Tänk om

Jag tänker!

Ja, jag gör det ibland.

Och det är speciellt då vi kommer till lite udda saker, där de flesta är emot och jag kanske inte är det. Då tänker jag.

Det handlar om sextonåriga jessica som blivit kär i sin forna lärare som är trettiofyra år äldre än hon själv. Känslan är ömsesidig. Nu bor de tillsammans och planerar att gifta sig i september 2009 då hon fyller 18 år. (se AB) (i ABs undersökning är det endast 23-24% som inte anser att åldern spelar någon roll)

Jag kan inte för mitt liv tänka mig att ha en relation med en man som är 34 år yngre än jag. Han skulle vara 21 år gammal. Vad har jag för gemensamt med honom.

Men så hoppsan, träffar jag någon och så säger det bara Klick!

Hur gör jag då?

Låter jag då alla andra som anser det vara rent åt helsike fel få rätt och lämnar honom och lever olyckligt ensam istället. Trots att han känner likadant.

På något sätt verkar det som om jag skulle bli mer upprörd över om detta par skulle skiljas åt och Jessica skulle gifta sig med någon jämnårig som hon kanske inte alls älskade eller skulle få ett trist liv tillsammans med, därför att deras relation anses vara fel.

Det verkar ju vara helt frivilligt från Jessicas sida… och hon är iaf i Sverige på rätt sida om gränsen om lovligheten. De bor tillsammans.

Man kan tycka vad man vill, men när hon fyller 18 år så gifter hon sig oavsett vad alla säger, för i lagen finns inte inskrivet om någon gällande åldersskillnad. Det verkar som om lagstiftarna har insett orimligheten i att sätta ut en ålderskillnadsgräns. Men det kanske kommer det också!

Kan man tala om pedofili överhuvudtaget. Hon kanske är mognare än sina sexton år och han kanske är yngre än sina 50 år.

Och det märkliga är – jag som är femtiofem. Kärleken, förälskelsen och de sexuella känslorna känns precis likadant idag som när jag var tjugo år gammal. Kanske de blivit lite mer intensiva. Det som skiljer är att jag blivit mer selektiv. Vet vad jag skall akta mig för. Men känslan är densamma.

Det är som glädje – när jag skrattar idag, så skrattar jag som när jag var tonåring. Men jag kanske skrattar åt andra saker.

Känslorna dör inte … uttrycket förändras inte … som vi skrattar, skrattade de gamla grekerna, men de skrattade absolut åt andra saker.

Därför behöver det inte alls vara något skumt med läraren som vill gifta sig med sin tidigare elev. Men visst skulle det kunna vara det. Men det är inget som vi känner till.

Och, om vi inte gör det.

Är inte åldersskillnaden deras egen sak.

Många talar om Jessica som ett barn. I september blir hon sjutton år.

När; vid vilken tidpunkt avskaffade vi tonåringen?

Annonser

5 reaktioner på ”Tänk om

  1. Låt åeet till hennes myndighetsålder gå. När det rosenröda har lagt sig och vardagen infinner sig…. Tror vi verkligen på att en 16-åring är redo för det? Vardagstristess? Plikter? Naaaa,

  2. Nja… jag ställer betydligt större krav på en 50-åring, än att han likt tonåringar totalt tappar huvudet och blir så störtförälskad att allting annat upphör att vara viktigt.

    Man kan skylla på att kärleken är blind – men så nedra blind får den helt enkelt inte vara. Man måste kunna fortsätta vara en tänkande varelse – med schyssta värderingar….

    Hade den här mannen verkligen brytt sig om den här 16-åringen så hade han ö h t aldrig inlett det här förhållandet och absolut inte uppmuntrat henne!

    Att detta ö h t kunna ske är bara ett utslag av en 50-årings fåfänga och sexuella läggning… – tycker jag.

    För mig är detta dessutom extra ”fel” eftersom mannen var flickans lärare… Det är tabu att lärare inleder förhållanden med elever… Det får bara inte ske, eftersom eleven befinner sig i en beroendeställning till läraren, och läraren har en sådan makt.

    Så… för mig är det här helfel på flera olika sätt.

    Jag hade inte reagerat om hon varit 40 och han 74… då handlar det om två vuxna människor, med livserfarenhet och möjlighet att bedöma konskvenser… Men nu handlar det om ett barn och en medelålders man – och då hjälper inga klyschor i världen.

  3. Glad Prick
    Nej, du kan ha helt rätt men då är det hon själv som upptäcker det. 🙂

    Mamman!
    Vad jag menar är att om det bara är åldersskillnaden det handlar om, dvs. om man inte hittar någonting annat som kan få en att tvivla på att det här är rätt, så är det väl upp till dem själva. De vet ju bättre än någon annan vad de i själva verket känner.

    Och om man bara går efter åldern i pressbetyget kan det bli helt fel. Det finns sjuttonåringar som är mognare än vad man tror rent känslomässigt och det finns femtioåringar som inte alls har torkat ihop känslomässigt. Vet inte om jag blir tydligare nu.

    Jag ser t.ex. inte förälskelse bara behöver betyda tappa huvudet och störtförälskelse. Jag menar bara att vi människor inte förändras så mycket vad gäller själva känslouttrycket. Och vem vet hur många dubier han hade. Vi vet ingenting. Kära, förälskade mm är vi väl på samma sätt hela livet. Eller får inte 50+ bli förälskad, tappa huvudet om han eller hon tillåter sig att bli det.

    Jo då, om det handlar om en förälskelse som samhället accepterar. Vad är det för tjafs. Om vi inte gör någon annan något annat ont än att bara finnas till.

    Men om man själv känner att något är riktigt, så har väl ingen annan med det att göra. Om det inte handlar om regelrätta övergrepp. Man kan inte bara förutsätta att så sker enbart på grund av åldersskillnaden.

    Man kan tycka det är konstigt; det gör väl jag också, men kan inte säga att jag tycker det är fel. Det kan vara hur rätt som helst.

    Att detta ö h t kunna ske är bara ett utslag av en 50-årings fåfänga och sexuella läggning… – tycker jag.

    Det kanske är så, men vi vet det inte. Vad som händer nu är att många dömer ut honom enbart på grund av åldersskillnaden. Och det anser inte jag att man kan göra.

  4. Mia
    Man kan se allt man inte håller med om, förstår eller det man själv anser vara fel som kriser hos andra människor.

    Istället för att titta på sig själv och det man själv anser. Kanske man själv ser för snävt på saker och ting.

    Nu menar inte jag att du gör det. Men varför är det alltid andra det är fel på och man själv som har rätt. Det kan ju vara tvärtom också.

    Det är enklare att skylla på kriser och gubbsjuka. Då behöver man inte ompröva sina egna värderingar.

    Det verkar som om man inte kan tänka sig att kärlek kan uppstå mellan en 50-åring och en 16-åring.

    Men tänk om, det verkligen kan det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s