Konstigt det där med tid…

Man talar ofta om anställda stjäl tid från arbetsgivaren då denna går ut och röker eller bloggar på arbetstid (se AB). Själv har jag haft olika typer av arbeten och arbetsgivare har varit olika. En del anser att man är anställd för att utföra ett visst arbete. När, var och hur man gör detta, lägger de sig inte i. Huvudsaken är att det blir utfört. En del anser att man skall vara på plats vare sig det behövs eller inte. Inom vissa jobb måste man vara på plats, t.ex. i en kassa på ICA eller som säljare på HM. Busschaufförer kan inte komma och gå som de vill.

Det finns jobb det inte går att utföra inom en viss utsatt tid, dvs. mellan klockan nio till fyra. Därför att det är jobb som kräver koncentration, tänkande och annat som inte bara kan utföras som när man skriver ut brev eller slår in varor. Här är risken att man jobbar jämt istället eller på konstiga tider. Man kanske måste läsa en hel del innan man kan utföra jobbet och det gör man kanske bäst under kvällstimmarna. Här blir det omöjligt att kontrollera tiden. Omöjligt att säga att någon stjäl tid. För vilken tid handlar det om. Hur skall man kunna mäta vad t.ex. en lärare gör i tid. Ibland kan en tenta ta en timme i anspråk att bedöma, ibland endast femton minuter. Om tentan blir underkänd går tid åt till att skriva en utförlig bedömning, kanske tala i telefon eller maila, samt bedöma den ännu en gång. Handledning kan ta hur mycket tid som helst. Långt över den tid man får. Men på något sätt brukar allt jämna ut sig i det långa loppet.

Om man bortser ifrån att en som bloggar på arbetstid, använder företagets datorer till annat än vad som är meningen, så kanske några blogginlägg per dag inte gör så mycket. Det kanske t.o.m. är bra för de anställda att få göra något helt annat under arbetsdagen.

Men den bloggare som fått sparken och som Aftonbladets artikel handlat om, hade kallat sin chef i en blogg för Knaschefen. Och det kanske inte är så smart att göra. När nu bloggen inte är anonym för dem som arbetar på samma ställe. Kvinnan tror det är skälet till varför hon nu fått sparken utan någon varning. Detta menar man var fel hantering. Nu går ärendet upp i Arbetsdomstolen. Arbetsgivaren ser fram emot det, då denna menar att bloggandet inte var huvudanledningen till uppsägningen.

Men det intressanta är att vi är så bundna vid klocktiden, timmar och minuter, att vi tror att fem minuter har negativ betydelse för om jobbet blir utfört bra eller dåligt. Eller handlar det om att arbetsgivaren fortfarande anser sig äga den anställdas under hela arbetsdagen. Datorerna äger företagaren och det är väl på dem allt bloggande under arbetstid spricker.

Men, vad händer om den anställde går till ett internetcafe på lunchen och skriver blogg eller använder sin egen dator hos en vän som bor några kvarter därifrån. Är det bloggande på arbetstid då? Lunchen är väl fri tid. Nej, det måste naturligtvis handla om den tid man sitter på sin plats.

En fråga jag ställer mig är om någon anställd har blivit sparkad för att ha talat privat i telefon några gånger varje dag. Vad är i så fall skillnaden, förutom att epitetet Knaschefen inte fastnar i ett inlägg utan försvinner ut i etern.

Jag har egentligen ingen uppfattning om vad som skall vara tillåtet eller inte.

Själv följer jag PUL och använder min egen dator när jag jobbar och bloggar. Eftersom jag jobbar mycket hemifrån och på alla möjliga konstiga tider under dygnets tjugofyra timmar.