Humlan

Jag har nu haft en humla ett par veckor som är totalt galen i mina blommor En ganska liten. Ingen bamsing här inte. Ja, det är den som finns på bild i andra inlägg. Här en riktig närbild.

I början blev den rädd när jag kom i närheten, men nu flyger den förbi och runt mig och jag kan röra mig bara några centimeter från den utan att den flyger. Och igår fick jag en riktig påhälsning. Den surrade kring på min arm, så jag riktigt kände vingarna mot huden. Sen flög den tillbaka till sina blommor.

Jag undrar hur ”medveten” en humla är av oss människor. De måste väl ändå veta att vi finns. De väjer ju för oss och till och med gör en påhälsning. Medveten som vi är kan den inte vara. Jag menar så att den reflekterar eller tänker – Den där är inte farlig för mig. Men att det någonstans i den där lilla lilla varelsen ändå finns en visshet om att jag inte är farlig.

Och de här tankarna har jag utan att på något sätt förmänskliga humlan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s