Analys av förhöret redovisat i SvD och Expressen

Jag har följt förhöret med den tyska kvinnan på nätet – ord för ord (se SvD). Har dock lagt märke till att det skiljer sig från exempelvis SvD och Expressen, och det är viktigt att betona det. Ingen kritik eftersom detta skrivs fortlöpande. Men vi kan inte vara säkra på vad hon egentligen sa ordagrant eller hur hon sa det heller. Min tolkande analys är utförd på basis av en återberättande källa.

Ett exempel är när kvinnan sa att åklagaren inte skulle ta allt hon sagt i förhören på allvar. Åklagaren frågar om det var lögner. Först svarade hon ja, sen tillrättalade hon detta och menade att hon inte sagt allt på grund av att hon inte visste att hon behövde. Hon menar att det inte är lögner eftersom motivet att ljuga inte fanns. Tidningarna skriver att hon ljuger. Åklagaren lägger ord i mun på henne och frågar om det var lögn. Hon sa aldrig själv att hon ljög.

Det finns en del saker jag funderar på –

  • kravet på detaljminne,
  • psykiskt tillstånd
  • relationens styrka
  • kvinnans uppträdande

och på vilket sätt detta visar att en person är kapabel till att begå mord på två små barn och mordförsök på mamman och vad detta visar.

Eftersom man inte har någon teknisk bevisning riktar man in sig på trovärdighet och på graden av svartsjuka. Man använder sig av frågor som jag tror ingen av oss skulle ha möjlighet att besvara på annat sätt än vad hon nu har gjort och man tar ut vissa saker hon har skrivit som om detta skulle räcka för att fastställa att hon drevs av hat och svartsjuka som skulle leda till att hon var kapabel till att utföra brottet.

När jag så resonerar kring det här, försöker jag inte avgöra om hon är skyldig eller inte.

Kravet på detaljminne

Jag har ingen som helst aning om vad jag gjorde den 17 mars. Kanske var det en vanlig dag, kanske inte. Men om jag blivit sedd hos någon som jag tidigare haft en relation till och denna person har blivt misshandlad eller mördad. Ja, då måste jag försöka rekonstruera dagen, speciellt om jag är oskyldig. Det kan även hända att jag blandar ihop händelser och dagar eller tar fel, ändrar mig, justerar mm. Om jag vore skyldig, skulle jag nog kunna redogöra för en totalt trovärdig historia. Då visste jag troligen var jag gjorde i detalj.

Men nu var det ingen vanlig dag, ens för den tyska kvinnan. Hon var i ett annat land och i ett speciellt ärende.

Vid två tillfällen har jag denna sommar varit i Linköping. Den ena gången startade jag resan kvart i sex och den andra vid etttiden, tror jag – är lite osäker. Första gången körde jag fel, den andra gången samma väg. Den första gången fick jag parkera 5 minuter utanför hotellet på en affärsägares parkeringsplatser, vilket jag ett otaliga gånger tidigare. Den andra gången fick jag gå in och sätta mig i bilen igen och ställa bilen framför hotellet och sen göra om samma procedur för att komma in garaget.

Men vad kostade ölen jag köpte och varför just den och inte de andra sorterna jag tittade på. Köpte jag en tidning och vad stod det i den. Vad var det för program på TV den kvällen. Hur mycket var klockan då jag bestämde mig för att sova. När somnade jag. Vilket väder var det? Hur såg personalen ut osv.

Ölen kostade 45 kronor och jag valde den för att det var minst i den. Ja jag köpte en tidning, men kommer inte ihåg vad som stod i den. Inte heller vilket program. Inte heller hur mycket klockan var osv. Men om jag varit skyldig till något, skulle jag säkerligen komma ihåg varenda detalj

Nåväl, I stora drag kommer jag nog ihåg, men frågan är om jag skulle komma ihåg allt det här om jag blev förhörd gång på gång och någon hela tiden skulle försöka spräcka det jag har att berätta om. Jag ställer mig frågande till om åklagarens strategi verkligen kan visa på hur trovärdig en person är. Utom att faktiskt få de flesta att tro att det har något med trovärdighet att göra.

