Kategori: Resor

Jag hungrar …

Känner av bristen på en vistelse i Grekland det här året. Var där sammanlagt sju veckor förra året och i år inte en enda liten ynka dag. Det känns. Som om något saknas, som om jag inte fått det jag behöver, som om jag inte kunnat slappna av ordentligt, trots lååång semester. Den var mer stressande än avkopplande. Jag känner mig mindre stressad nu när jag jobbar igen.

Tänk er själva att vara hungriga och varje dag inte få tillräckligt med mat. Eller vara sugna på något som inte finns att få tag på, t.ex. i mitt fall grekisk honung. Så känns det av att inte ha fått gå på grekisk jord i år, känna dofterna och omslutas av hettan därnere. Jag saknar t.o.m dammet och doften av hetta. Det var likadant 2006. Nu har jag bestämt mig för att om det så bara blir en vecka eller två, skall jag åka ner VARJE år. Inte åka ner sex/sju veckor varannat år.

Helst av allt skulle jag ha velat åkt ner till Athen för att vara där hela hösten…

Jaja …man får inte alltid det man vill! Idag har solen visat sig här.

Jag funderar på att åka ner till Linköping nästa helg. Det är kulturella evenemang där då, i tre dagar. Besöker nog Mjölby också … Men har inte bestämt mig än! Det är inte Athen, men det är i allafall något annat än URTRISTA Stockholm.

Linköpings domkyrka

… är ett kapitel för sig. Enastående utanför och svindlande när man går in i den (bild). Den är som en katedral, minst sagt. Man kan också ana den makt den utstrålade … på den tid det begav sig. Kolla in här. Varför skapade man denna byggnad mitt ute på Östgötaslätten.

Kolla in kyrkporten …

Och när vädret är vackert och från en annan vinkel …

Det här skall jämföras med den här lilla sötnosen

Linköping och dess färger

Gillar Linköping. Vet inte om jag skulle trivas att bo där, men att åka ner då och då och gå och resa runt är riktigt trivsamt.

Min fråga:

Ni som bor i Linköping – gillar ni stan? Varför/varför inte?

Har alltid tidigare bott med utsikt mot Slottsparken, men bestämde mig för att ändra utsikt och bokade ett rum åt baksidan och blev glatt överraskad. Tunga moln, men det blev bättre dan därpå. Men så här såg det ut när jag kom.

Och så gick jag runt stan och ett av mina mål var Polishuset. Frågade på hotellet var det låg och fick veta att det låg vid Kungsgatan, vilket jag sett på en annan karta. Men jag ville vara helt säker. Jag gick ditt och då jag upptäckte ett hus som såg ut som ett polishus (hur nu ett sådant ser ut) var jag tvungen att fråga. – Det ligger inte kvar här, säger mannen. Det stod Vattenfall på huset. Nehej, sa jag. Nej, det ligger borta vid universitetsområdet. Okey, sa jag. Och tittade återigen på kartan och där stod faktiskt Polisen, SKL i området Garnisonen. Men, tänkte jag. Då har väl polisen nyligen flyttat. Men för att vara på den säkra sidan ringde jag upp en vän som är polis och frågade. Och svaret blev att det låg kvar före 2002.

Visst kan man väl se att polisen varit här …

När jag satt och tittade igenom alla bilder kom jag på varför jag gillar Linköping. Det är troligen på grund av färgerna på husen. Det är väldigt mycket gult, rött, organge mm. Färger jag gillar. Det är väl fantastiskt. En stad som präglas av vissa färger. Stadshuset är gult och det nya polishuset också. Och många, många fler hus än dessa.

Kolla t.ex. in Stortorget

och Storgatan – vy från Stadshuset

Är det någon som vet om varför färgerna är som de är i Linköping.

Ni ser, bara gult, rött i olika nyanser.

