Bok om Palestina

Jinge ger tips på en bok, med titeln Den etniska rensningen av Palestina, skriven av en israelisk historiker Ilan Pappe.

Jinge skriver följande:

Ilan Pappe är en israelisk historiker från universitetet i Haifa som under en lång följd av år gjort sig mer eller mindre omöjlig i Israel. Orsaken är att han intresserat sig för Palestinas historia, och den enorma folkfördrivning som utfördes av judarna. De judar som flyttade till det dåvarande brittiska mandatet Palestina började tidigt kartlägga landets palestinska befolkning. Man hade gerillagrupper, underrättelsetjänst och hade vid fyrtiotalets slut lyckats fördriva en miljon palestinier och dessutom mörda tusentals och åter tusentals.

Jag har beställt den på Adlibris, för att bilda mig en egen uppfattning om boken. ISBN10: 9185703117 ISBN13: 9789185703111. Den finns också på Bokus. Men även här på Karneval förlag som givit ut den. Där finns det också en länk till en artikel av Per Garthon. Förhoppningsvis kommer det inte dröja alltför länge innan jag får den.

På Adlibris står bland annat följande om boken:

I Den etniska rensningen av Palestina skildrar den israeliske historikern Ilan Pappe i detalj vad som hände 19471948. Boken är bland annat baserad på tidigare hemligtstämplat material från israeliska arkiv och kastar delvis nytt ljus över ursprunget till konflikten.


Mina dagar i Linköping IV – Mons Kallentoft, en inspirerande författare

I tidigare inlägg nämnde jag att höjdpunkten för mig var författarbesöket Mons Kallentoft. Jag var fullständigt urtrött, men kunde helt enkelt inte missa det. Och efteråt kände jag mig full av energi. Han berättade om sin bok, läste ur den och förklarade på ett verkligt inspirerande sätt hur han tänkt och hur man skall förstå den. Köpte en bok och fick den signerad.

Efter otaliga fotomissar, tagna då han vände sig om och tittade ut genom fönstret utan att jag märkte det, tittade åt höger sida, drack vatten och efter bilder som blev suddiga lyckades jag till slut få en bra bild. Men jag märkte inte att den var bra förrän jag importerade den till datorn.

Jag tror att vi blivit vana vid att läsa böcker utan att behöva fundera över vad som står i dem. Vi läser dem som vi läser artiklar i tidningarna. Speciellt deckarna är väl skrivna så. Jag vill påstå att Kallentofts sätt att skriva deckare till skillnad mot många av nutida deckarförfattare påminner om de äldre, fast i nutida stil. De skapar en spänning genom språket. Den får mig att tänka på Papperslyktan av Jonathan Stagge, år 1964. En deckare som jag läste då jag var tonåring och som fullständigt skrämde slag på mig. Och när jag hörde Kallentoft tala om att han ger röster åt alla, t.o.m. till de döda och läste upp en nergrävd flickas tankar, så började det krypa utmed ryggraden på mig på samma sätt som då. Man får helt enkelt inte tänka sig in i det för djupt.

Det här är inte en bok som man bara plöjer igenom. Man får stanna till ibland och fundera. Vem talar nu? Men av någon anledning hänger man med och dras in i handlingen redan från början.

Visst finns det schabloner – den värsta hettan i mannaminne, skogsbränder mm. Men vad gör väl det?

Har inte läst Midvinterblod än. Börjar med Sommardöden. Tre böcker till är planerade och redan nu börjar jag bli nyfiken på de framtida delarna. Och man kan fundera över hur en sådan sympatisk person kan skriva om något så otäckt. Men som han själv sa – Vad som bidrar till att jag ändå kan skriva om allt det här – den här ondskan – är att, som i alla deckare, allt ordnar upp sig till slut. (Ej direktcitat) Vad jag ville fråga honom om, men som jag inte gjorde på grund av att tiden tog slut, var – Hur gör du för att få fram känslorna bakom de olika rösterna? Men att han kan det, är väl det som gör att han är en bra författare.

