Hen – pk eller ik=inkonsekvent

Jag har svårt för ordet hen. Speciellt när det grammatiskt sätt blir märkligt – istället för att skriva hennes eller hans, blir det hens. Men jag har precis lika svårt för tjugohundratolv. Jag säger tvåtusentolv – Man säger ju inte tjugohundra kronor, så … Det handlar dock inte så mycket om avsikten, utan om att det finns en inkonsekvens i det.

Men om vi nu skall gå till avsikten med hen, istället för hon och han, förstår jag den inte om den skall användas rent generellt. Hon och han försvinner ju inte för att man säger hen. Och hur skall man prata. Jag träffade hen igår och hen sa: – Jag träffade Bertil och Maria igår,  hen sa: hen säger att hen skall gå på bio. Fråga: VEM? Bertil eller Maria. Svar: Bertil. (Det blir trassligt, som alla märker)

Okey,men då försvinner könsneutraliteten. Den man vill eftersträva genom ordet hen. Om vi skall få bort denna måste vi i så fall kalla Bertil – Bertilia och Marilia! Och hur skall vi benämna det i undersökningar, där man ger interjvupersonerna påhittade namn, i syfte att levandegöra och förmänskliga. Skall vi gå tillbaka till att ge dem nummer. Om inte, så blir det samma problematik?

Hur har man tänkt?

Liza Marklunds val

Liza Marklund är en stark kvinna som tjänar massor med pengar på sina deckare. Men hon har också under årens lopp varit engagerad i både kvinnofrågor och annat. NU har hon bytt agentur och valt en man som är dömd för kvinnomisshandel. Det här har skapat debatt, och nästintill uppror. Man menar att Liza Marklund har svikit kvinnorna. En av dem som är mest upprörd är Unni Drougge som levt tillsammans med Niclas Salomonsson. Hon har även skrivit en bok om deras förhållande: Boven i mitt drama kallas kärlek. Jag har läst halva, men orkade inte på grund av upprepningarna fortsätta till slutet utan var tvungen att ta en paus. Boken är naturligtvis hennes bild och den kan man aldrig förneka henne. Hon beskriver sin verklighet. Dessutom har en hel del kvinnor (författarkollegor) reagerat på detta (se Hur kan du?) och öppet anklagat Liza Marklund för att ha svikit alla misshandlade kvinnor. Men hon får även försvar, bl.a. av Anna Holt och Leif WG Persson om menar att Liza Marklund troligen gjort mer för misshandlade kvinnor än vad de alla andra gjort tillsammans. (se även HÄR!) En och annan bloggare tar upp denna fråga – se Witchbitch som undrar vad Unni Drougge har gjort för misshandlade kvinnor.

Har jag någon uppfattning om rätt och fel här?

Det är alltid problematiskt för kända personer att göra kontroversiella val. Speciellt om de väljer någon i den grupp man tidigare har kritiserat och kämpat emot. Om man går ut helt öppet och stödjer kvinnor som blivit misshandlade, blir det naturligtivs mycket märkligt om man väljer en som är dömd för misshandel som agent. Det är ungefär som om man väljer att arbeta tillsammans med en diktator fast man tidigare har stöttat de som råkat illa ut av honom eller varit med i motståndsrörelsen. NU menar jag inte att man skall jämställa Salomonsson med en diktator. Men jag vill ta det mest extrema exemplet i syfte att visa på min förståelse av protesterna.

Det finns å ena sidan en berättigad kritik, kan jag tycka, men å andra sidan en känsla av att Unni Drougge inte drar sig för att arbeta för att Salomonsson aldrig kommer få en enda chans mer i livet. Här ser jag det viktigt att se på saken som en åtskillnad mellan yrkes- och privatliv. Om det nu vore så att Salomonsson i sitt yrkesliv skulle arbeta med misshandlade kvinnor, så skulle även jag protestera högt. Men om det handlar om att han arbetar som agent till en kvinnlig författare, så är det inte lika självklart.

För om det nu vore så att de som blivit dömda för misshandel eller annat, skall få yrkesförbud även om yrket inte är inom det området, så blir det i realiteten så att ingen som blivit dömd kan få någon mer chans i livet. Ponera nu att jag inte stödjer kvinnomisshandel eller Salomonsson. Jag talar enbart utifrån hur man skall betrakta en människa och hur man kanske måste se en åtskillnad mellan yrkes- och privatliv. Och för all del en åtskillnad mellan olika yrken. En pedofil kan t.ex. inte arbeta som barnläkare, men kanske som läkare för vuxna eller inom något annat yrke.

Jag är ganska fascinerad av Liza Marklunds författarskap och hur hon går tillväga då hon skriver en roman. Hur hon i detalj tar reda på saker och ting och att hon hela tiden måste veta hur det känns att vara på den plats hon skriver om. Vet inte om jag direkt är förtjust i henne som person. Men hon verkar vara en mycket stark kvinna som kan skilja yrkesliv från privatliv. Inte tror jag att hon har förtrollats av Salomonsson eller vill göra honom en tjänst. Snarare handlar det väl om på vilket sätt han kan tjäna Liza Marklunds intressen.

Ur artikeln på Newsmill av Unni Drougge

Liza Marklunds besynnerliga val att ansluta sig till en agent som visat så tydliga prov på hotfullt och våldsamt uppförande mot kvinnor går förmodligen bara att legitimera om man blundar för fakta och blint tror på en självömkande gärningsmans typiska lögner. I samma anda behöver man också demonisera brottsoffret och förneka henne den upplevelse av traumatisering, vanmakt och lidande som alla förtryckta och misshandlade kvinnor kan vittna om. Liza Marklund har på så vis självrådigt diskvalificerat just mig som offer för den kvinnomisshandel hon så envetet belyst, ja som hon praktiskt taget byggt sin karriär på.

Men jag kan inte sticka under stol med att även jag är förvånad över Liza Marklunds val, även om jag inte är upprörd som andra är av helt naturliga skäl. Hon har dessutom skrivit boken Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Frågan är väl här om hennes tidigare engagemang för kvinnors situation inte anses ha något värde längre i och med valet av agent. Frågan är också hur en hjälp kan se ut. Kanske en hjälp för kvinnor som är utsatta är kanske inte att utesluta de dömda från samhället och yrkeslivet. Eftersom ett utanförskap kan bidra till värre förseelser. Det kan skapa ett hat mm.

Även om jag är förvånad över valet, så uppstår frågan om de dömdas chanser i livet och blir intressant att resonera kring, speceillt frågan om en människas privatliv skall räknas in när det handlar om möjligheten att få ett arbete. Vi har ju sett en del exempel på personer som inte är dömda, men har ett privatliv som inte anses vara korrekt, och inte får ett lärarjobb, på grund av den blogg han har skrivit eller rockmusikern som inte fick jobbet som lärare.

Var går gränsen?

Har Liza Marklund överskridit den?

Eller har hon plan?

Nästan alla böcker hon har skrivit bygger på en verklighet. Kanske vi får läsa i en framtida bok om en agent som tidigare dömts för misshandel. Om inte, så har i allafall protesterna gett henne uppslaget till en ny roman. Okey, jag fabulerar!!? Men, vem vet. Liza Marklund verkar alltid ha något skäl till det hon gör. Ett skäl som blir helt logiskt när det blir synligt för alla. Om vi kommer stödja det är en annan fråga.