Hen – pk eller ik=inkonsekvent

Jag har svårt för ordet hen. Speciellt när det grammatiskt sätt blir märkligt – istället för att skriva hennes eller hans, blir det hens. Men jag har precis lika svårt för tjugohundratolv. Jag säger tvåtusentolv – Man säger ju inte tjugohundra kronor, så … Det handlar dock inte så mycket om avsikten, utan om att det finns en inkonsekvens i det.

Men om vi nu skall gå till avsikten med hen, istället för hon och han, förstår jag den inte om den skall användas rent generellt. Hon och han försvinner ju inte för att man säger hen. Och hur skall man prata. Jag träffade hen igår och hen sa: – Jag träffade Bertil och Maria igår,  hen sa: hen säger att hen skall gå på bio. Fråga: VEM? Bertil eller Maria. Svar: Bertil. (Det blir trassligt, som alla märker)

Okey,men då försvinner könsneutraliteten. Den man vill eftersträva genom ordet hen. Om vi skall få bort denna måste vi i så fall kalla Bertil – Bertilia och Marilia! Och hur skall vi benämna det i undersökningar, där man ger interjvupersonerna påhittade namn, i syfte att levandegöra och förmänskliga. Skall vi gå tillbaka till att ge dem nummer. Om inte, så blir det samma problematik?

Hur har man tänkt?

Annonser

Nyöppnad blogg

Ja, nu har jag stängt min mer seriösa blogg, Lektorio – tycker till, om utbildningspolitik och annat som har med skola att göra. Och öppnar min gamla blogg om politik. Det var under FRA-debatten som den var mest intensiv, både vad gäller inlägg och kommentarer. Det är en ganska blandad kompott i den här bloggen och jag låter allt vara kvar. Det är för många inlägg med kommentarer, för att jag skulle vilja ta bort den. Men när jag läser vissa inlägg idag kan jag se att jag var ganska arg ibland. Har lugnat ner mig betydligt. Politiken är inte lika brännbar idag som den var då, så tillvida att bloggosfären samlades kring en enda fråga – FRA eller inte FRA. Det var frågan under en het sommar.

Let´s dance; Blondinbella, (Bagge ..och ”Värstingen” Kitty :-)) och en perfekt landning

Kitty verkar vara i onåd hos domarna (se AB) … förstår egentligen inte varför. Men utmanar väl programidén … Så lite som 4 poäng var väl inte hennes prestation värd, eller? De borde kunna ta det hela med humor. Det är ju inte SYTYCD … !

Jag undrar hur många som satt framför TV-skärmen igår och väntade på att Isabella Löwengrip, dvs. Blondinbella skulle snubbla och ramla (om inte annat gjorde nog Carolina Gynning och Katrin Zytomierska) . Med tanke på all kritik hon har fått på sin blogg och bråket mellan CG och KZ, tror jag nog det var en hel del som gjorde det. MEN, hon ramlade inte och hon var väldigt duktig. Och så är hon ju otroligt vacker oxå!

Det är spännande att se människan bakom en blogg. Här framstår hon som trevlig och rentav ödmjuk, medan hon bakom skärmen ger en annan bild av sig själv. Det är väl det som man kan se som att ha ett högt kulturellt kapital och ett habitus som ger förmågan att föra sig i olika sammanhang.

Jag röstar inte på Blondinbella, inte på någon – men jag vill gärna att hon är kvar i tävlingen. Skall bli kul att se hur hon utvecklas.

Om Laila Bagge finns inget att säga – suverän prestation!

Jag blev väldigt rörd av att se Elisabeth Höglund dansa igår. Det var rent tekniskt inte strålande, men det var vackert. Kanske för att hon gav uttryck för sin egen känsla. Fint!

Och så en strålande landning som inte har ett enda dugg att göra med Let´s Dance, men jag tror alla gärna vill dansa efter detta när chocken har lagt sig:

Se landningen HÄR

Konstnärlighet vann över idrottsisdans

Ja, visst, det handlar om finalen i Stjärnor på Is. (AB)

Nu klagas det över att Jesper bara fick en minut efter finalen. OCH det var pinsamt att se Ispanelen nästan sitta och gråta för att de blev så hänförda över Jespers sista program. Sen låta detta känslosvall ta över och prata om att Jesper skulle ha vunnit, som om det handlade om vem som slog in den sista bollen, utan att ta med något annat i beräkningen. Och nu tror man att Marcus vann på fel grunder.