Jag som gillar Linköping, tycker dessutom det är väldigt kul att läsa om hans bild. Han är ju född här och har Linköping inom sig, som inte jag kan ha. Jag ser allt utifrån. När jag beskriver staden blir det mer detaljrikt. Mer som det ser ut. När han beskriver den är det utifrån en känsla; en inifrånsyn.

Förstår att för en del är språket en tröskel, och det var det även för mig. Men efter att ha lyssnat på honom i en timme, ville jag inget hellre än att läsa boken. Jag gick hastigt upp till hotellet med boken i handen, rädd för att tappa den, genom alla löven och kastanjerna, för att så snabbt som möjligt sätta mig i sängen, luta mig tillbaka, dricka starkt kaffe och börja läsa.

Det går att komma över tröskeln, men ibland kan man behöva lite hjälp av författaren. Det handlar helt enkelt om att läsa boken på rätt sätt. Och inte på ett invant sätt, som man läser andra böcker.

Återkommer med ytterligare intryck när jag läst ut den!

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Sommardöden av Mons Kallentoft

Mina dagar i Linköping I – Bokbussen

Gillar Linköping mer och mer för varje gång jag åker ner. Vädret var dessutom vackert båda dagarna, varmt i fredags och kallt igår. Idag har det regnat och blåst – hela vägen hem.

En del av min släkt kommer från de här trakterna. Kan vara ett skäl till den där växande känslan av att Linköping är lite av min stad. Jag har iofs fina minnen därifrån men det är inte hela sanningen. Har fina minnen från andra städer också, men känner inte för att åka tillbaka gång på gång. Men det kan ju också vara så att Linköping är en speciellt fin stad. Det är ju en universitetsstad. Vad är det som står lite varstans – Här blir ideér verklighet!

Men det som verkligen får mig att bli full i skratt är detta. Kanske för att där jag bor ser man någon enstaka. Här … massor. De verkar inte ha ringklockor på dem heller. Men det skulle nog bli jobbigt att höra det där plingandet hela tiden. Men, man får akta sig.

Alla bilder är klickbara…

Det här är utanför biblioteket. En av de platser där kulturfestivalen märktes mest. Den andra platsen var kyrkan. Mer om den sen. Cyklar, cyklar … ! Jag undrar bara. Hur hittar de sin.

Bokbussen ja, den invigdes kl. 13 i lördags, efter Unga berättare och Petter Spjut.

Biblioteket är verkligen fint. Stort, rymligt och ljust. Det är egentligen bara glas och ett tak …

Det här tyckte jag var kul.

Läs mer om bokbussens betydelse i Corren

Och när det var färdigt gick jag hem till hotellet för att vila mig. Jag var ordentligt trött, eftersom jag under förmiddagen var i domkyrkan och lyssnade på ett föredrag om änglar. Mer om detta i nästa inlägg.

Ville inte missa det som för mig var höjdpunkten. Författarbesök: Mons Kallentoft. Har Midvinterblot hemma, men ännu inte lyckats komma igång med läsandet. Men har sett att han skriver väldigt bra. Tänkte det skulle vara en höjdare att lyssna på denna kritikerrosade författare som nu kommit ut med Sommardöden. Och det var riktigt. Med ett signerat exemplar gick jag hem och började läsa och är på sidan 60 nu. Hans samtal om sin bok inspirerade till vidare läsning. Man måste komma in i hans sätt att skriva. Mer om detta senare.

Gick därför upp till hotellet bakom slottet som har en fin damm med fontän (inget foto) och upp mot Storgatan i utkanten av parken genom en matta av löv i olika färger och kastanjer.

Det här är från framsidan av slottet.

Petter Spjut och Unga Berättare på biblioteket i Linköping

Jag vill slå ett slag för Petter Spjut, 22 år från Norrköping.

Såg honom uppträda på Linköpings bibliotek i lördags. Han framförde tre sånger som var väldigt bra. Speciellt eftersom det var live och närhet. Han är finalist i Unga berättare och det var skälet till varför han var där. Läs hans och andras bidrag.

Lyssna på några av hans låtar på Petter Spjut, speciellt Istället för ett brev som han framförde i lördag. De andra två finns inte på hans egen sida. Det skulle förvåna mig om vi inte fick höra mer av honom.

