En plats bortom nutiden

Mymlan har sänt en utmaning till bl.a. mig som lyder:

Du är utmanad att välja något eller några ställen i film eller bokvärlden du skulle vilja åka till… Det spelar ingen roll om det är påhittat eller på riktigt.

Det skulle vara alltför enkelt att skriva om min vilja att åka Athen eller Grekland. Det är ingen utmaning alls, eftersom jag varit där så många gånger. Självklart jag kan skriva om hur det skulle att vara med i Zorba eller om att vara i Anatolia när den grekiska kulturen där förvisades. Men inget av detta känns speciellt utmanande.

En verklig utmaning är att vilja och tänka sig in att vara i Platons värld för 2400 år sen. Men den verkliga utmaningen är att förmedla känslan jag får. Frågan är om jag någonsin kan sätta mig in i hur det är att leva i en värld så totalt olika vår egen. Fast kanske det bara är tekniken som skiljer oss åt från människorna som levde för så länge sen.

Jag vill vara fysiskt närvarande i denna värld. Känna hur det är att andas in den rena luften, uppleva frånvaron av bakgrundsljuden i vår egen värld, känna dofter och lukter som inte någon av oss har känt och framför allt vara nära människor ingen av oss har träffat. Jag vill uppleva hur det är att leva i en värld i vilken jag inte förstår vad som sägs, därför att språket inte låter likadant som i nutiden. Jag vill gå uppför trappen till Akropolis då allt är intakt och inte en ruin och blicka ut över ett landskap som inte ser ut som idag. Och jag vill färdas med vagn till Pireus när murarna längs sträckan fanns kvar. Och jag vill besöka lunden Hekademos med de planterade olivträden från Akropolis.

Det skulle verkligen vara en förstahandsupplevelse… som jag troligen inte skulle klara av när jag kom tillbaka till nutiden. Hur skulle jag någonsin kunna få ro, finna stabilitet i vår värld. Men det finns ett sätt att lösa det och det vore att ta med mig någon därifrån. Då skulle jag kunna vara en guide och hur skulle jag då förklara vår värld. Hur skulle den uppfattas?

Ett möte med någon som föddes år 403 f.Kr skulle bli ett möte mellan två olika tider och världar. Vi skulle nosa på varandra, uppleva varandras kroppslighet som något mycket främmande. Men troligen skulle vi med tiden mötas i den mänsklighet vi delar.

När jag läste på Stockholms universitet för många år sen, var två av våra universitetslärare Sokrates och Platon under en sammankomst anordnad av ämnesrådet. De var klädda på samma sätt, med sandaler mm. De förde samma typ av samtal som man kan läsa om i dialogerna. Och det kändes märkligt att i ett mindre sällskap sitta ihop med dem, speciellt som en av dem till utseendet var skrämmande lik Platon. Men ölflaskorna av modernt snitt framför dem på bordet gav ett surrealistiskt intryck.

Vet inte om jag vågar gå längre. Börjar känna hur jag dras in i någonting som kan få mig att börja grubbla. Kanske jag skulle avsky min egen tid eller tappa fotfästet om jag någonsin skulle ha en sådan förstahandsupplevelse. Men … det kan ju också bli tvärtom. Kanske jag skulle upptäcka att vi inte alls var fel ute … Nåja, det jag vet är i varje fall att det här ALDRIG kommer bli verklighet.

Jag sänder inte utmaningen vidare till någon speciell.

Anta den om ni tycker det är spännande.