Det finns andra tillfällen då vi kan komma ihåg i detalj och det är när vi vet att vi är övervakade/uppmärksammade och skriver dagbok just därför. Det behöver inte betyda att vi är skyldiga utan att vi har en strategi för att kunna försvara oss.

Svartsjuka/psykisk/mental instabilitet

De flesta av oss har nog blivit svikna, avpolletterade, lurade någon gång i livet. Det känns aldrig kul. De flesta gånger kan vi säkerligen gå vidare, men om det händer gång på gång kanske det till slut når en punkt då det slår över. En utomstående person kan tro att personen är störd. Och jag kan hålla med om att en person kan vara skadad som skriver saker som den tyska kvinnan gjorde, och att det fanns en viss besatthet. Men räcker detta för att konstatera att det var detta som drev henne till att utföra detta bestaliska mord. I så fall är vi väl alla potentiella barnamördare, för allt känsloutspel kan ju uppfattas som stört, speciellt i ett land där känslor inte är tillåtna som överstiger en viss grad av uttryck.

Det jag däremot kan se som en indikator är att hon utövade ett så kraftigt våld på sig sjäv att vårdpersonal inte kunde förstå att människan som burit dessa kläder var vid liv. Men inte ens det räcker eftersom många kan skada sig själv oerhört utan att kunna kröka ett enda hårstrå på en annan persons huvud. Men i det här fallet kan man ändå säga att man nog måste tappa greppet totalt och vad säger att det inte är möjligt när det gäller andra. Kanske bara en tillfällighet att det var sig själv hon angrep. Det här ser jag som en risk och kan betyda att hon är kapabel.

Men att läsa och ta ut vissa saker som skrivits i en dagbok och be henne förklara dem, och hon inte kan det, är att ta till i överkant. Nu är det iofs vissa utkast som vi får ta del av. Vi kan inte se dem i sin helhet eller i sitt sammanhang. Om vi fick läsa hela dagboken kanske vi också se dessa meningar som relevanta.

Relationens styrka

De träffades på Kreta och det var uppenbarligen passionerat. Troligen en semesterflirt för sambon, men inte för den tyska kvinnan. Hon tog det på allvar, åkte till Sverige flertalet gånger och trodde på relationen. Och hon kunde inte förstå att tystnaden från honom betydde att det var över. Det här är väldigt vanligt. Den ena parten låter bara bli att höra av sig och förmodar att den andra förstår. Men jag har själv varit med om att en tids tystnad inte alls behöver betyda att någonting är över. Det är väl andra tecken som måste finnas med för att någon skall förstå. I efterhand verkar den tyska kvinnan ändå förstå att de fanns där. Men hon säger själv att hon inte förstod det då. Hon säger dock att hon mådde dåligt av andra skäl, men att hans ”svek” fick henne att må sämre.

Och så fungerar vi väl alla till mans. Vi ser tecknen efteråt då vi tolkar någonting historiskt. Då kan vi se mönstren och säga till oss själva. Men, att jag var så blind.

En del kanske tvivlar på att en person som tar en semesterflirt så allvarligt är riktigt frisk. En del kanske anser att en person är störd. Och ja, kanske det. Men troligen skadad av sin egen historia. Men, betyder detta att personen är kapabel till att begå ett sånt här brott.

Den tyska kvinnans uppträdande i rätten

Det har reagerats på att hon skrattar och att hon trotsar åklagaren. Jag har inte varit med om det här heller själv och därför är det svårt att veta hur jag skulle reagera. Men jag tror jag skulle vara arg på att någon överhuvudtaget skulle sätta mig i den här situationen.

Experter har uttalat sig om det här och menar att folk som hamnar i den här situationen reagerar olika. I allvarets stund kan en del skratta.