En annan av finalisterna var Cecilia Gustafsson – ”Några timmar i ditt nya liv.. Hon läste upp hela sin novell på ett mycket engagerande sätt. Gå in på juni och lyssna.

Liza Marklunds val

Liza Marklund är en stark kvinna som tjänar massor med pengar på sina deckare. Men hon har också under årens lopp varit engagerad i både kvinnofrågor och annat. NU har hon bytt agentur och valt en man som är dömd för kvinnomisshandel. Det här har skapat debatt, och nästintill uppror. Man menar att Liza Marklund har svikit kvinnorna. En av dem som är mest upprörd är Unni Drougge som levt tillsammans med Niclas Salomonsson. Hon har även skrivit en bok om deras förhållande: Boven i mitt drama kallas kärlek. Jag har läst halva, men orkade inte på grund av upprepningarna fortsätta till slutet utan var tvungen att ta en paus. Boken är naturligtvis hennes bild och den kan man aldrig förneka henne. Hon beskriver sin verklighet. Dessutom har en hel del kvinnor (författarkollegor) reagerat på detta (se Hur kan du?) och öppet anklagat Liza Marklund för att ha svikit alla misshandlade kvinnor. Men hon får även försvar, bl.a. av Anna Holt och Leif WG Persson om menar att Liza Marklund troligen gjort mer för misshandlade kvinnor än vad de alla andra gjort tillsammans. (se även HÄR!) En och annan bloggare tar upp denna fråga – se Witchbitch som undrar vad Unni Drougge har gjort för misshandlade kvinnor.

Har jag någon uppfattning om rätt och fel här?

Det är alltid problematiskt för kända personer att göra kontroversiella val. Speciellt om de väljer någon i den grupp man tidigare har kritiserat och kämpat emot. Om man går ut helt öppet och stödjer kvinnor som blivit misshandlade, blir det naturligtivs mycket märkligt om man väljer en som är dömd för misshandel som agent. Det är ungefär som om man väljer att arbeta tillsammans med en diktator fast man tidigare har stöttat de som råkat illa ut av honom eller varit med i motståndsrörelsen. NU menar jag inte att man skall jämställa Salomonsson med en diktator. Men jag vill ta det mest extrema exemplet i syfte att visa på min förståelse av protesterna.

Det finns å ena sidan en berättigad kritik, kan jag tycka, men å andra sidan en känsla av att Unni Drougge inte drar sig för att arbeta för att Salomonsson aldrig kommer få en enda chans mer i livet. Här ser jag det viktigt att se på saken som en åtskillnad mellan yrkes- och privatliv. Om det nu vore så att Salomonsson i sitt yrkesliv skulle arbeta med misshandlade kvinnor, så skulle även jag protestera högt. Men om det handlar om att han arbetar som agent till en kvinnlig författare, så är det inte lika självklart.

För om det nu vore så att de som blivit dömda för misshandel eller annat, skall få yrkesförbud även om yrket inte är inom det området, så blir det i realiteten så att ingen som blivit dömd kan få någon mer chans i livet. Ponera nu att jag inte stödjer kvinnomisshandel eller Salomonsson. Jag talar enbart utifrån hur man skall betrakta en människa och hur man kanske måste se en åtskillnad mellan yrkes- och privatliv. Och för all del en åtskillnad mellan olika yrken. En pedofil kan t.ex. inte arbeta som barnläkare, men kanske som läkare för vuxna eller inom något annat yrke.

Jag är ganska fascinerad av Liza Marklunds författarskap och hur hon går tillväga då hon skriver en roman. Hur hon i detalj tar reda på saker och ting och att hon hela tiden måste veta hur det känns att vara på den plats hon skriver om. Vet inte om jag direkt är förtjust i henne som person. Men hon verkar vara en mycket stark kvinna som kan skilja yrkesliv från privatliv. Inte tror jag att hon har förtrollats av Salomonsson eller vill göra honom en tjänst. Snarare handlar det väl om på vilket sätt han kan tjäna Liza Marklunds intressen.

