Jag tror inte att vi alla bär ett frö till ondska (se Brännpunkt), inte heller tror jag på något psykologiskt mörker inom människan. Jag tror överhuvudtaget inte på att allt som sker gör det utifrån något hos oss själva som enskilda individer.
Men jag är mer benägen att hålla med prästen Annika Borg då hon säger följande, än psykologiska teorier som försöker förklara oförklarliga händelser med stela begrepp.
Vi lever i en psykologiserande tid, där snabba diagnoser ställs, inte sällan på ett banalt och ytligt sätt.
Ibland blir det hårresande, som när en psykolog funderar kring hur den kvinna som varit inlåst i en källare under 24 år, efter att varit utsatt för övergrepp sedan hon var flicka, kommer att reagera nu. Tvärsäkert framhåller psykologen att kvinnan kommer att anklaga sig själv för att hon inte gjorde motstånd.
Vad är motstånd när man är inlåst och försatt i vanmakt, när man lever i en absurditet? På vilken planet en sådan psykologisk teori föds kan man bara undra.
Ondska finns med all säkerhet. Men frågan är om man inte hellre skall se ondskan på det sätt Hanna Arendt talar om den. En brist på tänkande. För en människa som tänker, kan också förstå att den andra lider. Eller att något är fel och framför allt vad som är rätt och fel. Vi kan även säga att ondska är brist på empati. Har man ingen empati, ja då kan man inte se att det gör ont i andra. Inte heller förstå vilka konsekvenser ens handlande får. Om man inte ser någon annan som människa, behandlar man henne inte heller som en sådan.
Men frågan är om det är brist på tänkande hos en enda person, dvs. den som utför handlingen eller snarare mellan människor som får dem att inte handla. Det handlar då om ett tänkande som leder fram till upptäckter. Inte det vardagliga tänkandet.
Kan man då tänka sig att hyresgästerna i huset i Österrike om de gemensamt börjat tänka på mystiska knackningar, på värden som forslade ner mat i källaren, och en dotter som försvunnit, att de faktiskt skulle ha insett att här inte står rätt till. Kan man då ge dem skulden, nej naturligtvis inte som enskilda individer.
Och kanske det heller inte skall handla om att ta reda på vem som bär skulden. Utan hitta en förklaring till varför något sådant kan hända, utan att dra slutsatsen om en ondska som härbärgerar inom en människa.
Den banala ondskan, säger Hanna Arendt. Det är ingen ondska i vare sig religiös eller psykologisk mening. Utan helt enkelt så banal att den uppstår av brist på tänkande hos den enskilda, hos gruppen och hos samhället. Och när tänkandet inte existerar, ja då kan ondskan få fritt utlopp. Då klarar den sig undan.
Kanske vi skulle komma längre om vi kom bort ifrån fokuseringen på individen och istället fokuserade på att vi tilsammans skapar det som blir.
Vad vi gör i nuläget är att vi gärna frånskriver oss eget ansvar, då vi lägger ondskan inom oss, mer hos andra än hos oss själva. Och då kommer jag att tänka på Foucault som har en teori om att vi skapar vansinnet, genom att skilja dem vi ser som avvikande från dem som vi ser som normala. På så sätt, kan vi gå fria, om vi hamnar på den rätta sidan, dvs. den normala. Vi kan lugnt leva vidare utan att förstå att vi är delaktiga i vansinnet.
Jag kan inte se att jag bär på något frö till ondska inom mig, lika lite som jag kan se att det gör hos någon annan. Men att det kan skapas ondska genom den interaktion vi har med andra tror jag säkert om vi vare sig tänker eller känner empati för andra. Om vi har ett vi-och-dom-tänkande.
Det här är ingen förklaring på det Österrikaren gjorde. Utan mer funderingar över vad ondska är och om vi har den inom oss eller om den skapas mellan oss. För jag kan inte förklara det alls
Ondska är för mig en abstraktion, och som sådan kan man aldrig lägga ner den inom en människa som en egenskap eller ett levande väsen. Ondskan som abstraktion kanske är det som skapas utifrån icke-handlingar och icke-tänkande. Vi följer det som är konstituerat utan att tänka. Vi ser det andra ser som vansinne, dåligt, bra utan att ens fundera över saken. Vi handlar bara i enlighet med vad andra säger åt oss att göra. Tänk, om Hanna Arendt har rätt. Så vilseledda vi då har blivit ..
Referenser: Hannah Arendt i artikeln Tänkande och moraliska överväganden, i boken Tanke, Känsla, Identitet + Foucaults Vansinnets historia m.fl.
Oväsentligheter ... 