Vi måste titta över tid och inte bara på det sista programmet och utgå från vissa personers känslor. Marcus och hans partner har hela tiden visat både mod, kraft, dynamik och levererat innovativa program. Han har fått många 6:or och i andra programmet i gårkväll fick han 5 – 6:or. Han har helt enkelt varit bäst. Ispanelen har visat detta också. Och så kommer då denna tårögda avslutande bedömningen från juryn – Jesper skall vinna – på grund av Fantomen på Operan. Var det själva Operan eller Jesper som fick fram tårarna. Det var ju tur att det inte var juryn som bestämde.

Om jag skall vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg mycket av Jespers alla åk. Han har mest bara lyft sin partner. Däremot kommer jag ihåg nästan alla program som Marcus har gjort. Han har ju försökt att göra det som hans partner har gjort. Inte bara lyft henne i tid och otid. Det har ju inneburit lite snubblande ibland. Ispanelen har hela tiden pratat om helheter och så vidare. De har gett Marcus högsta poäng (dvs. han har kommit etta) många gånger. Så vad höll de på med igår. Det var ju nästan pinsamt.

Så lägg ner de där dåliga förlorarfasonerna och ge Marcus den kredit han förtjänar. Folk hade en hel timme på sig att rösta på sin favorit. Om nu folk behövde SE Jespers sista program för att vara säkra, ja då fanns ju tvivlet redan där. Och rösterna under några minuter kan inte ha spelat så stor roll … TV4 sitter inne med röstsiffrorna. De vet säkert hur det ligger till. Om några minuter hade gjort någon skillnad eller inte.

Han var bäst.

Konstnärlighet vann över idrottsisdans ..

Underbart härligt!

STORT GRATTIS MARCUS

DU ÄR BÄST!

På TV fyra ser det ut så här om rätt person vann:

Röstade folket på rätt par?

Ja, Markus och Johanna var överlägsna! (45%)
Nej, Jesper och Alexandra borde ha vunnit! (37%)
Spelar ingen roll, de var extremt jämna (18%)

6089 röster total

I Aftonbladet:

Och nu är ställningen bland tittarna en övervikt till Marcus på frågan om rätt person vann:

Ja (50.7 %) Alternativ ALT1
Nej (49.3 %)

Bloggpaus och Årets politiska blogg

Har fortfarande bloggpaus på den här bloggen. Men Det är ju dags för Årets politiska blogg och jag nominerar några bloggar. (Det här finns även på Lektorio. Gjorde fel och eftersom det redan pingats på de bloggar som jag nominerat, så får det bli på mina två bloggar).

Klicka här

Same Same But Different

Motivering: Den har kommit med något nytt som kan förändra relationen mellan gammelmedia och bloggandet på sikt.

Alter Ego Resonerar

Motivering: Den visar en bild av dagens sjukvård på ett öppet och personligt sätt. En blogg som i sig självt visar hur en blogg förändras i takt med vad som händer med bloggaren.

Mina Moderata Karameller

Motivering: Den har modet att gå emot sina egna och kämpa oavbrutet för sina egna ideal.

Blogge Bloggelito

Motivering: Den myntade begreppet Bloggbävningen, som intensifierade den. Utan den hade jag aldrig blivit så aktiv som jag blev.

Jag skulle önska att det fanns någon utbildningspolitisk blogg som haft en så stor betydelse att denna kunnat förändra den svarta bild av skolan och högre utbildning eller påverka politiken på samma sätt som vi kunde när det gällde FRA-frågan. Tyvärr har jag inte funnit någon. Men det finns många utmärkta skolbloggar som tyvärr inte uppmärksammas på det sätt jag skulle önska.

När det gäller FRA kan jag inte peka ut någon speciell blogg. De som stod i spetsen var ju beroende av alla som bloggade, för att det skulle bli en Bloggbävning. Därför valde jag Bloggelito. Den är för övrigt politisk på andra sätt. Tar upp kontroversiella ämnen.

Ha det bra!