Visst är det otroligt att den tyska kvinnan skulle kunna vara i Arboga samma dag som morden skedde, ha relation till sambon till kvinnan som blev utsatt för mordförsök och vara oskyldig. Efter att ha tittat på otaliga avsnitt av 48 timmar som undersökande journalister har granskat brottsfall, så kan sådant faktiskt hända. Man riktar in sig så mycket på en enda person att man inte ser det som finns framför näsan på dem. Därför att man är så övertygad om att ha fått tag i rätt person.

Och om det är så i detta fall, ja då är det som den tyska kvinnan säger – att det bara är hon som vet att det går en mördare fri därute, medan hon sitter anklagad oskyldigt misstänkt.

Det skall bli intressant att se hur det här kommer att sluta. Jag tror dock att hon blir dömd och det troliga är att hon är skyldig. Åklagarens förhör har emellertid inte övertygat mig om att det är bortom allt rimligt tvivel.

Andra som skrivit om detta är Mamman och Feel in the blogg


Avslutningsvis vill jag sända några ord till barnens föräldrar och sambon om att de är fantastiska som orkar sitta där dag och ut och dag in. Det går inte att sätta sig in i hur de klarar av det, då de är övertygade om att det är rätt person som är misstänkt.

Annonser

15 reaktioner på ”Analys av förhöret redovisat i SvD och Expressen

  1. Det gäller att skilja på vad som är vad… Jag följer också det här noga… i alla tidningar – och så mycket som möjligt via de ljudinspelningar som görs…

    Rättegången gäller två grova mord, och en grov misshandel… men för mig är som vanligt bakgrund och sidohistorier också intressanta.

    Därför vågar jag inte uttala mig om ifall den här ”tyska kvinnan” är skyldig till det hon står åtalad för – men jag vågar (lite försiktigt) säga att något är rätt rejält fel i hennes sociala samspel med människor, och empatiförmåga.

    Sedan kan människor reagera olika… självklart. Och visst finns det de som skrattar av nervositet… men det här är något annat. Jag kan inte sätta fingret direkt på ”vad” men magkänslan säger mig att något är rejält fel…

  2. Ja, det verkar som om samspelet inte fungerar, men det blir man ju inte mördare för att det inte gör. Inte är man någon potentiell mördare heller.

    Men visst, kan det vara något rejält fel. Om inte annat hör det väl inte till vanligheten att utsätta sig själv för ett så grovt våld, som hon uppenbarligen har gjort. DET fick mig att se någonting som kan tyda på att hon faktiskt kunnat göra sig skyldig till detta brott. Men med en viss reservation … Skada sig själv kan många göra utan att de för den sakens skull ens skulle kunna tänka sig skada andra.

  3. Bra skrivet och fler borde lasa vad du har skrivit istellet for att bara gapa och skrika och klaga pa upptradandet hos den tyska kvinnan och direkt utser henne som syndabock.
    precis som man for ovrigt gjorde med pappan innan han blev frisleppt for att polisens bevis inte holl.

    Sen sager du nagot mycket viktigt som jag sjelv har sagt gang pa gang. Man riktar sa totalt in sig pa en person att man inte vill eller kan se nagot annat.
    Men, hon kan ju faktiskt vara oskyldig.

    Polisens klantiga upptradande och att inga som helst bevis finns aven fast man har undersokt veldigt mycket, inga DNA finns. Detta maste man ocksa tenka pa. Samtidigt kraver det svenska folket att man finner den skyldige. Inte sa lett nar det ar Kling och Klang som har hand om fallet och deras kompetens strecker sig till att ta fast fortkorare och lata folk blasa i alkoholmatare.

    Jag vet inte vem som ar skyldig eller oskyldig. Kanske det ligger mera bakom detta an vad som sags. Kanske andra ar inblandade. Det finns mycket fragetecken men just nu verkar man strunta i dessa och koncentrerar sig enbart pa den tyska kvinnan. Man anser henne skyldig aven om inga som helst bevis finnes.
    Detta sager mer om den svenska polisen an om den tyska kvinnan.

