År 2008

Min spontana känsla är att Det var ett jävligt år, både privat och politiskt, men kunde ha varit värre! Min yrkesverksamma tid har varit mycket givande. Allt har fungerat och jag har trivts mycket bra i mitt jobb.

Men samtidigt ett år då jag personligen gick ut genom en dörr och in genom en annan för att se vad som fanns bakom den. Gick och gick, snarare kastades jag ut … och tvingades öppna den där andra dörren, för att inte existentiellt befinna mig ett totalt vakuum. Än så länge är det lite dimmigt och svårt att se vad som finns därinne, men dimman lättar väl snart.

Men om jag håller mig till den politiska biten, så ställdes jag inför ett val i somras då frågan om FRA kom upp. Ett val som det har tagit hela hösten för mig att besluta om. Skall jag stänga bloggen för alltid, koppla ner allt eller helt enkelt fortsätta som vanligt och bita ihop med tanken på att all min telekommunikation kommer ha en mottagare som jag inte valt. Därav min korta bloggpaus.

Mitt beslut är att fortsätta blogga.

Det andra som har uppehållit mitt engagemang är utbildningspolitiken, som jag bedömer går i totalt felaktig riktning – bakåt mer än 50 år istället för framåt. Det tristaste är att lärandet i meningen djupinlärning kommit i bakgrunden framför ytinlärning och minneskunskap och att läroplanen slagits ut av de nationella proven, som har blivit alltmer styrande.

Det tredje som engagerat mig politiskt och är aktuellt just nu är konflikten i Mellanöstern. Jag stödjer inte Hamas, men Israels krig står inte i rimlig proportion till det som Hamas ställt till med.

På det personliga planet har det här året präglats av många separationer, på grund av politiska beslut, vilket lett till att den största delen av mitt dagliga kontaktnät under elva år har försvunnit helt och hållet, men även på grund av annat som hänt. Något som naturligtvis efterlämnar en tomhet och en känsla av ensamhet i vardagen, som påverkar en kanske mer än vad man kan tro. Jag hade också min första ålderskris värd namnet. Ålder har aldrig varit något problem för min del men helt plötsligt blev det och det överväldigade mig.

Året präglades även av att jag inte var i Grekland fysiskt, en enda dag och det är något som jag alltid känner av på något sätt. Själsligen är jag alltid där.

Det positiva under år 2008 är att jag skrivit väldigt mycket, samt även tagit upp studier i teoretisk filosofi och att jag funnit ett nytt forskningsämne, eftersom mitt ursprungliga gick i stöpet under det här året, på grund av politiska beslut. Man kan inte forska på något som är nedlagt och det var den delen jag hade kvar. Annat som är positivt att en del ouppklarat nu har klarats upp.

Undrar hur år 2009 kommer att bli!

Hittade den här på youtube… fastnade direkt HÄR

Annonser

13 reaktioner på ”År 2008

  1. Jag måste bara kommentera det där om djupinlärning och ytinlärning/minneskunskaper. Man kan väl inte se det som två motpoler. De går hand i hand och det ena klarar sig inte utan det andra.
    Gott nytt år på dig!

  2. Hej Ullah

    Nemen, så menade jag inte heller. Om man fokuserar på ytinlärning och minneskunskap, är det risk för att djupinlärningen uteblir. Ytinlärning och minneskunskap upptar väldigt mycket av en människas tid helt i onödan. Det finns böcker att titta i om man behöver få veta något för att djupinlära. Man kan faktiskt gå på djupinlärningen direkt. Man behöver vare sig ytinlärning eller minneskunskap för att nå ett djupare lärande. Så, hand i hand behöver de inte alls gå.

    Gott Nytt År …

  3. Eftersom jag håller på med språk så kan jag inte förorda att gå på någon ”djupinlärning” direkt. Det går inte att slå upp ord/grammatik stup i kvarten om man skall kommunicera med folk. Man måste ha in vissa grejer i ryggmärgen.
    Livet kan också bli så mycket lättare även när det gäller andra ämnen om man ”automatiserat” vissa kunskaper. Man kan fiska fram fakta när de behövs. Enligt min bild av lärande går det inte att få något djupare lärande alls, om man inte har byggstenarna.

    Sådant här kan man diskutera på nyårsnatten också!

  4. Ullah

    Tänker inte försöka förändra din syn på saken. Den pedagogik man lärt sig brukar man hålla fast vid, in i det längsta.