Monika

Lördagkväll snart igen

Veckorna går fort och snart är det lördagkväll igen. Jag har inte bloggat så mycket den här veckan. Förutom mitt jobb, har jag suttit på min fritid och skrivit en uppsats i Teoretisk filosofi som skall in nästa söndag. Satt hela fredagkvällen och halva natten. Men var tvungen att fortsätta idag, för jag hittade oklarheter. Ju mer jag skriver desto mer bedömer jag saknas.

Men ikväll skall jag göra annat. Måste jobba halva dagen i morgon med att fila på en powerpoint-presentation jag började på i går. Det är inte lika kämpigt som att skriva en uppsats i Teoretisk filosofi, men det tar tid och jobb är det. Någon gång måste man få vila också.

Min lördagsbild blir denna:

rscn0599_1

Makt som bloggare …

Ja, det säger sig Linda Rosing m.fl. (SvD) ha och säger sig ha fått den först då hon började blogga. De som skriver om sig själva och vad de gjort under dagen blir de viktigaste personerna och utgör bloggosfären enligt media. Man utgår från besökssiffrorna?. De blir bjudna på fester och får uppdrag av TV mm. Jo, det är ju sant förstås.

Men makt som bloggare, anses de ha som tillhör världen runt Stureplan?

Alla bloggar som fått många besökare genom att de får reklam via media är Stureplansfolk? Är det verkligen så att media anser att de är värda att få reklam.

Jag är både förvånad, men ändå inte att det är just de här som får makt. Om det nu är makt de har. Det kanske bara är skenbart.

Men vill jag ha makt som bloggare. Det är kul om mina tankar når en del och att någon kanske ändrar sitt sätt att se på någon fråga. Men Makt … Nej, det ansvaret vill jag inte ha. Det räcker så gott med det ansvar som följer med mitt yrke. Det sägs att jag har makt, javisst, jag kan både söndra och hela individer. Men den makten har man ju som individ vad man än sysslar med.

Jag väljer att försöka att stimulera dem jag möter i mitt yrke att göra sitt bästa och behandla dem med respekt. Om det är att ha makt, ja då har jag det. Men jag ser det inte så – snarare att jag som individ möter en annan individ och något händer som bidrar till att vi båda lär oss någonting utöver det vi redan kan.

Vi har på så sätt makt båda två. OM vi nu skall tala om det här som makt. Det blir konstigt att se makt som att det är en som utövar den och den andra som lyder under den. Dem jag möter, har precis lika stor makt som jag. De kan söndra och hela … Men väljer för det mesta att hela … det är väl det som kallas för civilisation.

När man bloggar, är det nog besökaren som har makten genom sin närvaro. Utan besökaren blir bara bloggen som en dagbok med lås på – ingen kommer läsa den.

Varför de blir bjudna på fester, ja, om de sen bloggar om festen, får de som anordnar den reklam.

Om jag skulle få makt som bloggare, skulle jag bli allvarligt oroad.

Läs även Marys blogg

Hon skriver följande om samma artikel:

En bloggare är inte den andra lik. Kom ihåg det nu. Min blogg har väldigt lite att göra med Linda Rosings till exempel eller Blondinbellas. Vi representerar helt olika världsbilder och har betydelse och gör skillnad på olika sätt för olika människor.

Jag vet ännu inte vad Schulmannarna gör när de inte bloggar? Eller vad de gjorde innan de började bli kända genom sina bloggar som gick ut på att vara taskiga.

Skrämmande – får dagens tistel

Det är verkligen skrämmande att bilister resonerar som kvinnan som sträckte sig efter sin mobil och körde i diket (AB). Det var ju rena turen att det inte fanns någon människa i vägen. Här är hennes redogörelse:

Men handväskan föll ner i springan mellan passagerarsätet och dörren.

– När jag försökte få tag i den rörde jag förmodligen reflexmässigt på ratten så att jag styrde ner i diket.

Hon mejade ner två brevlådor innan hon slutligen fick stopp på bilen vid en uppfart. Dörren var blockerad och hon tvingades klättra ut genom fönstret. För polis och räddningstjänst berättade hon ärligt hur olyckan gått till.

Hon får nu böta 2000 kronor för det här och tycker det är orättvist.

