Vill vända på saken

Tioåringar skall i Stockholm, i slutet av höstterminen, få betygsliknande omdömen (se SvD) och SvD2 och SvD3

När nu inte några argument även om de kommer från högt utbildade människor inom utbildningsområdet, tycks hjälpa att få dem som är för betyg att inse det absurda, och om det felaktiga i att tro att betyg för barn i 10-årsåldern sporrar till att vilja lära sig eller bli ”bättre”, vill jag vända på saken.

Alla vuxna som nu är för betyg, tänk er in i följande:

Från det ögonblick ni sätter foten på er arbetsplats till det ögonblick ni går därifrån blir ni bedömda. Man skriver ner vad ni gör och hur ni gör det. Varje månad får ni ett betygsliknande omdöme om vad ni har gjort och vilket betyg det är värt. Ni blir inkallade till er chef en gång i månaden på ett kvartssamtal. När ni byter jobb följer era betyg med till nästa arbetsplats.

Skulle detta verkligen motivera er att göra ert bästa eller skulle det bli tvärtom. Att ni bara skulle jobba för att inte få det sämre betyget. Att ni bara skulle jobba för att slippa förödmjukelsen att ännu en gång få betyget Osäkert om att ha uppnått målen som andra bestämt. Ni har ingen delaktighet, ni är helt och hållet beroende av dem ni har över er. Skulle ni lära er något nytt – Skulle ni lära er något överhuvudtaget eller endast drivas av strävan att inte behöva schavottera. Och det viktigaste av allt, skulle ni våga göra någonting som ni vet inte ger något betyg alls – dvs. göra något utanför det som är fastställt att ni skall göra. Skulle ni inte se detta som slöseri med tid, eftersom det ändå inte bedöms.

Om ni tycker det är scenariet är absurt och åt skogen fel.

Varför är det så rätt när det gäller 10-åringar?

I alla lägen när det gäller uppfostran, fostran och lärande, tycker jag man skall fråga sig om man själv skulle acceptera eller må bra av att bli bemött på ett speciellt sätt. Se på det man gör i ett vidare perspektiv.

All modern pedagogisk forskning har kommit fram till att betyg inte uppmuntrar det lärande som avses, men att det leder till ett lärande som inte har med själva skolarbetet att göra. Fundera på vad NI skulle lära er på er arbetsplats om ni skulle få betyg en gång i månaden.

Betyg kan vi ha, men jag anser man skall se dessa för vad de verkligen säger. Inte tro att det är ett fullgott pedagogiskt instrument för att öka lärandet på det sätt man vill att det skall göra. För så är verkligen inte fallet. Vi kan ha betyg i syfte att få en viss kontroll över hur vi själva som utövare kan uppfylla målen. Men vad och hur mycket någon egentligen lär sig och vad det är dom lär sig är svårare att få kontroll över. Betyg visar bara en liten del av en kurs eller ett ämne som någon för tillfället har längst fram eller har kommit ihåg. Det andra går inte att mäta. Däremot kan man se det på annat sätt, speciellt när det gäller barn i lägre åldrar. Därför att de är mer öppna. Betyg behövs inte, då lärarna i de flesta fall har en kunskap om vad de kan eller inte kan, behöver träna mer på eller inte. De träffar dem varje dag under en längre tid.

Om något är flumpedagogik och ett feltänk, så är det just att använda sig av betyg som morot.

Det sägs att föräldrarna skall ha rätt att få veta hur det går för sina barn. Jovisst, det är väl inte mer än rätt. Men varför tror man mer på ett betyg läraren sätter än på dennes muntliga eller skriftliga utsaga. Det är samma lärare som sätter Osäkert, som när hon/han skriver vad Pelle eller Lisa behöver förbättra. Föräldrarna har alltid haft den rätten att få veta. Det har bara varit att söka upp läraren och fråga. Om man behöver svart på vitt på det i form av ett betyg, ja då handlar det nog om något annat än om vad ens barn har lärt sig.

Annonser

11 thoughts on “Vill vända på saken

  1. Intressant fråga, som jag ska fundera mer på. Men så länge kan jag bara tala om att ganska precis så funkar det faktiskt t ex på min arbetsplats, men mål/bedömningar och uppföljning varje månad. Vilket ju kopplas till den årliga lönerevisionen också. Betyg i allra högsta grad med andra ord. Jag tror inte alls det är ovanligt. Och varför ska man utgå från att man får _dåliga_ betyg, istället för att förvänta sig bra?!

  2. Men Thebe, då är väl frågan Varför man gör ett bra jobb. För att någon säger att det är bra eller för att man själv känner att det är det. Eller för att man är livrädd för att göra ett misstag som betygssätts. Och vad är viktigast – vad andra säger eller bedömer ELLER vad man faktiskt själv vet och känner.

    Vad är det som sporrar mest? Andras uppskattning eller andras bedömningar och inriktning på det dom anser vara dåligt.

    Har du en gång fått ett dåligt betyg, så agerar du medvetet eller omedvetet i enlighet med det. Det är inte detsamma som att man förväntar sig ett dåligt betyg. Man kan förvänta sig ett bra betyg och bli chockad över att få det dåliga.

    Vad vinner man på det?

  3. Jag tycker det är jättekul att få beröm eller när någon säger att jag har gjort ett bra jobb, men jag är inte beroende av att höra det. Jag jobbar lika bra ändå – av egen kraft.

