Bloggdrevet och Frihet UPA

Klicka på bilden och se vad fint humlan lägger ihop sina vingar på ryggen!


Män är inte farliga, bilar är inte farliga, vapen är inte farliga, vatten är inte farligt, inte heller eld mm. Det är situationerna som kan bli farliga där dessa finns med. De flesta situationer blir inte farliga. Det är när något går fel som det kan bli farligt. Och för oss alla gäller att känna till när en situation kan gå fel. Det här är inte så enkelt precis. Man tar alltid en risk. Men det finns vissa situationer som kan bli farliga, t.ex. att gå igenom en tom och mörk park mitt i natten. Jag har rätt att gå igenom parken. Varför skall jag behöva gå runt den och förlora tio minuter. Men, jag kan då fråga mig – vad gör det om jag förlorar tio minuter.

Behöver jag göra den där omkörningen och köra i 120 km när jag lika gärna kan låta bli och köra ett tag i 100 km tills jag kan köra om utan risk? Gör det något om jag förlorar tio minuter.

Som bilist måste jag alltid räkna med att det finns galningar därute. De flesta är inte det. De följer regler, kanske de kör lite för fort, men tar ändå inga onödiga risker. Och om jag vet om att det finns galningar skall jag då inte få rätten att få ta eget ansvar att undkomma dem.

Det märkliga med den diskussion som blossat upp i bloggosfären är att det verkar som man inte skall få ha rätten att få ta eget ansvar att undkomma situationer som är farliga för ens hälsa och t.o.m ens liv. Om man hävdar sin rätt och utsätter sig för de här farliga situationerna utan att man ens skall behöva tänka på konsekvenserna, så ger man upp sin egen frihet och ger dem som vill en illa möjligheten att ta ifrån oss vårt liv som var så glädjefyllt och harmoniskt. Jag vill betona att detta gäller så länge det finns dem som struntar i andras rättigheter. I en annan värld, där alla tar hänsyn till varandra och accepterar andras rättigheter, ja i den världen kan vi vara precis som vi önskar vara, gå dit vi vill utan att behöva vara rädda. I den världen behöver vi inte riskera att vår livsglädje försvinner för decennier framåt. I den världen skulle vi inte behöva hävda några rättigheter.

Den diskussion som nu pågår i bloggosfären, där det finns en sida som anser att man skall ha rätt att få gå naken utan att bli överfallen och slår ner på andra för att de säger – Visst, den rätten har du, men det kanske inte är så dumt att tänka sig för ändå! I Mias blogg har jag tagit ett exempel med en polis. Han kan ju inte säga – – Du är i din fulla rätt att gå igenom parken, utan att lägga till – Men du tar en risk om du gör det, därför du kan bli överfallen.

Det är ungefär vad den andra sidan i bloggosfären säger. Ingen kan väl mena att polismannen ger dig skulden och befriar buset som kan finnas i parken från skuld. Snarare är det väl så att polisen ger dig möjlighet att ta eget ansvar. Du behöver ju inte göra som han säger. Du kan ju ta risken av principiella skäl eller för att du inte tror att det kommer hända dig. Men du kan ju göra som han säger. Du är inte villig att ta risken att bli överfallen, när den nu finns.

Är vi fria så är vi och är fria att göra våra egna val. Men vi måste känna till konsekvenserna om vi gör dem. Vi kan inte bara vara fria och sen skylla på andra när vi råkar illa ut. Polisen skulle säkerligen gå fri från ansvar för vad som händer dig. Han har ju varnat dig. Men om han ingenting sagt om risken, ja då har han begått tjänstefel. Därför det är hans jobb.

En fri människa kan inte lita på att andra med automatik skyddar henne utom de som är ålagda att göra det, polisen och när vi är barn och minderåriga våra föräldrar och skolan. Hon måste därför ta reda på saker och ting själv. Vi kan inte hävda kvinnans frihet och frigörelse om vi samtidigt menar att det i själva verket är andra som har ansvaret för vad som händer med oss. Då är vi inte fria. Då överlämnar vi allt ansvar och säger

– Vi är kvinnor och kan inte klara oss själva.

Vårt liv kan inte vara beroende av hur snälla andra är och vilket ansvar de tar. Vi behöver ta kontroll över vårt eget och det kan vi bara göra om vi tar eget ansvar i den mån vi har möjlighet till att göra det. Ibland räcker det inte. Vi råkar illa ut ändå.

Skulden kan aldrig läggas på oss, det är alltid buset och förövaren som har den. Men vi kan inte lägga allt ansvar för vad som händer oss på andra. Skuld är en sak och ansvar är en annan sak. Man kan inte blanda ihop dem, men jag tror man gör det.

Det är troligen därför jag får en länk till en bloggare som anser att jag passar i helvete för att hon ser mig som en kvinna som hugger andra kvinnor i ryggen. Därför att jag diskuterar det personliga ansvaret för vad som händer oss. Kanske av det skälet jag också blir indragen i något jag inte alls anser:

Och vad får dig att tro att tafsande skulle vara lagligt bara för att det sker på en nattklubb, och att kvinnor bör freda sig med en örfil? Vems sociala regler ser ut så? Inte mina, och inte Blondinbellas, och inte någon annan kvinna jag känner. ”Mary” tycks i och för sig tycka det, och ”Monica”, men varför skulle kvinnor förorda en lagtolkning som innebär att kvinnor (=fysiskt svagare än män) måste freda sig med våld eller acceptera att bli tafsade på? (kommentar på Bloggelitos blogg

Update 080731: Detta är uppklarat.

Och det kanske därför någon kan ge mig följande fördömande:

Är du medveten om att du ifrågasätter hennes historia och upplevelse på grund av hur du tycker att ett offer “ska” reagera? Rätt obehagligt.

Även detta är uppklarat idag 080801

Och att det troligen var därför jag fick pingbacken från Mia (som tog bort länkningen) (se mitt inlägg) Det kan ju faktiskt handla om att de läser in något som inte finns i det jag skriver.

Man förutsätter här att jag utgår från att jag tycker hur ett någon skall reagera, inte att det kanske är en uppfattning jag fått av hur många reagerar. Dessutom ifrågasätter denna kommentatör mina intentioner på grundval av en enda mening och fördömer mig utifrån hur hon själv anser att man skall resonera kring det här. (se vidare mitt inlägg och svar) J

När det gäller 17-åriga Isabella ligger ansvaret på föräldrarna att ge henne möjlighet att ta eget ansvar. Det kanske inte har skett, det kanske har skett – vi vet inget om det. Men det kan ju också vara en av de där situationerna ingen kan ha förutsett. Och det troliga är väl att det var ungdomlig aningslöshet som bidrog till att hon och väninnorna inte vände på klacken direkt när någon frågade vad de kostade.

Att få möjligt att ta eget ansvar är att få ett verktyg, som bidrar till att man kan undvika just de här situationerna som kan bli farliga för oss. Men detta fråntar inte andra skulden för vad de gör. Däremot kan vi förhindra att de tar sig friheter de inte har rätt att ta, därför att vi inte ger dem chansen.

Annonser

2 reaktioner på ”Bloggdrevet och Frihet UPA

  1. ”Skuld är en sak och ansvar är en annan sak. Man kan inte blanda ihop dem, men jag tror man gör det.”

    Där satt den!! Så enkelt du formulerade det jag letat efter och velat säga ända sedan… [censur]… då jag inte var förmögen att skydda […].

    Ska läsa ditt inlägg noganoga senare. Har en tid att passa just. Men jag anar att du tänker som jag gör men inte kan finna orden till… ÄN!! *ler*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s