  4. Ja tack du Ron.

    Svårigheten med sådana här indiciemål är ju att den åtalade blir uppmärksammad för beteende, ordval, redogörelse. Och att de som lyssnar trots att de försöker vara professionella ändå är människor. De kan tolka in, lägga ihop och summera på ett sätt som kan ge fel utslag.

    Det är ju inte bara 48 timmar som visar hur fel polis och åklagare har haft, samt en allmänhet. Även i Sverige har vi ju några fall där någon har blivit utpekad, misstänkt och alla har varit fullständigt övertygade. Och sen har det visat sig vara någon helt annan.

    Men, jag vill återigen betona att jag inte har mycket material utan bara förhöret som återberättande källa. Men om vi skulle bli bedömda som störda för hur vi reagerar när vi blir svikna och skriver i vår dagbok, ja då kanske väldigt många är det. Och även om en människa är störd behöver det inte betyda att hon är kapabel till att begå ett sånt grovt och bestialiskt mord. Att då bygga hela målet på den psykiska hälsan, skrivande och uppträdande i rätten och kanske döma henne som skyldig är ganska skrämmande. För det blir ju bara en bedömning då.

    Sen vet vi ju inte hur vi skulle uppträda i samma situation. Hur vi skulle uppträda om vi visste att vi var oskyldiga och fick sådana frågor om vårt privatliv, våra vänner och om sådant som vi själva inte vill tala om av personliga skäl och absolut inte vill få ut till media. Är det säkert att vi en sådan situation skulle inse allvaret och göra dem som åklagar oss till viljes. Om ingen trodde på oss.

    Och att så många dömer på förhand är skrämmande och att fördömandet i hög grad bygger på uppträdande, psykisk hälsa och svikna förhoppningar.

    Ur förhöret som redovisades i SvD och i Expressen togs det våld hon utsatte sig själv för inte upp i någon större utsträckning. Att fråga någon vad en glödlampa kostar för att påvisa trovärdigheten är ju nys. Om någon frågar mig vad en glödlampa kostar har jag ingen aning vare sig i Sverige eller i Grekland där jag har vistats en hel del. Kommer knappt ihåg vad en stor flaska vatten kostar. En liten vet jag – mellan 40-50 cent.
    Har jag inte varit i Grekland då och köpt en stor flaska vatten eller en glödlampa för att jag inte vet priset.

    Nåja, när man tar ut något ur sitt sammanhang blir det lite löjligt och det är inte meningen att förlöjliga någonting.

  5. Du har helt rett i vad du sager och precis som du sager ar det skremmande att sa manga redan har domt pa forhand, och detta utan nagra som helst bevis.

    Jag kan forsvara en del dodsstraff i varlden men nar man har lynchstemmning hos vissa i Sverige och direkt vill gora nagon till syndabock utan nagra som helst bevis, da kenner jag mig acklad.

    Men, som svensk maste den tyska kvinnan och andra bete sig pa ett visst sett, om de inte gor detta sa ar de skyldiga.
    Att folk ocksa fran olika lender kanske uttrycker sig och beter sig lite annorlunda ar ocksa suspekt i mangas ogon.

    Jag har manga fragor och asikter, saker som inte har diskuterats alls. Dessa saker kanske kommer att diskuteras om hon anses vara oskyldig.
    Eller, kommer hon av det svenska rettsvasendet anses vara skyldig utan att man kan bevisa detta. Da har man ju lost ett problem och kan delvis legga fallet at sidan.

    Sedan den tyska kvinnan kom in i bilden ar det totalt tabu att diskutera andra losningar eller vinklingar.
    Tenk om folk kunde vara lika rettsmedvetna nar det geller de som verkligen ar bevisat skyldiga och som jag anser aldrig skulle bli frisleppta men som man i en del fall diskuterar ett frisleppande. Dar ar folk ganska tystna.

