Inkonsekvens eller skam och stolthet

Varför vill man fortsätta ha en diskussion med någon som man förutsätter och anser inget begriper eller kan diskutera.

Prata om inkonsekvens.

Vad jag mer tänker på är interaktionen mellan skam och stolthet.
Genom att påvisa att ens motståndare inget begriper och inte kan diskutera vill man skapa skam hos den andra för att själv känna stolthet över vad man anser vara en förmåga man själv besitter. För varför insistera på att fortsätta en diskussion som går på tomgång och karaktäriseras av upprepningar. Samtidigt som man beklagar den andras, som man anser, oförmåga. Man vill få personen att erkänna det man anser att hon borde erkänna. Något man själv anser att hon gjort eller har fel i eller inte förstått.

Men om man upptäcker att det inte skapar skam hos motståndaren, ja då upplever man skam själv. En skam man vill förvandla till stolthet.

Annonser

6 thoughts on “Inkonsekvens eller skam och stolthet

  1. Fel, jag har inte påstått att du inte begriper eller kan diskutera. Jag har bara påstått, eller snarare kommit till slutsatsen att du inte VILL diskutera.
    Det är något helt annat än att KUNNA diskutera.
    För det kan du Monika, det vet jag att du kan.
    Du har ingen oförmåga,
    jag tror bara inte att du vill diskutera med mig.
    Varför vet jag inte, det vet bara du.

    Angående skam och stolthet känner jag spontant att du återigen slingrar dig ur diskussionen med känslomässiga grepp.
    Jag är nog inte sån, köper inte sånt
    däremot är jag notoriskt envis.

    Och förmodligen lite korkad också.

  2. Det är riktigt. Jag ville avsluta diskussionen. Och om du vill tolka det som du gör, är du fri att göra det. Lika fri som jag är att avsluta en diskussion.

    Det hade inget specifikt med dig att göra.
    Jag vet inte vem du är.

  3. Jag har undrat exakt samma sak… Varför uppmuntrar man någon att försvinna/sluta… och sedan fortsätter man att skriva om personen ifråga, och godkänner att andra skriver skit om denne i tex sin blogg?

    För mig går det inte ihop…var är stoltheten? Logiken? Självanalysen?

    Det är en helt uppenbart en sak att sätta upp regler för andra än för sig själv.

    Ibland ÄR det faktiskt bra att sluta diskussioner – om de bara snurrar runt och aldrig leder någonstans. Då är det smart att sätta ner foten och säga stopp när den egna gränsen är nådd. Sedan får väl den andre fortsätta att hålla en monolog tills h*n tröttnar… 😉

    … om h*n gör det….

    Problemet är hur som helst inte mitt (eller ditt) längre…

  4. Nej, vi klarade nog upp det skulle jag tro … tack vare hjälp från en annan besökare.

    Jag gillar inte heller när folk diskuterar andra på sina bloggar. Speciellt om de samtidigt modererar sina kommentarer, så den som de talar om inte kan komma till tals.

    Det handlade det inte om denna gång.

  5. Problemet är kanske inte en moderering, utan att man först uppmanat någon att försvinna, för att sedan fortsätta att driva olika diskussioner om personen ifråga.
    Lyder personen uppmaningen (att försvinna) – så kan hon ju i fortsättningen sedan bara titta på när smutskastningen och skitsnacket fortsätter.

    Det blir en rätt konstig situation… när reglerna bara gäller åt ett håll av den som skapat regeln.

    Samtidigt visar det väl bara hur svårt det ibland kan vara att få ihop vad man vill och vad man gör till en logisk handling… Inkonsekvens när det är som bäst så att säga 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s