Ur artikeln på Newsmill av Unni Drougge

Liza Marklunds besynnerliga val att ansluta sig till en agent som visat så tydliga prov på hotfullt och våldsamt uppförande mot kvinnor går förmodligen bara att legitimera om man blundar för fakta och blint tror på en självömkande gärningsmans typiska lögner. I samma anda behöver man också demonisera brottsoffret och förneka henne den upplevelse av traumatisering, vanmakt och lidande som alla förtryckta och misshandlade kvinnor kan vittna om. Liza Marklund har på så vis självrådigt diskvalificerat just mig som offer för den kvinnomisshandel hon så envetet belyst, ja som hon praktiskt taget byggt sin karriär på.

Men jag kan inte sticka under stol med att även jag är förvånad över Liza Marklunds val, även om jag inte är upprörd som andra är av helt naturliga skäl. Hon har dessutom skrivit boken Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Frågan är väl här om hennes tidigare engagemang för kvinnors situation inte anses ha något värde längre i och med valet av agent. Frågan är också hur en hjälp kan se ut. Kanske en hjälp för kvinnor som är utsatta är kanske inte att utesluta de dömda från samhället och yrkeslivet. Eftersom ett utanförskap kan bidra till värre förseelser. Det kan skapa ett hat mm.

Även om jag är förvånad över valet, så uppstår frågan om de dömdas chanser i livet och blir intressant att resonera kring, speceillt frågan om en människas privatliv skall räknas in när det handlar om möjligheten att få ett arbete. Vi har ju sett en del exempel på personer som inte är dömda, men har ett privatliv som inte anses vara korrekt, och inte får ett lärarjobb, på grund av den blogg han har skrivit eller rockmusikern som inte fick jobbet som lärare.

Var går gränsen?

Har Liza Marklund överskridit den?

Eller har hon plan?

Nästan alla böcker hon har skrivit bygger på en verklighet. Kanske vi får läsa i en framtida bok om en agent som tidigare dömts för misshandel. Om inte, så har i allafall protesterna gett henne uppslaget till en ny roman. Okey, jag fabulerar!!? Men, vem vet. Liza Marklund verkar alltid ha något skäl till det hon gör. Ett skäl som blir helt logiskt när det blir synligt för alla. Om vi kommer stödja det är en annan fråga.

Soligt?

Det är väldigt svårt att tro att det skall bli soligt i morgon. Här regnar det och ordentligt; inte någon kortvarig sommarstörtskur, utan ett långvarigt regn … Det är genommulet. Men det blir fina bilder när man fotograferar och så har man tid att göra lite annat. Vara lite nyttig. Nu gör jag iofs inga nyttiga saker för att det regnar ute. Har ingen lust att vara nyttig. Är nyttig den största delen av året. Nu har jag semester och skall ge uttryck för mina onyttiga begär 🙂 , som att sova, vara vaken länge på natten, lata mig i solen och bara vara … Monika, helt utan yttre krav och helst inga inre krav heller på mig själv.

Har dock svårt att koppla av med böckerna jag köpt. Har ju i några inlägg berättat om vilka böcker jag läser. Visst, jag börjar, men så tappar jag lusten efter ett tag. Kommer inte riktigt in i historierna. Vad jag behöver för att kunna läsa är inget annat att göra. Då går det bra.

Leif GW Perssons böcker kommer jag aldrig in i. Har tre böcker hemma som jag försökt att läsa. Men det är så träigt. Fick ett tips på Marys blogg om Guillous Fienden inom oss. Skall försöka med den. Eftersom den har kopplingar till FRA-lagen kanske jag kan få den att gå ihop med det som intresserar mig mest för tillfället. Men jag har svårt för honom också. Tror det är vissa av deras fritidsintressen som ligger under och stör. Och jag som skall strunta i aversioner när jag läser en bok. Det är ju texten som är viktig, inte vem som skrivit den. Men nu är jag privatperson och då är det inte lika enkelt.

Tisdagarna med Morrie klarar jag inte av alls. Får bara svårt att andas. Den väntar jag med till i höst. Den får mig att tänka på när jag läste ett studentarbete som var en problematisering av självklarheten att andas. Den var så välskriven att jag till slut kippade efter andan.