    Men jag kan säga när det gäller språk att en lärare i grekiska visade mig hur man kan lära sig grekiska genom att gå tillväga på ett icke traditionellt sätt. Det var verkligen en aha-upplevelse, även för en pedagog som jag som trodde att för att lära sig ett språk var man tvungen att ha byggstenarna först, att upptäcka att jag inte behövde slå upp ett enda ord för att kunna förstå innebörden av orden som jag från början inte alls förstod. Bara genom att läsa en text om och om igen och förstå helheten kunde jag förstå ett ord utan att slå upp det. Så, det går faktiskt att lära sig ett språk utan att ha den lexikala betydelsen först i minnet. Hon menade att översättningen från ett språk till ett annat skapade problem i inlärningen. Det blev avbrott … och försvårade förståelsen. Och att lära sig massor av ord utan att sätta dem i ett sammanhang ansåg hon inte ledde till att man lärde sig att konversera eller hur man skulle använda dem.

    Problemen är inte att det finns olika sätt. Problemet hos utbildningspolitiken och en del lärosäten är tron på att det bara finns ett sätt. Man slösar bort så mycket tid. Lärande är inte detsamma som att bygga ett hus rent konkret. Man kan börja med taket först … (om jag nu skall använda samma bild) men i den fysiska världen måste man göra grunden först och sen väggarna och sist taket. Men så strujt fungerar inte lärandet. Och ett av problemen är väl att man utgått från det fysiska i syfte att förstå det som inte är fysiskt och då kan det bli problem. För det fungerar inte på samma sätt. Men man tror det. Eller man utgår från att något måste ske stegvis ungefär som man går upp för en trappa. Och så tror man att lärande måste ske på samma sätt. Jag anser att inte någon av dessa bilderna av lärande passar alls. Lärande måste ses som just lärande och inte blandas ihop med fysiska och konkreta bilder, som att bygga hus eller att gå stegvis mm.

  5. Jag förstår att jag inte kan omvända dig heller. Men jag vill gärna påpeka att jag inte har pratat om att lära sig ord utan sammanhang eller att traggla översättningsövningar. Kan bara konstatera att det finns stora skillnader i synsätt på olika håll inom universitetsvärlden och att mycket inte fungerar som det borde i skolan. Det är ofta bra att använda bilder som folk kan förstå när man skall förklara något. Finns det ingen bild du kan hänvisa till, för att (åtminstone översiktligt) förtydliga vad du menar med ”lärande”?

  6. Oj, skall se om jag kan komma på någon bra bild… Lärande är ju så komplicerat att det behövs flera bilder. Det är ju också så att lärande är förknippat med individen och hennes förutsättningar, så någon bild som gäller alla finns egentligen inte, som jag ser det. Skillnaden mellan det vedertagna sättet att se det som en trappa eller hus, och det jag talar om är väl just att lärande inte går att förenkla som man vanligtvis gör när man använder den typen av fysiska företeelser för att förklara det som finns eller vad som sker inom eller mellan individer.

  7. Kanske den HÄR bilden kan visa lärande. En bild som visar att ett fokus på ytinlärning och minneskunskap egentligen är ganska ointressant.

    Därmed inte sagt att man inte i vissa lägen behöver ytinlära… men då talar vi inte längre om ett lärande.

  8. Tyvärr kan jag inte se bilden. Det står att jag inte har tillstånd.
    Jag tycker inte heller att ytlig inlärning i form av meningslöst rabblande är givande. Men, som jag brukar säga till mina studenter, det räcker inte med att de vet när vilken verbform de skall använda, om de sedan inte kan själva verbformen. Alltså, förståelsen av hur ett språk är uppbyggt och att veta vilket tempus/modus etc skall användas, är värdelöst om man sedan inte kan dra fram rätt verbform ur ryggmärgen. Hur det sedan går till att få in verben i ryggmärgen varierar från person till person. Samtidigt är det totalt meningslöst att plugga in en massa verbformer om man saknar förståelse för hur och när de skall användas.
    Om man som vuxen lär sig ett främmande språk måste man räkna med visst utantilllärande. Men man måste också räkna med att närma sig språket på ett djupare teoretiskt plan, och där kan man börja tala om djupinlärning.
    Sedan tillkommer förstås annat, som de kulturella sammanhangen mm.

  9. Asch då, då gjorde jag fel ändå … det är bara jag som kan se bilden då jag är inloggad, men den finns som sida uppe i menyn..

