Samband?

I slutet av en lång artikel om den svenska förskolan, lägger författaren fram följande fråga (se DN):

Varför vill alla hämta barnen tidigare om det nu är så bra att vara på förskolan?

Jag tror det är mycket enkelt. Hur bra än förskolan är för barnen, så vill föräldrarna vara tillsammans med sina barn. Det handlar väl säkerligen om föräldrarnas behov av att vara nära sina barn. Deras instinktiva känsla av att barnet behöver dem. Inget konstigt alls. Deras vilja och kvaliteten på förskolan behöver inte alls ha något samband.

Med detta vill jag inte påstå att inte förskolan kan göras bättre.

I artikeln står det för övrigt mycket bra. Bland annat att föräldrar vill vara tillsammans med sina barn, men att de inte kan. Men nog kan jag se att det även handlar om föräldrarnas behov av att få vara ihop med sina barn. Men självklart behöver man göra något åt saken om barnen är tvungna att vara mer än åtta timmar på förskolan. Den behöver få resurser att utformas i enlighet med barnen. Inte att barnen skall tvingas anpassa sig till den nuvarande utformningen.

Mer resurser!

Och skapa en arbetsmarknad som tar hänsyn till att de anställda också är föräldrar.

Annonser

10 thoughts on “Samband?

  1. Hmmm… – Apropå Din uttryckta mening ovan: ”Bland annat att föräldrar vill vara tillsammans med sina barn, men att de inte kan.” – slut citat.

    Måhända kommer Du ihåg och/eller läst historen om forna Sovjet. Ta hand om föräldrarnas barn så mycket som möjligt och så tidigt som möjligt – och Du har verktyget för att forma dom som statsapparaten = statsapparatens MaktElitare vill forma dom !

    Hur många länder i världen finns det – där föräldrarna har så lite tid över för att vara tillsammans med sina egna barn – som det är i mitt kära fosterland Sverige i dags dato ?

    DemokKrati i meningen folkstyre – eller DemoKratiDiktatur i Sverige ? 🙂
    http://josefboberg.wordpress.com/2008/03/14/demokrati

  2. Tanken om möjligheten att formera framtidens medborgare har funnits länge i Sverige. På sextiotalet lade pedagogikhistorikerna Wilhelm Sjöstrand fram följande om den s.k. edukationsprocessen;
    Denna innebär, att det i varje samhälle och i varje kultur föreligger en ständig påverkan på människorna i avsikt att dessa genom inlärning skall på bästa möjliga sätt formas i överensstämmelse med vad man inom ifrågavarande samhälle och kultur önskar göra dem till.
    Per-Johan Ödman skriver i sin bok Kontrasternas spel om denna edukationsprocess:
    Denna för 60-talet brutala definition visar att Sjöstrand på ett tidigt stadium genomskådade de dolda och öppna läroplanernas egentliga syftning i vårt land.
    Han har dessutom berättat att det blev ett ramaskri. Ingen vill kännas vid denna definition.
    Om man tittar tillbaka i pedagogikhistorien genom Sjöstrands forskning är det också det man ser. Man har använt skolan som ett medel att skapa framtidens medborgare. Vilket man även gör idag. Det är ju därför som utbildningspolitiken hela tiden ändras i takt med vilken regering vi har. Vänster som höger, socialistiskt eller borgerligt.
    Intressant, eller hur?

    Tack för ditt inlägg.