Tillochmed bussarna:

Kanske ingen tillfällighet att det ligger ett universitet här – gult är ju tänkandets färg 🙂

Stadens motto är Där idéer blir verklighet

NEJ, NEJ, NEJ

Inga mobiltelefoner på flyget (se SvD) Det är så skönt att slippa mobilpratande personer när man sitter i ett flygplan. Och den kostnaden som det innebär är bättre att använda på förbättrad säkerhet. Det är en totalt onödig kostnad att installera tekniken.

Så jag säger bestämt NEJ…. Alltför många pratar i sin mobil för alla.

Anmärkningsvärt

Det är anmärkningsvärt att man upptäckt vid kontroll att 10% inte använder bilbälte och att nästan lika många svarar detta på frågan SvD ställer. Och att man funnit att 100 barn inte är bältade är skandalöst oansvarigt.

Jag har inte ens funderat på att så många kör omkring utan bilbälte, inte ens att det förekommer. Det är lika mycket en rutin för mig som att sätta nyckeln i låset och starta bilen.

Själv var jag och handlade förra veckan och upptäckte när jag var nästan hemma att jag glömt bilbältet. Jag blev chockad över denna glömska och att jag inte märkt det överhuvudtaget. Och tänkte, det är så här olyckor händer – man missar någonting som aldrig hänt.

Min första tanke var – tänk om jag behövt bromsa. Den andra tanken var – vilken tur att det inte var kontroll Den tredje … jag får aldrig glömma det igen.

Men så hände det igen – dagen efter! Va?

Förklara detta om ni kan! Jag kan det verkligen inte.

Katharsis ännu en gång

Sitter just nu och läser En kvinnas resa av Agneta Sjödin. Och det är intressant att följa med på resan och finna hur allt fördjupas. Men det är ett fel med den, den är för tunn – skulle vilja den vore lite tjockare.

Jag känner och inspireras att göra något liknande. Få en upplevelse som innebär att någonting händer inom mig. Något som liknar katharsis.

Läste på en hemsida följande:

Kathársis rening, genom lidande, gärna under dramatiska förhållanden, kan passa bra i påsktider. Grekisk term från antiken där karaktärerna i ett skådespel enligt Aristoteles skulle genomgå ett reningsbad innan dramat kunde få en rättvis upplösning.

Håller inte med om att katharsis behöver betyda lidande. Möjligen dramatiska förhållanden, men inte heller det anser jag vara nödvändigt. Tror snarare att det kan nås genom att nå det innersta inom sig själv, t.ex. vara ensam bland andra, inte prata med någon under en tid eller leva i kloster en tid.

Funderar på att vandra en bit av Klosterleden eller göra en längre bilresa … behöver få en upplevelse som kan få sånt jag bär på att försvinna ur mitt sinne. Helst av allt vill jag bila i Europa, men det är en total omöjlighet just nu.

Ibland kommer man till en punkt i livet då man känner att en förändring inombords behöver ske, då allt verkar gå i en allt långsammare takt. När livet känns som en gammal bli som är svår att få igång …. och som går sönder när man minst av allt anar det och som kostar alldeles för mycket för att reparera. Vissa delar av mitt liv har nått en sådan punkt.

Man behöver helt enkelt rensa ibland, bland allt skräp som ligger och skvalpar och som tar allt mer plats. Man behöver få perspektiv och det kan man bara få genom att distansera sig från det som stör…. kanske för att se hur man överdrivit dess betydelse.

Ibland gar inte allt som planerat

Ni som anda hittat hit … allt gar inte som planerat. Har inte forran nu kunnat na ett Internetcafe .. det har varit en det ena och en det andra som hant de ganger jag tankt att ga. Ibland trafikkaos, regn, aska, stangt internetcafe  mm … men det framsta skalet ar nog att det varit sa otroligt mycket att gora med de grekiska studierna. Jag har t.o.m pluggat grekiska pa alla helgerna.

Men nu sitter jag iaf pa Syntagma internetcafe efter att ha kopt bocker och nya skivor. En hel del har forandrats sen jag var har sist. De jobbar pa manga stallen och mycket har stangts. For ovrigt ar nog allt sig likt.