Men hennes följande argument är ju fullständigt horribelt:

– Jag tycker det är märkligt. Skulle en förälder som sträcker sig efter nappen som ett skrikande barn tappat också ha blivit dömd?

Ingenting skall distrahera när man kör bil. Når man inte mobilen eller har ett skrikande barn i bilen som behöver få sin napp och den har hamnat på ett ställe man inte når, så kör man åt sidan och stannar bilen.

Det är bilister som den här kvinnan som bidrar till att man som bilist aldrig kan vara säker på vem man möter eller skall köra om. Att det inte händer fler olyckor kan ju bero på att vi andra låter bli att köra om när vi ser någon vingelpelle framför oss.

Frågan är här om inte 2000 kronor är för lite, samt om man inte skulle överväga att dra in körkortet några månader och hon fick ta 10 extra lektionspass på den lokala bilskolan under den tiden. Det här handlar inte bara om att tala i mobilen, utan om vårdslöshet i trafik. Eller ännu värre, om okunskap.

Jag utdelar dagens tistel!

PS!

Om jag gjort mig skyldig till något sådant, hade jag blivit så skärrad att jag troligen låtit bilen stå i flera månader och åkt tunnelbana. Jag har blivit skakad över att ha glömt ta på mig säkerhetsbältet två gånger i rad. Kört flera kilometer utan att märka det. Varför? Jo, för att det då visade på bristande koncentration.

Blondinbella meddelar bloggpaus

På sin blogg meddelar hon att hon kommer ta en paus i bloggandet. Aftonbladet skriver att hon skall sluta blogga, vilket inte är helt sant. (Hon har blivit arg på AB förut och nu blir hon säkert arg igen). Hon hinner knappt med någonting annat och skolan blir lidande. Jag kan förstå det.

Men det går att skriva ett inlägg per dag och ändå hinna med allt. Det troliga är väl att hon inte kan hålla det. Det är dock möjligt och till slut blir det en vana. Besökarna brukar anpassa sig till det antal inlägg som publiceras. Nu ett tag har det varit så många inlägg att man som besökare inte orkar gå igenom alla. (Inte för att jag är en daglig besökare) Ett om dagen kan ju räcka faktiskt. Men för Blondinbella är det ju alla kommentarer hon måste övervaka (om hon nu gör det) samt presentera produkter och fotografera när hon är ute och äter mm.

Hon sa i somras att hon skulle ta en paus, men gjorde det inte. Men det är väl ett klokt beslut att ta en paus. Bloggen är ju dessutom väldigt uppmärksammad och man börjar undersöka om hon verkligen mår bra och under Debatt häromkvällen försökte hon förgäves att få fram att hon inte dricker för mycket – att hon vet att det är fel att dricka lite också, men att hon dricker mindre än många andra. Spritromantik på hennes blogg, var ämnet.

Önskar henne lycka till med att få balans i livet. Snart är hon arton år och får bestämma själv över sitt liv.

Man får aldrig låta bloggen ta över!

Ryktet om den egna betydelsen … är …

Jag blir verkligen full i skratt när jag läser följande i Alex Schulmans blogg:

Det finns så mycket vidriga bloggar där ute nu. Parodiskt dumma människor som skriver parodiskt dumma saker. Jag har känt stark olust för hela bloggscenen. Det håller på att gå åt helvete med allt det jag en gång byggde upp.

Iofs är det svårt att veta om han menar allvar eller driver med sig själv och sin egen betydelse.

Men om man skall ta det här på allvar, om vem som byggde upp BloggSverige, tänker jag främst på en person, samt på en del communities … Passagen och Aftonbladet.

Personen jag tänker på är Sigge Eklund som skapade Bloggportalen, samt ansvarade för Aftonbladets blogg. Före honom kände vi som smått började blogga 2002 ganska ensamma i bloggosfären … sen exploderade det fullständigt. Och nu … ja, det är fantastiskt med denna mängd av bloggare.

För övrigt är det vi alla bloggare tillsammans som byggt och bygger upp BloggSverige.

Känner till att en del aldrig missar ett tillfälle att få fram sin egen betydelse, men låt dem tro det. Vi andra mediokra bloggare vet ju hur det ligger till… Eller hur?

