FRA-lagen igen

Det som skrämmer mig är de som menar att FRA-lagen (se SvD) inte berör oss om vi inte har något att dölja. Skulle de som anser detta gilla att Staten eller någon annan myndighet än FRA eller rentav regeringen, har rätt att öppna snigelposten och läsa igenom vad som står i den. För det här är ju egentligen samma sak. Men eftersom det sker på nätet och genom kablar verkar inte vissa se vad som verkligen sker. Det är inte något konkret på samma sätt, som att få hem ett brev i postlådan som öppnats och man ser ha blivit läst. Och varför har det blivit läst. När kan man anse att någon skall övervakas. Medlemsskap i en speciell förening kanske eller en specifik religiös tillhörighet.

Läste i Deepeditions blogg om vad Jan Ericsson skriver i sin blogg. Har därför gått in och läst och blir ställd över hur en riksdagsman resonerar. Det finns en ton i det han skriver som oroar mig.

Som riksdagsledamot måste man ibland ta ansvar även för beslut som inte är populära. Visst skulle det vara bekvämt att trycka på nej-knappen, och visst skulle det säkert bli populärt i vissa kretsar och ge mig som ledamot stort utrymme i media. Men jag tänker inte falla för frestelsen, utan kommer att rösta JA till förslaget nästa vecka (om inget oförutsett skulle inträffa).

Är det utifrån sådana här premisser som ledamoter i vår riksdag trycker på ja- eller nej-knappen. Det handlar väl inte om att bli populär eller om bekvämlighet. Det handlar om viktiga frågor som får konsekvenser för hur Sveriges folk kommer att förändras (se mitt tidigare blogginlägg) Ännu en gång inser jag med vilken lätthet man behandlar saker, samt att man inte bryr sig om vad som händer med ett folk när man röstar för en sån här lag. Vad skulle hända med de anställda på ett företag om det fick rätten att lyssna av personalens samtal, för att förhindra yttre hot. Om ledningen hade rätt att läsa posten, avlyssna samtalen vid fikabordet eller ha kameraövervakning på rummen. Även om det inte gjorde det.

Update:

Det här som Jan Ericsson skriver:

*Ytterligare ett argument mot förslaget är att signalspaningen skulle kunna missbrukas av en mindre demokratisk svensk regim i en annan tid. Min personliga tro är att en sådan odemokratisk regim inte skulle bry sig om några lagar överhuvudtaget utan bygga upp egna övervakningssystem mot befolkningen helt oberoende av om det finns en lag som tillåter signalspaning eller inte.

Jag ställer mig bara frågande till detta. Vad menar han egentligen? Skall vi stifta lagar för att förenkla för de odemokratiska influenserna som kan komma? Vi kan stifta vilka lagar vi vill och behöver därför inte tänka på att de kan användas emot oss i en framtid, därför att de som vill oss ont kommer ändå göra det. Men vad skall vi då ha FRA-lagen till…. Det är som att säga att vi inte skall ha lås på dörrarna eftersom bovarna i alla fall kan komma in genom fönstret.

Update slut här

Ju mer jag tänker på den här lagen desto mer blir jag övertygad om att den måste stoppas. Har även läst Fredrik Federlys vånda i bland annat inlägget Tyst ett slag. Vilket inte borde vara någon eftersom han är så övertygad om att lagen strider mot hans egna värderingar. Men det anmärkningsvärda är att han ger uttryck för ett internt tryck på att säga ja till lagen.

Jag kommer i vilket fall inte använda vare sig telefon eller mail om jag vill tala om mina privata angelägenheter. Och då har redan en förändring skett hos mig. Jag vill ha en friad zon där jag vet att ingen har rätt att gå in i och om de skulle göra det, att det finns en lag som reglerar det. Och jag har ingenting mer att dölja än mitt eget tänkande om saker och ting och mitt eget förhållningssätt till andra människor, som långt ifrån strider mot demokratiska principer och varje människas rätt att få växa, få yttra sig och leva under fria former.

Vad händer om jag talar om att någon har släppt en bomb i mellanöstern. Kommer jag fastna i nätet då? Det vet jag inte och det räcker för mig.

PS! En del av den här världen öppnar sig när man går in och kollar i Creeper.

fra