Tack för en nykter betraktelse. Tonläget i vår press och etermedia närmar sig hysteri. Frågorna du berör känns mer angelägna än någonsin. Sen är jag iofs. väldigt förtjust Arendt.
Jag har mycket svårt att förstå varför människor tycks ha sådana problem med begreppet ondska. Som att det inte skulle finnas människor som är onda, dvs som begår onda handlingar oprovocerat, igen och igen. Många tycks också njuta av det (sadister). Många anser sig ha rätt att utöva sådana handlingar, som österrikaren (grandios personlighet; tar vad man vill ha).
Vad karaktäriserar en människa om inte summan av hennes handlingar? Det går inte att hålla isär detta. På samma sätt som det finns goda, finns det onda. Vad är problemet?
Joel
Jag gillar också Arendt, därför att hon ger en syn på saker och ting som man inte tänker så ofta på – tänkandet, ansvaret för andra. mm.
Magnus Hartelius
Problemet som jag ser det är att man mer eller mindre rent teoretiskt planterat in någonting i människor som inte bevisligen existerar. Man talar om människan och att det finns ondska i henne och synd hos nyfödda barn som man måste tämja eller också talar man om psykologiska tillstånd som vi inte vet vad det är. Därför att vi aldrig har sett det. Hur ser vi t.ex. något som är dolt och hur vet vi att det som kommer fram är något som funnits inom människan. Genom detta synsätt skapar man uppfostringsmetoder, förhållningssätt och behandlingsmetoder mm. som kanske snarare skapar ondska än får den att försvinna.
Problemet är att man fråntar andra ansvaret för hur människor blir. Självklart finns det skadade människor, som utför grymma handlingar. Men då skall vi tala om det i den meningen, inte skapa ett synsätt på att vem som helst kan nära det onda inom sig.
Vare sig psykologin eller religionen kan bevisa att ondskan finns som någonting konkret. Man ser handlingarna och så skapar man ett väsen bakom dem. Antingen i form av någonting utanför människan eller också inom henne.
Istället för att se att det är vi själva, vårt tänkande, våra handlingar och icke-handlingar som skapar en abstraktion som vi använder som en förklaring på att det är den enskilda individen det är fel på. På så sätt kan vi frånta oss själva ansvaret och se oss själva som normala och de andra som avvikande. Vilket skapar ondska, då man utestänger andra från det vi anser oss själva ha rätt till.
Det är så enkelt att säga – den där människan är sjuk, stäng in henne. Och det troliga är att det har gått så långt att vi faktiskt måste göra det. Men behöver det gå så långt om vi går ifrån den seglivade föreställningen om att allt finns inom oss, istället för att inse att det mesta som vi blir, blir vi i interaktion med andra.
Herregud, Du behöver nog hjälp! Av psykologer eller teologer eller nåt. Har Du samma problem med att förstå goda handlingar (= goda människor)? Ondska är ingen abstraktion. ONDSKA ÄR ONDA HANDLINGAR SOM VISSA MÄNNISKOR BEGÅR! ANDRA INTE!
Detta kan inte förklaras bort.
Magnus…
Nej, jag behöver inte hjälp för att jag resonerar kring ondska utifrån filosofiska tankegånger av Hannah Arendt. I så fall skulle många behöva hjälp. Inte minst Hannah Arendt själv. Även Foucault skulle ha behövt hjälp som talade om vansinnet på samma sätt som jag resonerar kring ondskan.
Jag har inte ett dugg svårt att förstå goda handlingar. Men det är handlingar – Ondska är inte onda handlingar. Ondska är det som utlöser handlingarna. Men det kan ju också vara icke-handlingar som utlöser ondskan som leder till onda handlingar.
Vad nu ondska är för något?
Är människan sina handlingar eller uppstår handlingarna i samspel med andra eller i en situation?
Ansvar för våra handlingar har vi däremot. Men ÄR vi våra handlingar?
För mig är österrikarens brott så svårt att förstå att det är omöjligt att överhuvudtaget tala om det. Vad skall man säga mer än att han är ond eller sjuk eller demonisk. Vi har ju inga ord för det … Vi har inte tillräcklig kunskap heller. Vi snöar hellre in oss i förklaringar som synd och ondska och grandios personlighet.
Samtidigt är det lika hemskt att tänka sig att det är möjligt för en människa att gå i land med att spärra in sin dotter, forsla mat ner till källaren och bli sedd av hyresgäster flera gånger om. Samt att hyresgäster ser elmätare ticka på, trots att ingen el är på i lägenheten där de bor, men betalar ändå, samt knackningar i huset och ingen tar reda på orsaken. Hundar som reagerat när de gått förbi dörren. (Har man katt vet man att det finns något levande på andra sidan väggen om de sitter och tittar intresserat på den) För att inte tala om barn som helt plötsligt hamnar på trappan som gubben i lådan av dottern som inte vill bli kontaktad.