Vadret … no comments skulle jag vilja saga. Men det ar som det ar i oktober.. det kan inte alltid vara fint vader hela oktober. Berattar mer sen…

Har tagit en hel del bilder och det finns mycket att beratta, trots att jag egentligen bara har pluggat grekiska och observerat livet pa en skolgard i Athen … Men det ar val sa nar man ar har for sjunde gangen … det finns inte sa mycket nytt att se av det som kan vara intressant for andra att ta del av. Men vi far se nasta vecka.

Har levt utan internet i tre veckor…. det har gatt bra, men jag har en del mail att ga igenom nar jag kommer hem.

Och som vanligt kanns tiden sa mycket langre.

Geia sas

Tha doume!

Nio ynka dar kvar …tills jag åker

Tiden går så fort. Hela nästa vecka skall jag bedöma tentor, ha undervisning en kväll, bli klar på fredag med betygsrapporteringen och sen åka direkt till Arlanda stad. Jag har inte packat än, inte ens funderat på vad jag skall ta med mig, inte heller riktigt förstått att det snart är dags. Men det är ju snart tid att ta planet ner till Athen. Min svägerska och jag har köpt en bunt med trisslotter som vi hoppas skall ge vinst. Tänk om vi vinner en miljon kronor. vi talade om det ikväll. Ingen av oss tror på det. Men själva tanken känns bra. En halv miljon var skulle inte sitta helt fel. Så vi skall sitta och skrapa en hel bunt… haha! Kul va!

thumb-dscn0540.jpg

Men då skulle jag kunna bo på lyxhotell hela månaden, fast jag inte skulle göra det. Men jag skulle kunna göra det och bara möjligheten får en ju att må bra. Pengar är inte allt, det vet vi också, men … vem skulle tacka nej.

Hur kom jag nu in på det. Det var min resa jag skulle tala om. Men jag blir alltid okoncentrerad inför en resa. I morgon kommer jag träffa kollegorna som varit i Paris. Skall bli kul att höra hur de haft det. I går fick jag iaf ett meddelande om att det varit 23 grader. Nästan som här då!

Nu skall jag iaf titta på något totalt intelligensbefriande på TV och sen sova.

Tänka på den miljon vi kommer vinna! Tankar på det är ett bra sömnpiller.

Καλή νύχτα, οι φίλοι μου

Nu är Kina högaktuellt…

… alla talar om Kina och de flesta jag talat med under den senaste tiden vill åka dit. De som varit där är euforiska och de som är på väg dit ett snäpp högre. Jag har ofta förundrat mig över hur fort ett lands popularitet sprider sig. Ena året är det ett land som gäller, det andra något annat. När jag svarar att det inte finns någon längtan just nu för att åka till Kina känns det som om jag går emot något outtalat – jag borde längta efter att göra det. Det känns som om alla måste ha det som nästa mål i livet. Thailand är också ett högaktuellt land dit alla måste resa till.

Det tycks gå mode i allt… t.o.m. vilket land man skall vilja åka till. Jag kan inte låta bli att tänka på Pierre Bourdieu … Har man inte varit i Kina är man ute, eftersom det är inne…. Min svägerska förvånade mig genom att säga att hon ville åka till Svolvar .. något mer ute kan man väl inte hitta. Men min egen förvåning avslöjade mig … och jag slutade att känna mig fel …
Nej, det finns andra länder (förutom Grekland då) som känns mer intressanta att besöka. Japan t.ex. Eller varför inte europeiska länder. Min en drömresa är att bila genom Europa under tre månader. Kanske den drömmen någon gång kan gå i uppfyllelse. Den andra är att göra det i Grekland. Den är möjlig att genomföra.

Jag är upplöst ute, eftersom jag varken vill åka till Thailand eller Kina .. men jag åker iaf till Athen med känslan av att det är fantastiskt … det är inte Kina och jag har varit där sex gånger. Men det är ATHEN.