  6. Jag tror att om det inte går att fälla henne, så kommer hon anses vara skyldig om ingen annan kan ställas till svars.

    Och det är väl det otäcka för dem som är oskyldiga att inte bli friade.

    Vi får se hur det kommer utveckla sig.

  7. Och så är det det här med kvinnligheten. Det är den unga modern mot den lite äldre, barnlösa akademikern som ljugit ihop ett oönskat barn.

  8. Tack för kommentar Annika …

    Menar du att hon döms på förhand på grund av att hon är en barnlös akademiker som kanske ljugit ihop ett oönskat barn? Då man ser den unga modern representera kvinnlighet som den barnlösa akademikern trängtar efter och därför dödar hennes barn?

    Ja, varför inte?

    Scenariet är lite långsökt, men uppfattningen är det inte.

  9. Ja, eftersom det saknas rena bevis, tror jag att den misstänkta verkar mer skyldig just för att hon är en ”misslyckad” kvinna i kontrast till den goda modern som tackar räddningspersonalen med mjukisdjur i pausen.

    Det är inte så långsökt för mig som bott i Arboga, en av alla små orter där moderskapet är den enda vägen till en identitet för de kvinnor som stannar. Lägg till detta att staden är mycket tätt sammanhållen och hela staden har nu blivit angripen. Jag kan inte tänka mig annat än att det speglas i utredningen.

    Det om attityderna, skulden är en annan fråga.

  10. Annika

    Tycker att du tar upp en mycket viktig aspekt här.

    En ”misslyckad” kvinna är per definition mer benägen att begå hemska brott. Därför kan hon inte vara annat än skyldig.

    För mig låter ”moderskapet är den enda vägen till en identitet” som ett oerhört misslyckande för samhället i stort.
    Har vi inte kommit längre?

  11. Ja, det har du rätt i, det är ett oerhört misslyckande och väldigt sorgligt när man tänker på det. Det kanske hänger ihop med det du nämner i din senaste post om ensamhet; att moderskapet innebär att kvinnan blivit utvald (av en man).

    Jag skulle kunna säga att det finns ett alternativ, att jag själv lever i en verklighet där jag kan skapa en egen identitet. Det var nämligen först när jag lämnade min lilla ort som mina dåvarande vänners val, även i det lilla, blev begripliga för mig som fått lära mig en helt annan attityd. Det finns antagligen en klassaspekt i det här och där är jag ute på tunn is som liberal. 😉 Men det är säkert inte hela sanningen.

    Till exempel är dom alternativa identiteterna inte färdigformulerade och måste erövras aktivt. Om det vittnar Sex and the city (om man tar det för vad det är) och den utmärkta dokumentären som går på SVT just nu: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=72205&from=program_ao

  12. Kvinnors identitet relateras ofta till andra, speciellt till en man eller barn. Det finns en del som menar att en kvinna inte är en riktig kvinna förrän hon fött ett barn.
    Och om hon inte har en man så är hon en halv kvinna.
    Ja, det låter gammalmodigt, men har läst detta i akademisk litteratur, fast det är iofs ovanligt.
    I en bok om lärare så fanns en sida om hur det är att vara lärare och inte ha barn och trettio sidor om att ha barn.

    Sex and the city är en bra serie och jag har sett många avsnitt flera gånger och för varje gång så får jag en ny insikt. Fyra singelkvinnor som reflekterar över det här med identiteten och med barn, man och sex. Och om hur allt styrs utifrån gamla fördomar.
    Det märkliga är att trots barn och fasta förhållanden, så transformeras de inte till att bli ett med mannen som de till slut fastnar för.

    Budskapet är ändå att det är vänskapen dem emellan som är starkare än allt annat. Och serien visar hur svårt det är att vara kvinna.

    Vi behöver varandras stöd, inte känna att det alltid finns en underliggande kritik. Alla råd om förbättring av utseendet och framtoning kan inte tas för något annat än just kritik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s