Säg inte emot …

Storhet och kvävd individualism

Jag har aldrig varit någon duktig flicka (se AB). Har alltid gått mina egna vägar, även om jag ibland har försökt att gå andras vägar ofta med katastrofala resultat. Ibland har jag känt ett stort behov av att få vara som alla andra. Kanske för att få vara ifred. Under tonåren var jag och har alltid i hemmet varit upprorisk när någon fått för sig att försöka placera in mig i den där boxen.

I skolan läste jag allt utom den obligatoriska litteraturen och lärde mig av det. Läxor gjorde jag nästan aldrig. En timme per dag. På högskolan gick jag och går fortfarande till referenserna och läser dessa böcker i mån av intresse. Ofta anser jag den obligatoriska litteraturen aldrig vara tillräckligt bra eller omfattande. Ofta består det av ett inpressat kunskapsstoff som oftast består av fakta. Ser den som ett sätt att styra mitt kunskapstillägnande mer än mitt eget kunskapssökande. Vill läsa originallitteratur – gillar inte Studentlitteratur. De försöker på så få sidor som möjligt pressa in så mycket som möjligt.

Vad jag tror skapar den här duktighetshysterin hos speciellt oss kvinnor?

Har faktiskt ingen aning och förstår den egentligen inte … men tror att det har ökat iochmed Jag älskar mig-reklamen. Har ni sett den där reklamen där kvinnorna ser mot kameran och har ett Jag älskar mig-själv uttryck för att de får använda en deodorant som vissar torrhet i tre dagar. Åh, vad jag älskar mig själv och min egen spegelbild. Kvinnan skall älska sig själv för att andra skall kunna göra det?

Och vad är det för budskap som ges förutom att kvinnan skall älska sig själv. En kvinna som har barn och dessutom klarar av både att ha en karriär, lyckas med att umgås med sin lika framgångsrika make och ge barnen sin bästa tid. Bara hon slipper städa. 🙂  (se Sofia Nerbrand och mitt inlägg om det) Jo, budskapet är väl att ge en bild av en lyckad kvinna, som viger sitt liv helst åt andra människor. Barn är en nödvändighet. Och ingen kommer undan – nu finns alla möjligheter att få barn – Om man bara vill, vill säga.

Men varför behövs år av självbedrägerier tills kvinnor inser sin storhet som det står om i Vendela. Malin Berdette säger bla:

– Det finns tillfällen då det känns som att jag ler inombords. Då vet jag att jag gör rätt. Sätt dig ner och lyssna inåt. Lita på den känslan.

Jag är inte duktig, men jag har alltid lyssnat på vad jag själv vill mer än vad andra anser att jag borde vilja. En del verkar inte tro att jag själv är och alltid varit kapabel till att välja det som är bäst för mig själv. Och det här har alltid varit andras problem mer än mitt. Man lyckas aldrig få in mig i den där boxen där det står en skylt ovanför ingången Till ett lyckat och lyckligt liv. Och metoderna har stundom blivit alltmer brutala, allt för att få mig att förstå….

Jag hade en diskussion häromveckan om skillnaden mellan valt att inte få barn och att välja bort dem. Många kanske anser att det här är samma sak. Men om det aldrig varit frågan om att välja bort någonting utan att inte se till att få något, så kan det inte vara samma sak. Men när man tror det är samma sak, så avslöjar man också att man är en bärare av föreställningen om att det finns ett bestämt liv. Om man valt att inte få barn har man också valt bort, därför att barn ingår i det där bestämda livet. MEN, så har jag aldrig sett det. Dessutom, är det omöjligt att välja bort något man aldrig har haft.

Ser inte livet som ett koncept utan något som är oförutsägbart. Om jag helt plötsligt får för mig att göra något, ja då gör jag det. Även om det inte alls skulle passa in i mitt nuvarande liv. Ser livet som att det alltid är i rörelse. Att det man skapar vid en viss tidpunkt inte alls behöver vara det liv man lever tio år senare.

