Äntligen

… en pedagogisk forskares röst i skoldebatten. (se SvD Brännpunkt) Scherp nöjer sig inte som jag med att placera Björklunds skolpolitik till den praxis som rådde, då Lgr62 kom, utan till tiden för skolstadgan 1842.

Jan Björklunds skolpolitik skulle möjligen ha passat på 1800-talet. Den strider mot både forskning och beprövad erfarenhet. Jag är rädd för att hans ovetenskapliga experiment kommer att stå hela samnhället mycket dyrt, skriver Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads universitet.

Läs artikeln. Han säger det så mycket bättre än jag någonsin har klarat av att göra. Han argumenterar utifrån den moderna pedagogiska forskningens resultat och att avfärda den är att visa bristande respekt för den både inhemska och internationella pedagogiska kunskap som finns.

Annonser

9 reaktioner på ”Äntligen

  1. Jag håller ju alltså inte riktigt med Dig, men nu har vi argumenterat på min blogg så jag får väl låta bli att gaffla här också. :-))

    Intressant att debattera skolfrågor är det i alla fall och jag tittar nog in igen här.

    Ha en bra fortsättning på helgen!

  2. Jo, fast vi är nog ganska överens som jag skrev i mitt senaste blogginlägg. Och det är att mycket av lärarens arbete går till annat än undervisning.

    Titta in igen, men jag diskuterar inte skolfrågor så mycket på den här bloggen längre, som på lLektorio.
    Det här inlägget hamnade här av misstag!

    Ha en bra fortsättning du också!

  3. Hej jag läste en kommentar dus krivit och jag undrade lite över den och skrev så här:

    Går det verkligen att undervisa på samma grunder i vilket ämne som helst?

    Utveckla gärna för jag förstår faktiskt inte hur du tänker 🙂

    /lenox

  4. Lenox
    Jag menar att man på vetenskapliga grunder kan undervisa vilket ämne som helst, för det var ju vetenskapligheten vi talade om. Men jag förstår att undran kommer sig av att jag missade skriva vetenskapliga grunder.

    Med det menar jag att man förhåller sig vetenskapligt; dvs. nyanserande, problematiserande, kritiskt granskande mm. och icke-värderande. Fullt möjligt!

    Förklara för mig varför du inte anser det vara möjligt! Intresserad!

  5. Jag ifrågasatte egentligen inte, utan undrade faktiskt vad du menade men samtidigt funderar jag.. Det är klart att man i teorin kan undervisa i vilket sätt som helst på vetenskaplig grund, men frågan är om folk verkligen kan befästa kunskaper och göra om dem till sina utan att ha provat dem i praktiken?

    Jag undrar, jag vet inte. Jag kan ju bara se till mitt eget gebit och ser hur många av de nyutexade lärare som jobbar nu inte vet hur de ska omsätta sina” läs och spårkutveckling med didaktisk inriktning” i en tvåårsgrupp. För så ser ju verkligheten ut. De som jobbar i förskolan i dag har lärt sig saker i teorin men inte fått prova på att omsätta och koppla det till praktiska erfarenheter och ofta går det åt skogen.

    förstår du hur jag tänker? Eller är det jag som inte alls förstår hur du tänker? Jag kan ju tänka mig att er diskussion där handlade om lärarutbildning eller gymnasieutbildning eller liknande.

    Jag tror dock att man kan föra in mer vetenskap inom alla områden och lära ut om… tex former utifrån en vetenskaplig grund även i förskolan, MEN då krävs en hel del praktisk kunskap och en hel del skicklighet. Det får ju inte bli klassrumsinlärning med små barn och helst inte undervisning alls utan lek.

    Nåja jag vet inte, jag har inga svar, jag vet inte riktigt vad jag tycker fören jag vet om jag tänkte som du eller inte.

    /Lenox

  6. Jag uppfattade din fråga som genuin. Och ja, vi talade främst om lärarutbildningen. Men det blev en blandning.
    Jag väljer att tala rent generellt om det här, eftersom jag inte vet på vilket sätt de nyexade inte klarar av att omsätta sina kunskaper i ditt exempel du tar upp. Jag är heller inte didaktiker, men använder mig av didaktik eftersom jag undervisar.