Kanske jag skulle ta bilen, ta en packe böcker med mig och sätta mig i en stuga mitt ute i skogen.. eller kanske ännu hellre vid havet 🙂

Hur gå vidare

Just nu är jag tom på idéer, nästan i alla fall. Hur gå vidare… Skall ha semester, läsa, skriva och fundera vidare.

Har köpt en del böcker, som jag vet att jag kan ha som sällskap i flera dagar utan att behöva göra någonting annat. Det är semester det. Men det tar ett tag innan man varvar ner helt och hållet. 

Böckerna då?

Sonat till Miriam, Linda Olsson

Liseys berättelse, Stephen King

Labyrinten, Kate Mosse

 

Ligger lågt ett tag

Känner inte för att skriva några inlägg …

Är trött, har mycket att göra och troligen problem med synen. När jag läser något på nätet måste jag plussa på textstorleken ordentligt.

Då jag prioriterar jobbet måste jag Vila ögonen genom att göra annat då jag inte jobbar eller pausar, än att skriva inlägg mm. Om inte så blir jobbet lidande. Måste lägga mig tidigt, blunda mycket mm. Skall gå till en optiker i morgon. Har troligen för svaga glas.
Har suttit hela dagen idag och lagt upp konferenser på nätet – PUH … Träffar två nya grupper nästa vecka.

… men jag behöver inte anstränga ögonen så mycket, när jag fixar konferenserna .. eftersom det inte är text jag skall läsa. Men måste vila ikväll igen.

Katharsis ännu en gång

Sitter just nu och läser En kvinnas resa av Agneta Sjödin. Och det är intressant att följa med på resan och finna hur allt fördjupas. Men det är ett fel med den, den är för tunn – skulle vilja den vore lite tjockare.

Jag känner och inspireras att göra något liknande. Få en upplevelse som innebär att någonting händer inom mig. Något som liknar katharsis.

Läste på en hemsida följande:

Kathársis rening, genom lidande, gärna under dramatiska förhållanden, kan passa bra i påsktider. Grekisk term från antiken där karaktärerna i ett skådespel enligt Aristoteles skulle genomgå ett reningsbad innan dramat kunde få en rättvis upplösning.

Håller inte med om att katharsis behöver betyda lidande. Möjligen dramatiska förhållanden, men inte heller det anser jag vara nödvändigt. Tror snarare att det kan nås genom att nå det innersta inom sig själv, t.ex. vara ensam bland andra, inte prata med någon under en tid eller leva i kloster en tid.

Funderar på att vandra en bit av Klosterleden eller göra en längre bilresa … behöver få en upplevelse som kan få sånt jag bär på att försvinna ur mitt sinne. Helst av allt vill jag bila i Europa, men det är en total omöjlighet just nu.

Ibland kommer man till en punkt i livet då man känner att en förändring inombords behöver ske, då allt verkar gå i en allt långsammare takt. När livet känns som en gammal bli som är svår att få igång …. och som går sönder när man minst av allt anar det och som kostar alldeles för mycket för att reparera. Vissa delar av mitt liv har nått en sådan punkt.

Man behöver helt enkelt rensa ibland, bland allt skräp som ligger och skvalpar och som tar allt mer plats. Man behöver få perspektiv och det kan man bara få genom att distansera sig från det som stör…. kanske för att se hur man överdrivit dess betydelse.

Dagens händelse

Har läst om Per Ströms bok Mansförtryck och har hittat möjligheten att ladda ner den i en pdf-fil.

Det som fångar mitt intresse är det han skriver i förordet

Egentligen anses jag inte ha rätt att skriva den här boken. Vi män förväntas hålla käft i genusfrågan, eftersom den bara sägs angå kvinnor.

Skall läsa den och återkommer senare, för det som stod i artikeln gav inte så mycket. Vill läsa hans resonemang. Men det är en lång bok så det kanske tar ett tag… Vi får se hur intressant det blir att läsa den.

Jag har tagit ställning för det Lars Jalmert skriver och därför kan det vara intressant att se hur jag kommer förhålla mig till det Per Ström skriver efter ha läst boken.

