Madonna 50 år + åldersnoja

Madonna fyller 50 år (expressen, SvD) och anses bl.a. att hon skall sluta vara rädd för att åldras. Haha… Hoho.. Här glöder verkligen åldersdiskrimineringen. I sina försök att behålla ungdomen förlorar hon sin kreativitet och nyskapande, läste jag om i går i Expressen Sidan 4. Men jag hittar inte artikeln på nätet.

Elin Alvemark menar att hon kommer återfå sin genialitet om hon slutar åldersnoja.

Man kan fråga sig vem som har åldersnoja. Madonna eller 28-åriga Elin Alvemark. Vad vet hon om kreativiteten och genialiteten hos en 50-åring. Vad vet hon om den dödsångest som Madonna eventuellt skulle lida av. Kanske det snarare är så att just vissheten om sin dödlighet bidrar till att många faktiskt lever som de vill utan att bry sig om hur man skall vara som 50 år.

Tittade på Nyhetsmorgon, där en finsk professor talade om människans fyra åldrar. Det var riktigt intressant. Det kan skilja tjugo år mellan en 50-åring och en 50-åring, vad gäller biologisk och social ålder. Det enda de kan ha gemensamt är kalenderåldern. Och han menar att det är den sista som vi speciellt i Sverige bedömer människor utifrån.

Madonna är en av de få kvinnor inom den där världen som jag verkligen har sett upp till….

Men jag förstår ändå vad Elin Alvemark vill komma åt… vi skall acceptera vårt åldrande. Som om en som fyllt 50 år börjat åldras…. men hon har en poäng. En rå och brutal poäng som avslöjar vårt behov av att åldersplacera människor.

Men innebär detta att vi skall gå ifrån det vi själva gillar. Jag klär mig som jag alltid gjort, i det jag gillar. Inte efter någon speciell stil som anses passa min ålder. Har samma storlek som när jag var tjugo och jag trivs i korta kjolar och snäva jeans. Jag bär detta för att jag kan, inte för att jag är rädd för att åldras. Och hur skall en 50+ klä sig för att inte anses ha åldersnoja.

I mitt tidigare inlägg om min ångest inför 55-årsdagen, handlar det mer om det man är på väg emot. Och kanske det handlar om just det här. Att jag skall tvingas in i något fack på grund av min kalenderålder och förlora mig själv. Därför att fördomarna är så många och seglivade. Ångest över att jag helt plötsligt börjar tänka – men kan jag i min ålder köpa det där och vara klädd så… ?? Hemskt!

Rent intellektuellt och emotionellt är det århundranden mellan den jag var när jag var tjugo/trettio och den jag är idag. Och det är väl vad som räknas. Inte att jag skall bedömas efter hur jag klär mig eller ser ut. Och absolut inte efter kalenderåldern. Men det sker.

Och tänker på hur väl manipulationen lyckas – som Henrik Fexeus talade om i Nyhetsmorgon idag.

Jag gillar att titta på Idol, och speciellt So you think you can dance … Program som anses vara till för den yngre generationen. Men varför då – jag gillar musik och dans. SYTYCD som går nu är ett av de få program som jag verkligen njuter av att titta på. Om jag inte haft dålig rygg skulle jag ha utbildat mig i dans.

Hörde för ett tag sen någon som blev imponerad över att jag kunde så mycket om hemsidor, HTLM-koder mm. Det är också något som man inte kan i min ålder. Att jag dessutom har lärt mig allt själv utan hjälp från någon, ja det är väl en sensation. Men jag har alltid haft sinne för det. Skulle jag helt plötsligt tappa det på grund av att jag kommit över 50 år. Vi förlorar inte våra ungdomliga förmågor och begåvningar. Vi utvecklar dem. 🙂

Under tiden jag skrivit det här har Mary skrivet en kommentar i tidigare inlägg. Och jag känner precis som hon.

Jag har inte problem själv med min ålder, men andra har det… Vi är rätt så jämnåriga Monica.

Ingen tror att man kan något om datorer till exempel eller hur man använder dem. Även om man berättar att man varit uppkopplad sedan 1982 och haft hemdator sedan dess så kan de inte relatera till det eftersom bolaget jag jobbade på då – Digital, inte finns längre. Ingen tror att man är van vid mail sedan dess heller eftersom alla (jag generaliserar grovt) tror att det började med internet. osv osv

Det gör mig trött. Och sur.

En medelålders popikon som Madonna skall helt plötsligt börja bli som alla förväntar sig att en 50-åring skall vara? Om inte så förlorar hon sin kreativitet och genialitet. Kanske det handlar om att när de som är över 50 inte går ihop med tapeten så känner sig en del yngre hotade. Genialiteten skall ha 50+ stämpeln helt enkelt. Men hur ser då den ut. Utan åldersnoja. Kanske åldersnojan snarare kan igångsätta en kreativitet. Den dagen då man anser att ungdomen är förbi och något annat väntar som eventuellt ter sig skrämmande.

Madonna. Ända sen jag såg hennes första film på en biograf en eftermiddag i Stockholm, har hon fascinerat. Däremot gillar jag inte hennes nya musikstil. Men det är en smaksak och jag kan inte gilla alla stilar.

Annonser

2 thoughts on “Madonna 50 år + åldersnoja

  1. Man har ju alltid liknat åldradet vid en trappa eller stege. Man vandrar uppåt hela tiden tills man når toppen då går det bara utför. Det finns många kloka personer som jag brukar luta mig mot när det känns tungt, en av dom är Robert Karl-Oskar Broberg. Han sa vid sin 50 års konsert på Globen ”om man vänder på ålderstegen, så bär det ju bara uppåt efter 50”. Hans musik, galenskap och dessa ord gör att jag inser att jag är samma person som jag alltid varit genom alla åren. Glimten i ögat och tar det mesta med en klackspark ”och målet är ingenting, vägen är allt”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s