäkligt krångligt!
Men det är intressant det där med sjukdomar … hur gör man då som äkta man eller hustru? Visst, det har att göra med vilken sjukdom det handlar om … Frågan är intressant.
Att gifta sig med någon som man älskar och vill ha som livskamrat utan att ha sex – det tror jag inte på..
däremot att äktenskapet kan fortgå utan sex efter ca 25år är ju inget konstigt utan att man för den skull slutat älska den man är gift med.
Är man gift och den andre råkar ut för någon olycka kan hamna i koma i flera år eller oförmögen pga andra saker, då har man inte slutat älska sin partner men för den skull går ju livet vidare för den andra med eller utan sex det är var och ens sak att ta ställning till och ingen skulle tycka det var osmakligt om man valde någon ytterligare partner- inte jag iaf.
Ja,nog krånglar ni till det alltid. Ni är inte riktigt konsekventa. detta då ni motsäger er av och till. Jag vill slå fast av egen erfarenhet att man kan visst älska/vara kär i sin partner men efter sisådär 25-30 år men tyvärr som man inte känner någon som helst åtrå till och därför är helt oförmögen till sex! Om man då vill fortsätta att leva ihop så blir man därmed dömd till ett ofrivilligt celibat. Jag tycker inte att detta är rimligt.
Varför kan man inte då få ha sex utanför förhållandet men ändå få ha förmånen att fortsätta leva med sin partner, detta förutsatt att alla är med på konstruktionen……….?
Men Hans, jag har inte sagt något om det … snarare tvärtom har jag ifrågasatt om det är rimligt att få leva i ett ofrivilligt celibat:
Men som det är nu, skall två personer mer eller mindre tvingas att få lust, eller skilja sig eller för alltid leva utan en sexpartner….
Sen att jag drog slutsatsen att det behövs både kärlek och sex handlar mer om att det är enklast så …
Jag anser det vara helt ok om alla är med på konstruktionen… det har jag alltid tyckt. Problemet är att många inte är med på den … och så blir det smygande, lögner och dåligt samvete som förpestar … och hur löser man att alla är med på konstruktionen? Antingen är man det eller också inte. Och då kanske man ändå skall komma överens om en gemensam hållning iaf – OK, kärlek och sex behövs i ett förhållande!
Konsekvent? Nej, det är ju svårt att vara det!
Det är väl inget problem om båda tycker det är okej,men varför ska man fortsätta vara gift med en som man inte vill ha sex med?
Den man väljer att ha sex med utanför äktenskapet bör ju isåfall vara i samma situation annars blir det ohållbart eller?
Om någon inte vill ha den konstruktionen är det upp till honom/henne.
Kanske för att man älskar personen … och vill inte leva utan honom. Därför att allt annat fungerar väldigt bra – livskamratskapet. Det kan ju inte vara rimligt att man tvingas förlora allt annat för att man inte vill eller kan leva i påtvingat celibat. Det är omänskligt.
Ja, det handlar också om personen utanför äktenskapet … det blir så jäkla komplicerat. Å ena sidan kan man tycka så och så tänker man på än den ena och än den andra. Allt måste klaffa – alla måste vara med …
Det blir dubbelliv för den som är gift -äta kakan samtidigt som man har den kvar- nä ….
så den andra stackarn som får vänta sitta ensam på helger etc.-
om det inte är uppgjort från början med varannan- vecka-umgänge…ett mindre harem sas.
skratt
Jo, ungefär som när man delar vårdnaden om barnen … två helger i månaden och tre vardagar varje vecka…
Jo, det kan nog fungera om alla är överens.
På lika villkor det är ju upp till en själv absolut.
men att älska någon och inte vilja ha sex med denna någon håller jag inte med om.
”Jag älskar min man men jag avskyr att ha sex med honom” det låter konstigt.
till Hans:
Jag är konsekvent,
Läs ordentligt vad jag skrivit.
Varför ska man leva ihop bara för att man tycker om personen efter 25-30år, det kan man ju fortsätta att göra iaf. tycka om alltså.
Men, jag har aldrig talat om att det i detta hypotetiska fall skulle handla om att någon av parterna avskyr att ha sex med den andra, men att man inte känner någon sexuell attraktion, men ändå känner – den är mannen skulle jag vilja leva med… Vi har så mycket gemensamt och kan göra de här sakerna ihop.
Jag kan inte se att detta inte skulle kunna vara möjligt om båda känner likadant, älskar utan sex.
Vi kanske missar många fantastiska människor i vårt liv, därför att vi tror att kärlek inte är möjligt utan sex med det motsatta könet. (Oj, nu visade sig heteronormen, men det är väl där det är mest problematiskt att älska en man utan att alla inkl. han själv tror att det är förknippat med det sexuella)
Jag tror vi pratar om olika situationer – jag pratar om ett äktenskap som varat länge i dubbel bemärkelse – det är ofta bara den ena partnern som är missnöjd kanske pga den andre partners beteende,men varför inte skilja sig då, om det är heldött. Du menar att bo ihop som vänner utan sex visst kan man det om man vill…men gifta sig och från början ha den uppgörelsen att inte ha sex och sedan ha sex med en annan …nä det verkar onödigt minst sagt.
Jag pratar om båda situationerna jag också!
Även om jag troligen skulle skilja mig, så kan jag förstå att andra kan stanna kvar för att de älskar sin partner även om sexet inte längre finns med… Jag pratar inte heller om att en är missnöjd med den andras beteende, utan att den sexuella attraktionen inte finns kvar längre.
Även om jag troligen aldrig skulle ha ett förhållande med någon om det inte fanns kärlek och sex, kan jag ändå se att det skulle kunna vara möjligt att göra det – varför inte? Men det kräver naturligtvis att man har sex med någon annan som också bara vill ha sex med en… Annars utnyttjar man ju andra … Och jag pratar inte om att två vänner lever ihop utan om kärlek – livskamratskap, själsfränder eller vad du vill, som fördjupats. Man finns där för varandra i alla betydelser utom i det sexuella.
Det är så enkelt att fastna i traditionellt tänk och mena att ett förhållande måste se ut på ett speciellt sätt. Om man gör det, kämpar kanske många alldeles i onödan. För har den sexuella attraktionen försvunnit, ja så har den väl, men kärleken kan ju finnas kvar.
Kanske du talar om passion? Vilket jag inte alls gör i det här fallet, utan om både kärlek och sex behövs i en relation.
Jag tror att det här med kärlek och sex är någon man bestämt för att det är enklast så… och så finns den kristna moralen med här också …
Jag lägger inte in några värderingar eller att det ska vara efter en viss norm.
Jag säger att det är upp till var och en att göra det den finner är bästa utvägen,men jag tycker iaf att det är bättre att skilja sig än att ha två förhållanden (om det inte är sjukdom som är orsaken till det.)
I det stora hela tycker jag så sedan finns det speciella undantag såklart.
Jag förstår ditt resonemang. Ville bara förtydliga mitt eget.
När jag pratar om traditionellt tänk gör jag det rent generellt, inte att du skulle fastna i det.
Sex alleviates tension… love causes it… ;]
Tack för besöket… 🙂