    Jag uppfattar att du talar om praktiken, att den har blivit kortare än vad den varit tidigare. För det är ju ute i verksamheten som man också lär sig det praktiskt didaktiska.

    Jag har genomgått en fritidspedagogutbildning, men det var innan den nya lärarutbildningen. Vi hade ett helt annat upplägg. Vi gick hela dagarna och vår utbildning varvades med teori, praktik och fältstudier. Dessutom arbetade vi i arbetslag, både under innetiden och på praktiken.

    Av olika skäl började jag inte arbeta som fritidspedagog och fortsatte läsa pedagogik på SU istället. När jag sen blev doktorand på LHS började jag undervisa. Jag utgick till stor del utifrån det vetenskapliga, men använde mig även av de erfarenheter jag fått av min praktik och genomgångna utbildning.

    Det största problemet, som jag ser det, med lärarutbildningen är att seminarietiden har förkortats. Från att ha gått hela dagarna får nu studenterna som skall arbeta på förskola och inom fritidsverksamheten betydligt färre timmar tillsammans med sin grupp och lärare. Det har blivit alltmer självstudiebaserat och vi lärare får lägga upp vår undervisning efter det. Men det personliga mötet är ju det viktigaste som lärare, så självklart får detta konsekvenser sen när lärarna kommer ut.

    Men om man lär sig att förhålla sig på ett vetenskapligt sätt, kan detta kompensera i hög grad. Jag lärde mig väldigt mycket om leken utifrån ett vetenskapligt perspektiv och det var något som för mig och många andra, tror jag, bidrog till att vi kunde utveckla leken för de barn vi träffade. Om man vet att barn lär sig på olika sätt, beter sig olika och att de kan lära sig väldigt mycket genom t.ex. fri lek, ja då använder man vetenskapen då man lägger upp sin undervisning eller sina aktiviteter.

    Det finns mycket mer att säga om det här… men för att didaktisk kunna förmedla eller stimulera ett lärande behöver man kunna väldigt mycket om pedagogik. Undervisning är ju både pedagogik och didaktik. Och det finns väl inte längre några metoder inristade i sten. Kanske är det därför som man uppfattar att många inte kan någonting, därför att de inte har lärt sig speciella metoder. Dvs. metoder som är allmänt kända i praxisen. Men om praktiktiderna hade varit lika långa som tidigare hade de säkerligen lärt sig dem också och kunnat modiefiera dessa utifrån sina teoretiska kunskaper.

    Jag vill avsluta med att säga att man inte är färdig som lärare som nyexade. Egentligen blir man aldrig färdig numera. Det finns hela tiden något nytt att lära. Men om man förhåller sig vetenskapligt istället för normativt blir det mycket enklare. För då är man mer beredd på att det kan bli tvärtemot vad man har räknat med eller planerat. Framför allt utgår man inte helt från den undervisning som främst bygger på den man själv har fått eller ansluter sig till eller lärt sig av en handledare. Man utgår från den grupp eller de barn som man för närvarande har ansvar för. Var befinner dom sig, vad kan de, vilka förutsättningar har de?

    Som sagt, det finns mycket att säga .. men jag slutar här med att säga att även vetenskapen innehåller teori OCH praktik.

  7. Jag har tänkt återkomma hit flera gånger men jag vet inte riktigt hur jag ska svara för jag håller med om ganska mycket du skriver och ibland är det svårare att hålla med än att säga emot. Jag tror dock att jag kanske famlade efter det där du skrev om att didaktiskt kunna förmedla lärandet, när jag skrev att koppla teori med praktik.

    Men jag vet inte jag är inte doktorand direkt och har inte funderat så mycket kring “på vetenskapliga grunder” på det här sättet förut.

    OJ ta gärna bort ovanstående kommentar då jag råkade skriva den inloggad på en annan persons konto, tack 🙂
    Detta är gjort/Monika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s