  3. Vi har i dag format en situation där krävs två som arbetar för att få det att gå ihop med alla krav på prylar man måste ha eller brist på pryla. När jag växte upp så räckte det med en lön för att familjen skulle ha bra standar, tyvärr så var det oftast kvinnorna som var hemma med barnen då, men barnen hade tryggheten att ha någon hos sig alltid. Idag blir dom lämnade på dagis eller fritis och blir nyckelbarn i förtid, de har väldigt liten tid med sina föräldrar och träffar knappt andra generationer än sina föräldrar. Familjen i det lilla och stora perspektivet får mindre och mindra plats i barnens liv. Jag var varm förespråkare av dagis och fritis innan jag blev far själv, mina barn går på ett bra dagis och ett bra fritis, jag känner mig trygg med att ha dom där, men jag hämtar dom så tidigt som jag bara kan och har dom hemma i så stor utstråckning som möjligt, just för att få vara nära dom, för att inte bli en främling för dom utan någon som dom kan lita på och alltid komma till och delvis för att de ska få del av andra värderingar än de som ligger till grund för skola och dagis, detta ser jag som viktigt för att de själva ska kunna skapa sina värderingar. Att jag har gett något betydelsefullt till mina barn fick jag bevis för vid ett tillfälle när jag hämtade min son på dagis, de har som obligatoriskt att alla barn ska ut antingen förmiddag eller eftermiddag, när det var dags för ”uppfinna-Jocke” att gå ut och leka så ville han inte utan han låste in sig på toaletten med sitt projekt och satt där inne och sjöng med hög röst ”Jag är en fattig bonddräng” för att inte höra fröknarnas tjat. Detta var det första jag fick hör när jag kom för att hämta barnen och i fröknarnas ögon var det det hemskaste man kunde göra och bättre blev det inte när jag sa att det var väl bra att han ifrågasatte er auktoritet och tog ett eget beslut, vet inte vad dom hade hoppats på men inte var detett berömmande av hans handlande. Därför anser jag att jag vill vara nära mina barn så ofta det går så att det inte blir en ensidig ”skolning”.

  4. Micael
    Det är väl alltid svårt att lämna sina barn till andra.

    Jag tror man måste se det här från flera håll. Det ena är Statens tillhandahållanden av barnomsorg, främst för barnens skull. Inte bara för att de skall springa vind för våg, utan också för att utvecklas i en pedagogisk verksamhet.
    Pedagogiken är annorlunda än skolans i det fallet. Här skall det inte handla om vare sig sitta-still eller formering eller om inlärning av ett speciellt kunskapsstoff. Här skall förskollärarna och fritidspedagogerna uppmuntra lärande som inte har med skola att göra öht. Få barnen att lära sig om närmiljön, utveckla deras begåvningar mm.
    Men något har gått snett. Det verkar inte som om man har förstått vad barnomsorgen har för mål och verksamhet.

    Det andra är förstås att man har en tanke om att kunna formera den framtida medborgaren genom att få möjlighet att påverka redan i tidig ålder.

    Men, jag som är utbildad fritidspedagog (och som lärarutbildare) känner ju till att pedagogiken handlar om att skapa fria, ansvarstagande medborgare och att det är deras förutsättningar som skall gälla, inte statens. Det skall inte finnas någon övervakning. Men det är ändå en formering som inte är övervakande på det traditionella sättet. Man skulle då jag läste till fritidspedagog skapa många fria aktiviteter. Verksamheten byggde på den fria leken i hög utsträckning.

    Men vi lever i ett samhälle där vi har svårt att tro att inte allt som är organiserat också är övervakande. Vi kanske tror att staten ger barnen fel värderingar och i vissa fall kanske det är så om man inte ser demokrati, deltagande demokrati, delaktighet, eget ansvarstagande mm som viktiga värderingar. Och främst av allt, om man inte tror att barn likaväl som vuxna kan väldigt mycket om de får rätt stimulans.
    Barnomsorgen skall samarbeta med föräldrarna. Det är föräldrarnas barn och de känner sina barn bäst. Föräldrar skall inte behöva känna att andra sätter sig över deras vilja om vad som är bra för deras barn.

    Men allt det här är omöjligt om man drar in personal, låter barnskötare utan pedagogisk utbildning få anställning som förskollärare och fritidspedagoger, vilket skedde i början av 90-talet under tidigare borgerliga regeringsperiod. Det blir omöjligt om personalen inte har kunskaper om hur samtal med föräldrar skall gå till. Det blir omöjligt om man sätter målen efter resurserna istället för att visa fram resultat om att man inte uppfyller målen för att få mer resurser. Det blir omöjligt om man spolierar möjligheten för personalen att tillämpa sina kunskaper.

    Det olyckliga är att den pedagogik som är utformad i barnomsorgen, liksom i skolan inte får möjlighet att tillämpas på grund av att den kräver stora resurser. Och när staten inte är villig att ge den sådana, kanske det bästa är att ge flera alternativ. Risken med flera alternativ är att barnomsorgen får ännu mindre resurser. Och alla går på knäna. Barnen blir sönderstressade mm. Och alla säger sen – barnomsorgen är dålig, den är skadlig. Men det skadliga är ju att man skapar en pedagogik som man inte förstår kräver personal, material, tid och pengar.