Det jag gillar med storstäder

….. är att man inte behöver bli strandsatt en hel vecka, för att man blivit avlämnad på fel plats som när det handlar om fjällen och andra ödsliga platser. Se Fjällvandringen blev en mardröm. Om man skall göra en fjällvandring och personen som skjutsar ut en till en plats inte vet var leden börjar får man sitta vid en sjö i fem dagar och för detta få 2000 kronor i ersättning. Det var generöst…

Men det kan ju vara material till en bestseller …

Free animated gifs and programs

SAS på åttonde plats

… på listan över världens bästa flygbolag…. Läs artikel under Resor på SvD

1. British Airways
2. BMI British Midland
3. KLM
4. Lufthansa
5. Swiss
6. Aer Lingus
7. AIR France
8. SAS
9. Alitalia
10. GB Airways

Det låter betryggande eftersom det är SAS jag skall flyga med ner till Athen.

Jag bör kunna sova lugnt … 🙂

(Bara det inte blir med ett Dash-flygplan …)

Varför alltid Athen?

Jag har vänner som undrar varför jag inte kan åka till ett nytt ställe. – Det kan väl vara kul att upptäcka nya platser, är det underliggande budskapet. Du känner dig trygg i Athen. Jo, men det är inte därför jag åker dit. Att jag väljer Athen därför att jag inte skulle våga åka någon annanstans är helt fel.

Funderar ständigt på att åka någon annanstans, men beslutar mig alltid för att åka till Athen. För att vara ärlig är det där lusten finns. Är ingen upplevelsefreak så att det räcker att ha varit på en för mig ny plats. Det måste finnas en mening, ett äventyr, en möjlighet till utveckling och nya insikter. Och så länge jag inte finner att det gör det, ja då åker jag till den plats jag känner lust att åka till. Men att ställa den frågan – varför inte åka någon annanstans är som att säga – varför åka hem och inte bort istället. Att åka till Athen är ju som att komma hem. Jag känner mig hemma därför att … ja det vet inte jag inte. Men trivs där – det är min plats, en plats som får det jag undertrycker i Sverige kommer till sin rätt. Den jag är i Athen kan jag inte vara i Sverige ….

För många år sen fick jag en insikt om att jag letade efter en plats där jag kunde känna mig hemma, en plats jag ville återvända till, en plats jag aldrig ville lämna. Man kan fråga sig varför den inte finns i mitt hemland…en plats finns – Mjölby … ett litet samhälle 3 mil söder om Linköping som är väldigt fint. Funderade på att hyra en lägenhet där förra året, men ångrade mig på ett hotellrum i Linköping, då jag jag längtade hem till Stockholm igen och packade hastigt och körde hem. Då insåg jag att det bara var ett sätt att komma från min längtan till Athen…. Det finns en viss likhet – småstad (Athen är ju en stad av småstäder)

.

Ville åka till Athen i somras, men valde Rhodos på grund av hetta i Athen som jag upplevat under samma tid under tidigare år. Något jag inte ville återuppleva. Tur var väl det…. med tanke på sommarens hetta och bränder.

Varför analysera ..?

Nu har jag äntligen efter analyser lyckats förena två identiter, den svenska och den grekiska … nu fungerar det. Jag kan vara lycklig och trivas i Stockholm när jag vet att möjligheten att åka ner finns … till där mitt hjärta finns…? Trots det är jag numera osäker på om jag någonsin skulle vilja bosätta mig där för alltid. Men jag vill ha möjligheten att åka dit… då livet här känns för låst och enahanda.

Nu när jag jobbat hela dagen med en storföreläsning jag skall hålla, känns det bra att få sjunka ner i en fåtölj och läsa lite grekiska …

Femton dagar kvar

Det känns overkligt, samtidigt som det börjar gå upp för mig – jag är snart på väg ner till Grekland igen och till Athen. Jag kan förnimma känslan, atmosfären, värmen, dofterna och moskitos. För i oktober kan det finnas elaka små moskitos som kan förstöra nattsömnen.