Jag har aldrig haft ett koncept för hela mitt liv. Mitt liv har radikalt förändrats på femton år. Om någon sagt vad jag skulle syssla med och uppleva under de här femton åren hade jag skrattat och trott att denna hade varit totalt galen. Samtidigt som det är kittlande att det är på det sättet är det ibland lite skrämmande också. Jag vet egentligen bara en enda sak och det är att det är NUET som är livet. Vad vi gör NU kan ha betydelse för vad som händer i kommande NU. Men vi kan aldrig vara säkra. Vad jag mer tror är dock att ingenting är förslösat. Vad vi än gör, vad vi än hamnar och vad vi än äger, så har det betydelse. Om vi går tre år på en utbildning som jag gjorde och aldrig får arbeta i det vi blivit utbildad för, vilket är det som förväntas, kan de leda till någonting annat. Inget är förslösat, allt har sin betydelse och ibland måste vi gå igenom det där vi inte vill gå igenom för att komma vidare och inte fastna i den där boxen andra vill att vi skall befinna oss inom.

Jag tror att livet blir oförutsägbart när vi utgår från oss själva än utifrån ett bestämt liv vi själva inte har utformat. Samtidigt tror jag vi har en riktning som är vår egen. Om vi lyssnar inåt, på vad som känns bäst i magtrakten, ja då tror jag vi är på rätt väg. Om vi lyssnar på allt brus som kommer utifrån, tror jag vi förr eller senare upptäcker att vi gått vilse.

Ser jag mig själv som om jag äger en storhet. Hur skall jag kunna avgöra det utan att vara tvungen att jämföra mig med andra. Och VEM är jag som kan säga att andra har mindre storhet i sig än vad jag har. Att tala i termer om storheten i sig själv är egentligen ointressant. Risken är dessutom stor att man hamnar i sin egen lilla box med en illusionär känsla av storhet och tror sig titta ut på andra som man tror behöver upplysas.

Faran i den nuvarande politiska utvecklingen är att vi får färre möjligheter att kunna lyssna till vårt inre och att leva i NUET, om vi måste göra tidiga val och förhindras göra andra senare i livet därför att möjligheterna har försvunnit. Den nuvarande politiken går allt mer i riktningen mot att alla skall leva det där bestämda livet. Alla skall in i boxen….Vi skall vara individualister inne i boxen, men hur är det möjligt.

Semestern slut

Sen en vecka tillbaka är min semester slut.
Om någon undrar varför det är en massa svarta dagar, så sitter jag och läser, planerar undervisning, läser studentarbeten och är på möten.

Uppe klockan fem idag

och iväg till första mötet som startade klockan nio. Då brukar jag sova sen ett antal veckor tillbaka. Ett möte som drog ut på tiden. Kom hem halv tre istället för det beräknade halv ett. Måste läsa en del … bloggandet får vänta några dagar till … iaf om allvarligare ting.

Och så är det mest bara en massa OS…. 😦

Kan egentligen inte bry mig mindre just nu.

Urtrist!


Därmed går jag över till Lektorio om allt som handlar om utbildning mm.

Kanske mer av mig

Borde satsa på att visa lite mer av mig själv … nu när jag fått en sån ångest över att jag fyller 55 år om en månad. Kanske den går över om jag utsätter mig själv för lite offentlig skam. Det är första gången som jag drabbats av ångest inför en födelsedag. Femtiofem år låter så otroligt mycket … fem år till och jag fyller sextio. Och när man tittar på gamla kort och inte känner igen sig själv, ja då ser man hur tiden har gått … Men det är väl en övergång och som med alla övergångar är det lite jobbigt. Men det märkliga är att jag känner mig mer harmonisk nu med mig själv än tidigare. Kanske för att kraven har sjunkit.

Ändå – 55 år….

så här ser jag ut iaf.

Tänk så vi och tiderna förändras

Åren går – det är 36 år mellan bilderna.

Det ena är ett passfoto, taget i en automat i tunnelbanan år 1971 och det andra sommaren 2007 med digitalkamera.

Förutom att det är svårt att känna igen sig, har tekniken gått framåt med besked. Från svartvitt till färg. Och från passfoton, eländiga instamatickameror till digitalkameror.

Men tänk så man förändras.

Jag kommer ihåg att frisyren var en av de bästa jag haft. Trivdes otroligt bra iden och kände mig väldigt vuxen. Hade precis tagit körkort, jobbade på ICA i Hammarbyhöjden, men var fortfarande omyndig. Två år kvar …

Då sminkad till tusen, idag osminkad.