    När den pedagogik som kännetecknar Sverige, får verka som det är meningen, så blir den ett komplement till hemmet och ett bra ställe för barnen att vara på. Allas behov skall tillgodoses, men det behövs en insikt om att det kräver mer än vad man är villig att ge.

  5. Det kan inte vara lätt att vara barn, inte heller lätt att vara förälder som måste lämna bort sitt barn till en verksamhet som man är tveksam inför. Men det är inte verksamhetens pedagogik och tanke som skapar det här, utan att den inte får verka som det är meningen.

    Är man kort om personal och tiden inte räcker, kanske det är frestande att skapa mallar istället för att låta varje barns speciella kunnande få växa. Men det är inte pedagogikens syfte att ge en ”ensidig skolning”. När jag praktiserade på fritidshem, kunde jag få ansvaret för några barn under en hel dag. Speciellt barn som behövde lugn och ro eller bara ville spela Fia eller spela kula.

    Det tredje är förstås föräldrarnas perspektiv och hur de skall få allt att gå ihop (det får jag resonera kring i ett annat inlägg) Här kommer man in på arbetsmarknadens villkor.

    Det största misstaget var att integrera fritidshemsverksamheten i skolan … Jag var emot det då och är fortfarande.

  6. Jag menar inte att ”staten” ger fel värderingar, staten är vi, utan jag måste också få dela mina värderingar, de som inte är lika som statens, till mina barn, därfrö vill jag ha tid att va med mina barn. Arbetar själv inom skolans värld och vet vika värdegrunder som styr där, håller med om det mesta men inte allt, trots detta så måste jag som tjänteman i mitt yrke jobba utifrån dessa värdegrunder (värderingar). Tror inte alls att staten är ute för att styra och ställa med allt eller att övervaka alla, trots att det kan verka så ibland med alla förslag på övervakningar här och där. Det jag menar är att det måste finnas utrymme för att föräldrar att kunna välja hur de ska kunna vara med sina barn utan att det för den skull ska skapas kvinnofällor igen eller vårdnadsbidrag som är ett hån mot låginkomstagare. Hade jag möjlighet att vara hemma heltid med mina barn så skulle jag för den skull se till att de får möjlighet att träffa andra barn och även andra vuxna för genom många kontakter där åsikter prövas utvecklas man, även små barn.

  7. Micael
    Nej, och jag tänkte inte på dig när jag skrev om ”fel” värderingar. Men i en fungerande barnomsorg skall personalen ta till sig dina önskemål om ditt barns värderingar oxå. Men nu hinner de inte med att göra det.

    Föräldrar vill oftast vara tillsammans med sina barn, men är tvungna att lämna bort dem. Jag ville inte ens lämna bort min katt till någon annan 🙂 . Och jag håller med om att alla skall få möjlighet att välja. Det är en frivillig form av verksamhet. Man är inte skyldig att låta sina barn vara på förskolan. Men arbetsmarknaden och ekonomin tvingar föräldrarna att göra det. Detta finns också med som en del i verksamhetens mål.

    Jag menar bara att man måste se varför så många kan uppleva barnomsorgen som övervakande och att staten vill formera i en riktning man inte själv gillar. Men så var det inte tänkt från början att det skulle bli. Några av skälen till varför har jag redogjort för.

  8. Arbetar själv inom skolans värld och vet vika värdegrunder som styr där, håller med om det mesta men inte allt, trots detta så måste jag som tjänteman i mitt yrke jobba utifrån dessa värdegrunder (värderingar).

    Ja, det måste vi.
    Vi vet också vad som krävs för att vi skall uppfylla målen.
    Men resurserna är för små.

  9. Resurser för barn och ungdomar och även människor överlag är alltid för små, till och med obefintliga ibland. Se bara på hur de håller på att rusta ner gymnasiskolan idag, skolan har inte råd med vuxna i skolan idag så den utarmas och det leder i förlängningen till att utbildningen utarmas. Alla vet att varje krona som satsas på barn och ungdomar får man tusenfalt igen, ändå är det dessa grupper som får mindre och mindre medel till sitt förfogande.

  10. Ja det är anmärkningsvärt. Och jag väljer att dra slutsatsen att de inte förstår till fullo hur det skulle se ut om resurserna gavs. Hur mycket av de problem vi ser i skolan idag faktiskt beror på besparingarna och väldigt märkliga beslut. Hellre tror jag det än att de med berått mod låter bli.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s