Jag har svårt för ordet hen. Speciellt när det grammatiskt sätt blir märkligt – istället för att skriva hennes eller hans, blir det hens. Men jag har precis lika svårt för tjugohundratolv. Jag säger tvåtusentolv – Man säger ju inte tjugohundra kronor, så … Det handlar dock inte så mycket om avsikten, utan om att det finns en inkonsekvens i det.
Men om vi nu skall gå till avsikten med hen, istället för hon och han, förstår jag den inte om den skall användas rent generellt. Hon och han försvinner ju inte för att man säger hen. Och hur skall man prata. Jag träffade hen igår och hen sa: – Jag träffade Bertil och Maria igår, hen sa: hen säger att hen skall gå på bio. Fråga: VEM? Bertil eller Maria. Svar: Bertil. (Det blir trassligt, som alla märker)
Okey,men då försvinner könsneutraliteten. Den man vill eftersträva genom ordet hen. Om vi skall få bort denna måste vi i så fall kalla Bertil – Bertilia och Marilia! Och hur skall vi benämna det i undersökningar, där man ger interjvupersonerna påhittade namn, i syfte att levandegöra och förmänskliga. Skall vi gå tillbaka till att ge dem nummer. Om inte, så blir det samma problematik?
Hur har man tänkt?
Oväsentligheter ... 
Reblogged this on © En lärarutbildares vardag and commented:
När det gäller ”hen” ber jag mina studenter om att vara försiktiga med ordet, speciellt i vetenskapliga sammanhang och när det gäller grammatiken och den språkliga estetiken.