Har en del att arbeta klart innan jag kan åka. Men knappt någon undervisning. I morgon och två kvällar, samt en föreläsning. Men jag har examinationer och tentor som jag skall bedöma. Dessa måste vara klara den 4 oktober och tiden börjar kännas knapp. Men vad gör man inte för att kunna åka.

På Όχι-dagen är trafiken avstängd – en helt underbar upplevelse!

Mina kollegor åker till Paris på lördag. Jag åker inte med … vill inte äventyra min resa till Athen. Är flygrädd och den mentala ansträngning som krävs av mig för att klara av varje start och landning tar alltför mycket på mina krafter. Dessutom kan en incident räcka för att min nu kontrollerbara flygrädsla skall blossa upp och bli akut skräck. Det räcker med den mentala träning som krävs för att komma ner till Athen. Men, det är numera med skräckblandad förtjusning som jag flyger … från början var det total skräck. Men jag har arbetat bort det mesta genom att flyga och genom mental träning. Jag går igenom varje start och landning innan.

Nu vet jag inte längre om det är den mentala träningen eller om jag faktiskt kommit över skräcken. Men det känns ibland som om det inte ligger så långt bort. När jag går in på Carl Bildts blogg och läser om hans ständiga resor, så undrar jag om han inte måste uppleva flygresor som vi andra bilresor.

Jag har aldrig varit i Paris och det hade varit kul att åka dit med hela gänget. Men det får bli en annan gång…

Nu är det Athen som gäller!

Trött ikväll – har i två dagar suttit och bedömt inlämningsuppgifter. Och då och då kommer jag ihåg – det är bara femton dagar kvar …

Update:

Klockan är 12.00 på natten i Athen, kolla in gradantalet….


Click for Athens, Greece Forecast

Mina grekiska studier

Igår kväll tog jag mig i kragen och började på allvar repetera grekiskan. Jag har nog gett upp om att få börja på nivå IV, men att arbeta i riktning mot det är aldrig fel och absolut inte att arbeta mot att kunna konversera bättre. Framgången på Rhodos gav mig blodad tand.

Δύο άστεγες γάτες

Ja, när man har bra översättningsprogram så kan man få till det … hehe. Fast jag kan nog säga det också .. men det räcker inte. Vill kunna mer, så dialoger med andra kommer mer naturligt. Men, jag känner att vägen dit är lång.

Konstigt, mina smileys har försvunnit från visuell skrivning … och de som är kvar har en border runt sig. Vilket bör gå bort om man går in i HTLM-koderna. Det har varit mycket som krånglat under senaste dygnet. 🙂 Har dock hittat annat istället…. Får ge mig av och leta efter dem !

Jag blir heller aldrig riktigt nöjd med designen. Ni som känner mig, vet hur ofta jag byter ut den. Den här är praktisk, men ser prålig ut … Det är alltid någonting med varje design som jag inte trivs med .. Varför nu designen är så viktig. Vet inte. Den bara är det…

Har beräknat mina

…. utsläpp av koldioxiod från Stockholm Arlanda till Athen.. tur och retur.

Kolla på kalkylatorn

Dina utsläpp från denna flygresa är: 0.54 ton koldioxid
Kostnaden för att kompensera koldioxidutsläppen är 57.29 kronor*

Men minimibeloppet är 71 kronor.

Hur beräknar man att en flygresa för en person släpper ut 540 kg koldioxid.

Någon som vet?

OM jag är … Ja…

Jag är mycket just nu, entusiastisk, pirrig, nervös, spänd och förväntansfull. Ibland känns det som om jag vill strunta i alltsammans och stanna hemma, gömma mig under sängen och slippa ge mig iväg … men jag vet att det är min gamla vanliga fobi som ger sig till känna.

456541_4746146.jpg

Sen är det väl alltid så när man skall iväg när man är mitt upp i något annat att det blir tvära kast. Ena dagen jobb med bedömningar, undervisning mm. och nästa dag ner i storstaden Athen som jag inte besökt på två år.