    Men här kommer den igen HÄR

    Tyvärr är det inte alla som ser det som du gör. Inte heller finns tiden för att djupinlärning skall ske om man fokuserar på ytinlärning. Ett exempel är ju salstentor, som man tydligen iaf från utbildningspolitiskt håll, tror visar något mer än en vilja att kontrollera så studenter inte fuskar. Något annat kan det ju inte vara. Tror de som verkar på universiteten på allvar att ett lärande sker eller att en tenta är ett mått på hur mycket man lärt sig i meningen förstå. Snarare hur mycket man har lärt sig komma ihåg. OK, jag hårddrar, men jag känner mig mer irriterad än vanligt. Orsaken är följande:

    Jag kan t.ex. inte förstå varför jag skall lära mig ALLT utantill inför en tenta, för att ha en rimlig chans att klara av den. Det tar bara en jäkla massa av min dyrbara tid. Och förstår gör jag inte mer för det. Så nu måste jag lista ut ett sätt som bidrar till att jag inte behöver göra det och ändå klara av tentan. Jag har redan förståelse, men eftersom salstentan går ut på att komma ihåg alla argument och vilka som lagt dem mer än argumenten i sig själv … sådana som det går att ta fram ur böckerna när man behöver dem, är det ju nästan stört omöjligt att fixa det utan att försöka komma ihåg allt.

    Jag finner det meningslöst och detta förhindrar mitt lärande. Har alltid funnit det meningslöst och ännu mer nu sen jag utbildat mig inom det pedagogiska området. Detta med att salstentor dominerar är ju resultatet av ett enda sätt att se på saken. Lite flexibilitet skulle inte skada. Snarare tvärtom. Jag pluggar för att förstå, inte för att komma ihåg en massa saker som redan finns i böcker. Jag undervisar också för att mina studenter skall förstå. Därför är jag glad över att vi inte har haft salstentor. Men, det kanske kommer förändras…

  10. Nu kan jag se bilden, men svårt att kommentera… lite luddig, du kan riskera att bli anklagad för flum! Jag tror visserligen inte alls att du är flummig, även om vår syn på vissa saker är lite olika. Det är klart att olika ämnen eller olika moment passar mer eller mindre bra till salstentor. Jag har inget emot att blivande läkare pluggar in varende liten anatomisk del så att den sitter som gjuten, eller olika symptom som hör ihop med olika sjukdomar, och sedan testas i salstentor, även om det naturligtvis inte tar slut där. Man får ändå slå upp i böcker, men det är ju bra ju mer man har med sig i hjärnan, ju mer som är automatiserat.
    Det är väl med största säkerhet riskabelt, både för dig och mig som har olika erfarenheter, att bara utifrån våra egna ämnen dra slutsatser som vi sedan tror gäller för alla ämnen. Nu kommer du nog att säga att ”lärande” står över sådant som ämnesgränser, och det kanske det gör på så sätt och vis, men behoven av ”utantillkunskaper” ser nog olika ut. Och det är väl inte så kontroversiellt att tycka.
    (Roligt med lite stimulerande diskussion här med dig, förresten!)

  11. Du behöver inte kommentera, inte ens förstå den. Ta den till dig bara…. Du bad mig visa en bild och detta var den enda jag kunde hitta som på något sätt illustrerar hur jag ser det.

    Jag och många med mig är redan anklagad för flum… är i gott sällskap 🙂
    Det tar för lång tid att förklara bilden utifrån hur jag ser det.

    Som jag skrev lite längre upp säger jag inget emot att ytinlärning har sitt berättigande. Och jag säger inte alls att fokuset på lärande står över ämnesgränser. Läkaryrket, pilotyrket och när man tar körkort. Det är yrken och områden där vissa delar är oerhört viktigt att få med sig och få dem att sitta i ryggmärgen.

    Men man gör ju ingen skillnad…. på sina håll. Man skall, som jag ser det använda salstentor där det behövs i de fall vi har tagit upp och för övrigt är det onödigt att studenterna skall behöva komma ihåg allt .. det är gymnasialt, anser jag. Utbildningspolitiska företrädare har inte som det framställs kommit längre än till gymnasiet i sitt tänkande. Läs Marton, så kan du se att de flesta studenter ytinlär på grund av salstentorna, även om universitetslärarna går inför djupinlärningen. Det är tentorna som styr, eftersom det är dom som premieras.

    (Javisst är det stimulerande och oväntat.)

  12. Håller med dig om det gymnasiala. Tyvärr kommer studenterna alltför oförberedda från gymnasiet. De gör helt enkelt inte tillräckligt där.

  13. Jo, det är ett alltför stort gap mellan gymnasiet och universitetet … men tentorna kan ju ändå se annorlunda ut. Att ha tentor som går ut på minneskunskap är ju knappast förenligt med den undervisning som oftast sker. Men, det är klart. Det krävs en del för att få in studenterna i en annan typ av tänkande än vad som gäller på gymnasiet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s