  4. Man bestämmer tillsammans med sin chef vad som är ett bra jobb, vilka mål som ska uppnås och hur de ska uppnås. Det måste man enkelt kunna tillämpa i skolan också. På det sättet vet man vad som är ett bra jobb, målet är tydligt, det blir faktiskt inte upp till chefens/lärarens godtycke.

    Varför man gör ett bra jobb, ja, det är självklart en personlig fråga. Jobbar gör man för att man måste, för det mesta, man måste försörja sig, det är vars och ens ansvar att försörja sig. Sen väljer man vad man vill jobba med, och det gör man av intresse, ambitioner, vilja, eget driv, whatever. Att göra ett bra jobb ger personlig tillfredsställelse, det ger möjligheter till god löneutveckling och det öppnar dörrar för att välja arbetsuppgifter man tycker är roliga.

    Eftersom man måste jobba väljer man ett jobb som är roligt, och drivkraften att göra ett bra jobb är t ex ökad frihet att bestämma över sin tid själv, och få bra lön för det.

    Om man inte gör ett bra jobb, finns det oftast anledningar, t ex överbeläggning, omprioriteringar, otydlighet. Då diskuterar man det och rättar till det. Det är inte särskilt komplicerat eller märkligt alls.

    Så varför vill man göra ett bra jobb i skolan? Jo för att få möjligheter att välja vilket yrke och vilket liv man vill ha! Ja, det var i alla fall min tanke med att skaffa höga betyg i skolan, att skaffa mig möjligheter. Det har alltid varit min drivkraft. Andra har kanske andra drivkrafter. Att lära sig är en annan drivkraft.

    Att få beröm … ja, det är trevligt, men det kommer långt ner på listan av drivkrafter. Det är en högst osäker drivkraft. Betygen är inte primära i sig, det är vad de gör som är det viktiga. Öppnar dörrar. Möjligheter.

    Det är vad jag säger till mina barn när saker är tråkiga i skolan ”ja, det kan hända, men om du lär dig det där och skaffar bra betyg senare kommer du att kunna göra vad du vill”. De förstår argumentet.

  5. “ja, det kan hända, men om du lär dig det där och skaffar bra betyg senare kommer du att kunna göra vad du vill”

    Låter väl som en ärlig rekommendation till dina barn. Det betonar inte att de kommer lära sig mer, utan att betyget är en nödvändighet för dem att komma vidare.

    Javisst, men utbildningspolitiken framför det på ett sätt som bidrar till att det är lätt att tro att detta stimulerar lärandet.

    Vad gäller vilken relation man har till sin chef – javisst, det är så det brukar se ut. Men om min chef skulle sätta betyg på mina arbetsinsatser – ja då skulle det vara annorlunda. Om jag dessutom får lägre lön en månad för att chefen har satt ett lågt betyg, ja då … är det riktigt illa.

    Elever i skolan och speciellt inte om det skall sättas betyg på deras prestationer, har inte samma rätt till medbestämmande som vuxna på en arbetsplats har. De har inget fack. Inga egentliga rättigheter. Kanske på pappret, men i praktiken ser det inte ut så. Betyg ihop med Lpo94 spolierar många av formuleringarna i den.

  6. Formuleringar i läroplanen känner jag inte till, så jag kan visst förstå att det kanske är omöjligt att få ihop just det med att ha betyg i skolan, som det ser ut nu.

    Och det är nog sant att det inte är samma ”medbestämmande” i skolan som på en arbetsplats. På sätt och vis, och på sätt och vis inte. På båda ställena är det mål som ska uppfyllas, på något sätt måste jag få mina mål och önskningar att passa inom ramen för företagets mål. Så är det ju i skolan också. Ytterligare en sak är att skolan hör till uppväxtåren, då man till största delen är omyndig, då man faktiskt kan förvänta sig att de kloka vuxna har rätt bra koll på vad man behöver göra … annars diskvalificerar vi ju att vara vuxen, att lära sig och att ta ansvar!

    Om inte vuxna vet, och kan bestämma, varför ska man då lära sig? Då finns det ju ännu mindre motivation till det!

    Med kloka vuxna, menar jag så’na som har förmågan att lyssna och förstå hur lärandet, t ex, bäst ska anpassas till just det barnet.

    Nej, jag tycker inte att allt lärande i skolan är bra. Ibland tycker jag att mina barn har rätt när de tycker något är dåligt och att de inte vill göra det, för det är meningslöst! Och i de lägena är den enda motiveringen jag kan ta till just att det är viktigt att göra det i alla fall, för att få göra vad man vill, vad man tycker är meningsfullt, sen!

    Annars är viljan att lära sig en stark drivkraft i sig själv, nyfikenhet. Men om man nu tycker det är tråkigt, om man för sitt liv inte kan förstå varför man ska göra något, om man tycker det är meningslöst … då tror jag betyg kan fungera som morot …

    I annat fall, om man ändå gillar att lära sig, fungerar de som bekräftelse … och det är banne mig inte illa det heller.

  7. Jag förstår hur du tänker
    … men man dödar många gånger just viljan att lära sig, den starka drivkraften i sig själv, nyfikenheten mm … genom att betygsätta i alltför tidig ålder.

    Hur mäter man en stark drivkraft, nyfikenhet …. nästan omöjligt och då blir det just det som går att mäta man mäter – minneskunskaper, rätt svar — ett rätt tänkande mm.

    Även elever i äldre åldrar, samt på gymnasium och universitet kan man se att mycket går förlorat just på grund av att betygen anses vara den enda mätare på vad någon har lärt sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s