Vad som är möjligt?

***

SvD publicerar idag ÖBs uttalande om att vi behöver signalspaning och att han är beroende av den. Visst, jag säger inte emot alls att vi behöver signalspaning. Han talar om vilket behov han själv har och det har han väl rätt att göra. Men i FRA-debatten är detta uttalande kanske lite av att vilja-blanda-ihop-korten. FRA-debatten handlar inte om att vi är emot signalspaning. Vi är emot att vårt privatliv skall ställas till statens förfogande – FRA.

Min uppfattning är följande:

I alla lägen i livet, måste vi avgöra vad som är möjligt. Det finns vissa värden som kolliderar med andra värden. Man kan inte säga att det ena är mer värt än det andra. Försvar av Sverige och signalspaning är viktigt. Vår frihet och rätt till vårt privatliv är lika viktigt. Det handlar om frihet på två olika plan. Det ena är den nationella friheten ute i världen och det andra medborgarens frihet i samma nation.

De här båda värdena går inte att förena genom att driva igenom FRA-lagen. De går inte som ÖB säger jämka ihop. Man kan inte försvara en lag för frihet och skydd ute i världen i relation till andra nationer, när man skapar ett yttre hot inom landet.

Jag vill ta ner det här på en vardaglig mellanmänsklig nivå, dvs. våra relationer med andra för att påvisa hur orimlig jag anser FRA-lagen vara.

När det gäller vänners och bekantas och ens partners privatliv kan man också vilja veta allt, i syfte att kunna förhindra att äktenskapet eller vänskapen går i sank. Man kanske vill veta exakt var den andra befinner sig, vad denna gör och vad denna kan ha sagt. Man vill vara förberedd. Man vill skydda sig. Vänner och partners kan ljuga, smida planer bakom ens rygg. Man skulle gärna vilja vara en fluga på väggen vid många tillfällen, endast av skälet att man vill skydda sig själv.

Men vårt behov av kontroll är vår sak. Och om det inte går att förena med våra relationer med andra, får vi acceptera att total kontroll inte är möjlig att få hur mycket en sådan kontroll än till synes skulle bidra till obrutna relationer. Vi måste snarare förhålla oss till att det inte är möjligt.

Vad händer med ens bekantskapskrets eller partner om man börjar utöva denna kontroll, även om syftet med det är att rädda äktenskapet eller vänskapen. Jo, man gör dem till fångar, stänger in dem och beskär deras frihet. Och hur kommer de reagera? Och hur kommer vi betrakta dem, när de i sin tur finner andra vägar. Vi beskär deras frihet ännu mer. Vi låter dem inte komma undan. Hur kommer de förändras som människor. Vilket våld utsätter vi dem för?

De flesta skulle nog utan vidare säga – Det är fel. Och det är fel. Om man har ett sådant stort behov av kontroll och en så stor rädsla för att bli sviken, får man arbeta med sig själv.

Om vi flyttar över det här på nationens behov av kontroll. Den vanliga medborgarens behov av kontroll är nationens. Vi kan lätt se vad det är som FRA-förespråkarna är beredda att göra med det svenska folket genom att driva igenom en lag som får varje individ att veta att hon är övervakad. Man är alltså beredd att offra en hel nations folk för att vinna frihet. Är en sådan frihet värd någonting. – Ett ockuperat folk, men en självständig nation. För det är ju bara nationen som är fri. Medborgarna är ockuperad av sin egen regering.

Nationens frihet och självständighet ute i världen, måste också vara folkets frihet och självständighet inom nationen. Något annat är inte möjligt.

Vad gör man då som vanlig medmänniska, om man inte har ett stort kontrollbehov. Jo man litar på sina vänner och partners tills motsatsen säger att man inte kan det. Och då ”förhör” man inte hela bekantsskapskretsen om man nu kan göra det, utan endast den person som visat sig vara opålitlig

Vi kan inte förhandla bort vår individuella frihet för att nationen skall vara fri. Det faller på sin egen orimlighet.

Vad ger man för budskap, framför allt till kommande generationer. Jo, att man har rätt att ta till vad som helst för att skydda sig själv och sitt eget, tillochmed inskränka andras rätt till frihet och ett skyddat privatliv. Man ger budskapet att det inte går att lita på någon. Detta får konsekvenser för framtidens svenska samhälle.

fra