Tony Rosenthal

Vet inte hur många av mina besökare som känner till honom. Den f.d. brottslingen Tony Rosenthal som brevväxlade med Maja Ekelöf, hon med skurhinken. Han är död nu! Jag kände ett stick i hjärttrakten, när jag såg den smala artikeln i AB igår, kanske för att hans brev med Maja hade stor betydelse för mig när jag läst Rapport från en skurhink och sen köpte BREV 1972 som innehåller en korrespondens dem emellan som började 1971.

Ett brev blev stoppat av censuren den 22/2 1972. Jag undrar vad han skrev i det brevet. Men det visar att alla brev lästes innan de sändes till Maja Ekelöf.

Det fantastiska med BREV är att Maja berättar om vardagslivet, om bärplockning, matlagning, barnen, om besök och resor och Tony skriver om de hårda villkoren på Kumlaanstalten, om sina studier och om sin son som inte får komma och hälsa på honom. Men de möts i sin misstro mot kapitalism, i sina protester mot krig och miljöförstöring. Men också i en politisk radikalism som kommer till extremt starka uttryck ibland.

Jag undrar om en sådan bok skulle vara möjlig att ge ut i dagens Sverige! Skulle den bli läst och fascinera. När jag nu tittade igenom mina böcker i biblioteket upptäckte jag den där i en av bokhyllorna och insåg att jag sett den många gånger under alla dessa år, när jag sökt efter någon annan bok. Det man läst och upplevt före 20-årsåldern verkar ge de starkaste intrycken (om man bortser från resor som alltid ger starka intryck, oavsett ålder)! En tid som verkar ha pågått i ett helt annat liv, ett annat land och i en annan tid. Men det var då! Likväl kom en liten minnespust från hur det var för inte så länge sen. Under samma tidsperiod läste jag triologin Borta med vinden (mycket bättre än filmen) och I stormens öga som handlade om Nicaragua, samt Sagan om ringen och Den långa flykten. Vilken blandning, vilken mångfald.

Letar efter Horor och herrar som jag skall ha någonstans, men var… ?

Erfarenhet, tid och historia

Jag läser just nu en bok om historiska tiders semantik .. av Reinhart Koselleck. Vill vidga min förståelse inom det historiska området. Till slut känner man sig lite som en papegoja – man upprepar sig. Och även om studenterna inte vet att man gör det, vet man det själv. Vissa saker är lika roligt varje gång att prata om – olika sätt att forska historiskt.

Erfarenhet, tid och historia.. heter boken… och i anknytning till den kommer jag läsa Gadamers Sanning och metod på svenska (har läst den på engelska tidigare), Foucaults Diskursens ordning för tjugonde gången och en bok av Helge Jordheim som handlar om läsningens filologi. Det känns oerhört spännande.

Vad är tid? Hur är tiden närvarande i våra liv? För de flesta av oss blir tiden märkbar först när vi har för mycket eller för lite av den, när vi har det tråkigt eller är i tdsnöd. Överallt och hela tiden omger vi oss med instrument och system – klockor och almanackor – som mäter och delar upp tiden för att motverka den ihållande känslan av att tiden är en okontrollerbar kraft som strömmar genom vår tillvaro, från det förgångna genom nutiden och in i framtiden.

Ändå kan man undra om frågorna ovan är riktigt ställda….

Bara av att ha läst förordet av Jordheim till Kosellecks bok, känner jag en stor lust att fortsätta läsa. Koselleck talar inte enbart om en tid utan om flera tider, om samtidighet osv.

Har köpt några böcker

Jag har bl.a. köpt en bok med titeln Att läsa Platon.. Det var länge sen en bok av det slaget kommit ut och idag har jag hämtat den. Köpte samtidigt en bok på danska av Torsten Thuren med titeln Tanke, Sprog og virkelighed eftersom den svenska upplagan verkar vara totalt slut överallt, samt att mitt eget ex har försvunnit och en tunn bok av Dewey med titeln Experience & Education.

För övrigt har jag inte gjort något idag mer än skrivit några bloggar och slappat … det är ju lördag.