Jag berättar inte om mina dagar i kronologisk ordning. Besökte kyrkan under fredagkvällen och på morgonen. Tänkte först besöka Mjölby, men så av en ren tillfällighet såg jag att det skulle hållas föredrag om änglar klockan tio. Det kunde ju vara intressant. Så, jag knatade ner, förbi Bondens egen marknad och gick in i kyrkan. Prästen stod och tog alla i hand och hälsade oss välkomna. Längst fram i denna långa och otroliga kyrka stod flera stolar uppställda och folk satt och väntade. Prästen kom och efter lite tekniskt strul började han att prata och när han visade en tavla med Maria som han tagit från sitt tjänsterum, slocknade ljuset i hela kyrkan. Var det en ängel som skojade med oss.
Föredraget var inte så tokigt. JAG tror inte på änglar. Men det är intressant att höra om hur tron på dem lever kvar. Prästen sa att alla församlingar har en egen ängel och varje enskild människa har en egen, som inte är till för att skydda oss, utan mer som en coach. Jag och många med mig skrattade …
Religiöst grubbel gav sig till känna av en åhörare. Vilket lade lite sordin på allt, men samtidigt illustrerade ämnet mycket väl.
Klickbara bilder
Linköpings domkyrka är fantastiskt vacker och det tog hundratals år innan den blev så stor som den är idag. Och när man kommer in i den känns den varm och ombonad. Inte kall, mörk och dyster.
Helt otrolig är den och det är nog det enda skälet till varför jag besöker den. För jag känner inte Guds närvaro, men för att komma med något mer krasst – historiens vingslag.
Här är nog några av de finaste bilderna jag har tagit därinne. Kanske var det förmiddagsljuset som bidrog till att de blev så vackra.
Visst är det väl vackert.
När jag satt och lyssnade på änglaföredraget, tittade jag upp på väggarna och tänkte på vilket oerhört arbete de lagt ner för att tillbe någon som kanske inte ens finns, utom i människors medvetande.
Oväsentligheter ... 