Jag vet att det är jag, men det är också allt.

Det värsta när jag ser kortet är att jag vet att mitt självförtroende var oerhört dåligt, även om självkänslan inte var det. Tyckte jag var ful och intetsägande och för tjock. Då skulle alla vara som stickor, vilket jag inte var. Men ful, intetsägande och tjock. Var jag verkligen det? Men jag fick höra det … av fel personer.

Undrar hur min ofödda dotter skulle ha sett ut.

Jag börjar få ångest…

Skottlossning i Mjölby

Låter väldigt ofattbart. Denna lugna lilla ort, där man knappt tror att någon brottslighet förekommer var det skottlossning klockan fem i morse. (se SvD)

Det var polisen som avlossade skotten i samband med det dramatiska gripandet i Mjölby på måndagsmorgonen, skriver polisen i Östergötland i ett pressmeddelande. Polisen bekräftar även att de gripna männen var anhållna i sin utevaro för förberedelser för grovt rån och att de kommer från Stockholmstrakten.

Och här kommer förklaringen. Vad är lämpligare för någon från stockholmstrakten än att välja just Mjölby. En polis har jag sett där, men ingen polisbil. Lugnare plats får man väl leta efter.

Obs. Bilden är inte från platsen det hände, men från Mjölby

Helt i sin ordning? Knappast…

Det är märkligt ändå hur många människor det finns som finner sig i eller anser att andra skall finna sig i att visa legitimation i alla möjliga situationer. Och märkligt är att samma personer reagerar över att andra finner detta så orimligt att de t.o.m. blir förbannade.

En 64-åring fick inte köpa cigaretter på ICA i Gällivare (se AB) för att han inte hade med sig sin legitimation. Vissa menar att en del butiker måste knappa in personnumret för att köp av cigaretter och öl skall gå igenom. Istället för att ifrågasätta regeln eller systemet, så ifrågasätter en del 64-åringen ilska.

Själv förstår jag inte systemet. För det är bara att be om leg när man är osäker på åldern. Men när det gäller de flesta över 30 år, så behöver man inte tveka. Om inte annat kan man ju prata en stund med personerna. En som är under 18 år kan inte ha förstahandupplevelser om vissa händelser.

Nåväl, jag kan förstå att det kan vara svårt ibland. Har själv jobbat som kassörska, när jag var 17 år och extra när jag var över trettio år.

Men det som är så anmärkningsvärt är att en del tycker det är helt i sin ordning att behöva visa legitimation i vilken ålder man än är i, för att få köpa öl och cigaretter. Om jag hade råkat ut för en sådan sak skulle jag trott att dolda kameran var i farten. Det är obegriplig att ICA-handlare har sådant system.

Viktigast av allt – de som är under 18 år, ber oftast någon som är över att köpa cigaretter OCH öl till dem. Det finns alltför många som ruckar på det.

Själv blev jag osams med arbetskamrater jag hade en gång, för att jag vägrade köpa ut på systemet åt dem. Jag var löjlig, barnslig och framförallt taskig. Men köpte ut gjorde jag inte! Då fick jag själv visa legitimation på systemet – ända tills jag fyllde trettio år. Men det tog jag mer som en komplimang. Idag skulle jag se det som ett skämt att behöva visa upp leg på Coop Forum eller i en ICA-butik. Jag hade inte blivit arg, inte heller gått till pressen. Hade nog bara skakat på huvudet och gått därifrån.

Här har vi också ett exempel på den kontrollhysteri som drabbat vårt land. Vissa tror att man kan komma åt eller skydda allt och alla genom kontroller. Men i slutändan är det de oskyldiga som drabbas. För de som vill ha sprit, öl eller cigaretter och inte uppnått åldern skaffar det ändå om de vet att de blir kontrollerade. Eller också skaffar de sig falska legitimationer. Ungdomar är väl inte annorlundare idag än vad vi var när jag växte upp. Vill de ha något, skaffar de sig det, för det finns alltid dem som ruckar på lagar och förordningar.

Kontroll i kassorna – självklart, men det måste finnas en skillnad mellan vanlig sund omtanke och översitteri.