… med den dom älskar eller av vilket skäl de än vill gifta sig. (SvD) Sen om det är en man/kvinna, kvinna/kvinna eller man/man eller har väl ingen betydelse. Jag tror inte Gud förpassar de som gift sig med samma kön till något mörkt ställe, utan ser nog mer på hur de har levt sina liv. Om Gud nu finns.
Och jag förstår inte Göran Hägglunds förslag:
Man kan tänka sig att det par som vill manifestera sin kärlek gör det genom att registrera det hos en myndighet och sedan ordnar man de festligheter man själv vill. Antingen hemma eller att man går till kyrkan och säger att man vill ha en ceremoni. Då tror jag att man har löst konflikterna som ligger i lagstiftningsfrågan, säger Göran Hägglund.
Hans andra modell går ut på att man jämställer äktenskapslagstiftningen och partnerskapslagen och samlar dem under en gemensam samlevnadsbalk. På så vis behöver inte äktenskapslagstiftningen ändras.
Vad är det man brukar säga – och störst är kärleken!
Skall vi ändra på det och säga – och störst är kärleken till den typ av kärlek Kd har bestämt skall råda. För mig har det ingen betydelse alls vilka som ingår äktenskap – det är dessutom överreklamerat i nuvarande form, som jag ser det. En institution skapad av människan ….
Äktenskap mellan man och kvinna är en tradition som en överväldigande del av folket står bakom, säger riksdagsman Mats Odell. (se SvD)
Om vi accepterar homosexualitet, så skall vi väl också acceptera att dessa par får ingå äktenskap på lika villkor.
Tidigare inlägg
Oväsentligheter ... 
Jag fattar inte vad kärlek har med politik att göra, och eftersom svenska kyrkan är skild ifrån svenska staten så borde politiken inte spela någon roll där heller – kärleken är det som skall firas och där är bara en hel del töntiga hinder i vägen som inte riktigt kan argumentera för sig – fast de kristna bloggarna skulle nog motsäga sig detta…
Nej momenttwentytwo, det fattar inte jag heller. I tidigare inlägg Att älska i nöd och lust polemiserar jag mot att äktenskapet är till för barnen. När man utgår från det, inser man hur absurt det blir. För jag som hetero får gifta mig utan att skaffa barn, men homo får inte göra det, därför att äktenskapet är till för barn. – Hallå!
Jag bryr mig faktiskt inte om mina grannar är homosexuella och ingår äktenskap. Det är väl inte min sak. Huvudsaken är väl att de är lyckliga.
Låt varje människa ha sin egen relation till Gud och få svara inför honom/henne. Istället för att varje människa skall behöva svara inför Göran Hägglund och Kd och i förlängningen Staten. Om man nu tror på Gud, så skall man väl också följa honom. Och inte trakassera eller utestänga dem som ser saken på annat sätt.
Om Gud finns, tror jag inte att han är personifierad i dominans, auktoritärt ledarskap och grymhet. Det är snarare människan personifierad då hon är som sämst.
Personligen så är jag motståndare mot äktenskapet, anser att det inte behövs licens i ett modernt samhälle, utan anser två (eller fler) vuxna att de vill leva ihop så ska de kunna göra det med allt vad det innebär av ansvar, skyldigheter och rättigheter gentemot varandra. Trots mitt motstånd mot äktenskap så har jag varit gift två gånger, men det hör inte hit. Ska vi ha äktenskap så anser jag att det ska vara könsneutralt för man ska inte ställa några utanför samhällets skydd vad gäller de skyldigheter som det innebär att gifta sig. Har man barn så är det fortfarande mest fördelaktigt att vara gift och det är fel för det ställer de som inte vill gifta sig utanför samhällets lagstiftande skydd. Sen är det här med kärlek, min syn på vad kärlek är illustreras bäst av Jonas Gardells ord: ”det är en dödssynd att förneka kärleken, i vilken form den än kommer till dig”. Tänk att riksfjollan nummer ett är den som slår huvudet på spiken när det gäller kärlek för många anser att homosexuell kärlek inte är kärlek utan bara sex, men trots att jag ser mig som hetero så kan jag bara hålla med. När man drabbas av kärlek så är man vansinnig om man springer därifrån utan spring emot den även om den inte ser ut som du kanske tänkt dig första gången.
Du tar upp viktiga saker i ditt inlägg. Själv är jag ingen motståndare – vill man gifta sig okey, om inte, så är det också okey. Och vad man än väljer så skall lagar mm gälla. T.ex. sambon som gifta, hetero som homo. Att skilja på det är för mig mycket märkligt i dagens moderna och ”upplysta” samhälle.
Detsamma gäller livet man vill leva. Det måste vara upp till var och en. Man skall inte behandlas olika för att man väljer det liv som passar en bäst.
Jonas Gardell slår huvudet på många spikar! En klok man.