I samspelet mellan en icke-handlande omgivning och en persons handlingar, sker det otänkbara. Och genom detta samspel skapas ondskan som drabbar en mamma och tre av hennes barn. Det är fruktansvärt.
Hur löser vi detta?
För det hjälper ju inte att lägga skulden på de aningslösa hyresgästerna.
Kära Monika! Tack för att Du bemödar Dig med att besvara mitt inlägg. ”Man har planterat in onsdska som bevisligen inte existerar hos människor” – ursäkta men vad är detta för dravel? Hannah Arendt om ondska: En brist på tänkande – vilket djävla dravel. Du tror alltså inte att någon av de handlingar Anders Eklund eller österrrikaren begick var planerade? De bara kom på att henne vill jag mörda, våldta osv. Dessa tankegångar är mycket provocerande. Tyvärr framstår både Arendt och Foucalt här som korkade, tyvärr inget att luta sig mot.
Hej igen! Hoppas att du vill fortsätta denna diskussion. Det verkar som om Svd tagit bort Din ”headline”(Vad ondska är) på förstasidan. Jag skulle gärna diskutera mer med Dig. Min mail-adress: magnus.hartelius@comhem.se
Du har all rättighet att anse att det jag resonerar om är dravel. Vi har yttrandefrihet och åsiktsfrihet, samt frihet att försöka förklara världen, händelser och fenomen utifrån olika perspektiv och teoribildningar.
Jag har inte riktigt samma uppfattning som du att Arendt och Foucault här verkar korkade. För i så fall skulle jag inte resonera utifrån dem. De är alternativ värda att diskutera i det här sammanhanget.
Vad är det dom har tagit bort?. Länken finns iaf kvar.
Monika! Har läst igenom artikeln en gång till. Du behöver mer hjälp än vad jag trodde från början. Shape up! Du måste ha läst för mycket, levt för lite! Jag tycker faktiskt lite synd om Dig. (Förmodligen tänker Du säga samma sak om mig här) Ärligt talat: Hör av Dig!
Vad fort Du svarar. Jag förstår inte hur deras ( Arendts och Foucaults)”alternativ” gör Oss klokare. Fråga offren. Du frågar Dig vad ondska är för något. Fråga Engla och alla de miljontals andra, hur många svar behöver Du höra? Du säger att Vi har för lite kunskap. NEJ, DU HAR FÖR LITE KUNSKAP. FÖR ATT SKE KLART. FÖR ATT SKILJA PÅ TEORI OCH VERKLIGHET. HUR FAN KAN MAN TALA OM ONDSKA UR ETT FILOSOFIKT PERSPEKTIV NÄR DEN (SOM ENLIGT VISSA INTE FINNS) PER SE och allt detta just hänt? Monika!, jag blir faktiskt lite arg här!
Okey, lite stavfel, men Du förstår nog vad jag menar.
Jag talar utifrån Hanna Arendts filosofiska tankar kring ondskan. Och försöker få en förklaring som jag kan leva med. Du har hittat din, andra sin förklaring.
Vad jag verkligen känner för offren är privat!
Jesus!
Arendt är grym men jag tror fortfarande att ondska är inlärt tidigt i livet kanske tom genetiskt till viss del. Empatiförmåga likaså – men det är väl mer en ”vad-kom-först-hönan-eller-ägget”-fråga? Vad jag sen inte tror på är att alla onda människor skulle vara sjuka i psykologens bemärkelse. I så fall har vi en epidemi i världen som måste botas, alla kan vi vara elaka bland, men ren och skär ondska…det kommer från någon annastans.
Moment 22 – http://www.momenttwentytwo.wordpress.com
Nej, och det är väl lite det jag vänder mig emot att alla onda handlingar skulle utgå från ett sjukt psyke. Ibland kan en situation eller relation vara eller bli sjuk, osund, ond ….. Och kanske vissa barn behöver en annan omgivning. Kanske vi alla ibland behöver en annan omgivning att vistas i. En som får oss att växa utifrån vilka vi är och inte i en där vi tvingas vara som andra anser att vi bör vara. Barn växer ju ofta upp i en sådan omgivning.
En gång i tiden på 60-talet, ansågs ju alla vara sjuka i mer eller mindre grad, enligt psykologin. Det är samma människosyn som religionen har fast i en annan tappning – att vi alla föds med synd. Och så skall vi behandlas och eller uppfostras så att vi blir friska och/eller utan synd.
På organet.se finns det ingen ondska alls. Utan bara ett stort varmt gosigt duntäcke att mysa under.